Hur lång tid ska det behöva ta??

Nu har det gått 5 månader sedan vi förlorade vår efterlängtade lilla son. Vi fick veta efter många om och men att han hade ett kraftigt ryggmärgsbråck och valde därför att avbryta graviditeten, i veckan 21.
Min mens kom tillbaks som den skulle och enligt läkaren på specialmödravården så var jag fit for fight igen. Jag och min sambo har verkligen legat i för att försöka bli gravid igen...men inget resultat...
Jag slits mellan förnuft och längtan. Veeet att det kan ta tid efter ett vanligt missfall. Men med alla mina tre barn har jag blivit gravid på nolltid. Varför blir vi inte det nu?? En rös innom mig säger (lååångt där bak) att det kommer när det kommer, det är ingen panik. Men längtan tar över så förbannat!! Vi vill ju det här!! Vi vill ju ha ett till litet barn!!
Jag börjar nästan bli lite smått rädd fr mig själv. Är otroligt kär i alla Nalle Puh och Muminkläder som finns nu. Och ibland kan jag känna, att det spelar väl ingen roll om jag köper nånting och lägger undan. Snart blir vi ju gravid. Som tur är tar förnuftet över och jag hadlar inte någonting. Men bara tanken att jag faktiskt tänker så gör mig rädd!!
Som tur är har jag min psykolog som jag går till och verkligen kan ventilera med. Jag får många av mina känslor bekräftade och inser att alla tankar kanske inte är helt åt skogen med tanke på vad vi har gått igenom. Det hör till sorgarbetet...
Börjar bli orolig nu när det närmare sig mensdags...ska den komma eller inte? Blir det glädje eller sorg ännu en gång?
Hur länge ska man behöva ha det så här?????