Bli älskad Pappa - jobba sent!

Var inte orolig - när han kommer i tonåren kommer han att tycka att ni suger lika mycket båda två

Har samma dilemma me min 2åriga pojk redan, har dock inte pratat med frugan om det men tänkte göra det vid rätt tillfälle.. Vi pratar rätt mycket så de kommer nog kännas bra men jag har redan börjat få lite dåligt samvet.. Precis samma tappande steg så fort man kliver in genom dörren "pappa pappa" och han blir en ängel.. Medans han kanske sovit dålig middag och varit jobbig mot mamma hela eftermiddan.

Tja, hur funkar det på helgerna?

Det är ju inga problem med kärleken, och att de ser positivt på en pappa som bara träffar en så där intensivt.

Men det är ju det andra "tuffa" jobbet med... uppfostran, regler och att få barnen att lyssna på en.
Snart kommer de med en egen vilja och börjar att ställa krav på sin tid och då måste man nog ha lite mer tid till hands för att kunna ge barnet rätt uppfostran.

Sen visst man kan ju vara den glada fina pappan som alltid tillåter saker jämt, men det känns inte rättvist tycker jag...

Om du jobbar sent jämt och tillbringar i övrigt lite tid med barnet så kommer han få ett mycket starkare band med mamman även om du just nu upplever att han blir glad så fort du dyker upp. Så lugn, du behöver inte skämmas för det, men fundera hur du vill ha din relation med ditt barn även om 5 - 10 år.....

bara att köra på....inte många som kommer ihåg de tre första åren när man väl frågar en tonåring ....

Han kpmmer att komma ihåg det som är roligt...tex, pappa kom hem, vi läste sagobok...somnat..

Gabor, tja det är väl din teori. Jag har en dotter på 16, en son på 14, en dotter på 6 och en dotter på 3. Dottern på 16 var jag med både dag och natt och mamman var den som stod för det roliga. Grabben på 14 gjorde jag karriär. Dottern på 6 kom till i fortsatt karriär. Dottern på 3 då la jag av med min karriär. Alltså, jag har provat har du?

Vilka tror du har närmast knytning till mig? 

Ett ytterligare tillägg: bör TS ha dåligt samvete? Tja, det beror ju vad TS vill uppnå med sin relation med barnet. Han får nog en en helt ok relation med sitt barn även om han fortsätter som han gör. Däremot kommer mamman att ha en bättre relation med barnet. När barnet har dödsångest vid 10 års åldern är det nog inte pappan som barnet vänder sig till om det enbart är det roliga han står för. Men det kanske finns många pappor som gärna slipper den delen...

Bara en sak till: Vad är att var älskad? Att vara den man skrattar åt, eller den som är rädd och liten med?