Bli älskad Pappa - jobba sent!

Ungen har hämtats ut från dagis, "tvingats" hem, fått sitta med sina redan uttjänta leksaker, plockat lite med maten, borstat gaddarna och bråkat sig in i sin pyjamas...

Då träder jag, Pappa, in genom ytterdörren. Ett glädjens ylande ekas genom lägenheten med en 3-årings fulla glädjeförmedling - "Paaapppaaaaaa" - som blandas med små, nätta smattrande fötter. Dunk - dunk - dunk - åter ett "Paaapppaaa" och "Smock" rakt in i mina armar.

Upp i luften, svinga runt, runt och slutligen möts glädjen i båda våras ögon. Detta är kärlek!

Därefter tar man fram hans favoritböcker, pratar om dagis vid sängkanten och låter han långsamt försvinna bort i sina drömmars land.

Undrar just vilken bild han kommer få av sin hårt slitande vardags-Mamma i jämförelse med sin jobba sent-Pappas sagolika entré och avslut på kvällarna?

Är det fair? Knappast... Njuter jag? Absolut! Bör jag ha dåligt samvete? Tja, bör jag...? Jag vet inte...