Om du jobbar sent jämt och tillbringar i övrigt lite tid med barnet så kommer han få ett mycket starkare band med mamman även om du just nu upplever att han blir glad så fort du dyker upp. Så lugn, du behöver inte skämmas för det, men fundera hur du vill ha din relation med ditt barn även om 5 - 10 år.....
Gabor, tja det är väl din teori. Jag har en dotter på 16, en son på 14, en dotter på 6 och en dotter på 3. Dottern på 16 var jag med både dag och natt och mamman var den som stod för det roliga. Grabben på 14 gjorde jag karriär. Dottern på 6 kom till i fortsatt karriär. Dottern på 3 då la jag av med min karriär. Alltså, jag har provat har du?
Ett ytterligare tillägg: bör TS ha dåligt samvete? Tja, det beror ju vad TS vill uppnå med sin relation med barnet. Han får nog en en helt ok relation med sitt barn även om han fortsätter som han gör. Däremot kommer mamman att ha en bättre relation med barnet. När barnet har dödsångest vid 10 års åldern är det nog inte pappan som barnet vänder sig till om det enbart är det roliga han står för. Men det kanske finns många pappor som gärna slipper den delen...
Bara en sak till: Vad är att var älskad? Att vara den man skrattar åt, eller den som är rädd och liten med?