Måste man älska bonus?

tingelingtingeling skrev 2009-09-06 17:20:08 följande:

Guu vilken ångest jag får av alla "präktiga" inlägg... Är bonusförälder åt en 11 åring, sedan 3 mån tillbaka då jag och hans pappa flyttade ihop. Och det är inte heeelt lätt att bli sambo för första gången samt att bli "plastmamma". Slits mella 2 sidor hela tiden, den goda som vill ta hand om honom, skapa bra grund för livet, att han känner sig hemma, bra realationm pappan (som varit dålig men nu på bättringsvägen efter jag ställt krav på det) han är ett barn som säkert tycker det är omtumlande med mig här! Andra sidan vill helst bara förinta honom, det är inte mitt barn med mina värderingar, inte alls en persnlighet som jag trivss med, jag känner INTE ALLS för honom som jag skulle göra för mitt egna barn!! Åhhh va jobbigt... Varannan vecka är ångest, jag sluts in i mitt skal, kan inte slappna av i mitt hem och räknar ner dagarna.... Endå har jag hjälp honom och pappan med deras relation som nästan va obefintlig innan vi träffades, väldigt kyligt och mycket bortlämnande till farföräldrar. Jag ställde krav på pappan att om vi ska leva ihop måste deras relation fungera, jag kan inte se på när han "försummar" sin son, ett liv som ska hjälpas ut i världen! Och nu när dom börjar bli mer naturliga och känslosamma mot varanndra så blir jag typ irriterad på det!! Men gu va trött jag blir på mig själv.... Barnet är sååå olikt mig själv! Är det vanligt att man känner så? Eller ska man bara tycka att allt är underbart???

Nej, ingen kan tvinga någon att älska någon annan. Du måste inte älska ditt bonusbarn, men du måste respektera honom. Det verkar du göra tycker jag.

Liten2008 skrev 2009-09-17 17:57:00 följande:

Ursäkta men vem är du?Be hellre pojken bo på heltid hos den som födde honom, om nu någon ska "dra vidare".Livet är bra då inte han är hemma hos oss och hälsar på sin pappa.

Barnet har större rätt till sin pappa än vad du har. Å, andra sidan är det ganska tydligt att du är här bara för att provocera....

Mammatill2tjejer

Äldre 23 Sep 08:51

#37

Liten2008 skrev 2009-09-22 23:39:31 följande:

Jag tror att barnet är här bara för att provocera.Och nej, det barnet har inte "större rätt".Dumheter, jag har fött vårat gemensamma barn och han bor heltid med mig och vårat barn, DNA-spillran dyker bara upp och stör varannan vecka, han har mindre rätt tillockmed, inte ens lika mycket.Vi har våran fungerande familj och han får göra sitt bästa för att inte störa för mycket då vi har våra rutiner i vår vardag där han oftast inte ingår, han kommer rätt sent på e.m/kvällen, gör läxa, sover, är i skolan, medan vi som bor här är hemma längre tid tillsammans och umgås som den familj vi är

Jag sa aldrig att det barnet har större rätt till sin pappa än vad ert gemensamma barn har, jag sa att det har större rätt till sin pappa än vad DU har.
Det är någonting som de flesta normalt funtade människor förstår.

Mammatill2tjejer

Äldre 23 Sep 08:58

#38

Liten2008 skrev 2009-09-22 23:39:31 följande:

Jag tror att barnet är här bara för att provocera.Och nej, det barnet har inte "större rätt".Dumheter, jag har fött vårat gemensamma barn och han bor heltid med mig och vårat barn, DNA-spillran dyker bara upp och stör varannan vecka, han har mindre rätt tillockmed, inte ens lika mycket.Vi har våran fungerande familj och han får göra sitt bästa för att inte störa för mycket då vi har våra rutiner i vår vardag där han oftast inte ingår, han kommer rätt sent på e.m/kvällen, gör läxa, sover, är i skolan, medan vi som bor här är hemma längre tid tillsammans och umgås som den familj vi är

Dessutom kan jag inte låta bli att undra om du skulle tänka likadant om det blir så att du och mannen delar på er, att han träffar en annan och skaffar barn med henne också? Skulle du då tycka samma sak, att ditt och hans barn har mindre rätt till honom än vad hans nya barn och dess mamma har?
Något att fundera på kanske?

Hur som helst så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dig. En människa som har ett så uppenbart behov av att provocera som du har, mår givetvis inget vidare i sig själv.
Kanske borde du kontakta någon så att du får prata om dina problem. På så vis kan du kanske bli en något mindre besvärlig person i din nya familjs liv.

Mammatill2tjejer

Äldre 29 Sep 12:59

#55

Liten2008 skrev 2009-09-23 22:07:44 följande:

Jag och det gemensamma barnet har större rätt till pappan eftersom vi båda bor med honom, han är en familj med oss 24/7.Det andra barnet är knutet genetiskt till pappan och kommer till våran familj varannan vecka och får således anpassa sig efter hur vi har det och får den tid som blir över från våra vardag.Det förstår vilken normalt funtad människa som helst att gäster inte bestämmer i ett hem.

Liten2008 skrev 2009-09-23 22:10:27 följande:

Själv undrar jag ifall du skulle springa eller gömma dig ifall det skulle komma en meteor emot dig?Eller hur du skulle känna ifall du blev änglamamma, allt kan ju hända du vet, man kan vända och vrida på livet om man inta har bättre saker för sig, eller så kan man göra som jag, leva i verkligheten, det blir lite lättare istället för att leva i tänkom-världen.

Du är fantastiskt duktig på att svamla och att undvika att svara på frågor, eller hur? Du kanske ska fundera på en politisk karriär

?

Nej, men helt ärligt, är du verkligen så naiv att du inbillar dig att din mans tidigare son INTE tillhör hans familj!? Nej, jag vägrar att tro att du, eller någon annan, KAN vara så naiv. Det är bara inte möjligt!

Och dessutom undrar jag på vilket vis du anser att en meteorit eller en änglamamma är relevant i den här frågan? Nej, jag vet inte hur det är att vara änglamamma. Jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver uppleva det. Jag har heller aldrig uttalat mig om änglamammor, hur det är att vara det eller vilka rättigheter de må eller inte må ha. Det kan jag inte göra.
Men OM jag någon gång ändå skulle få för mig att uttala mig om deras situation så skulle jag ändå ha så pass vett att jag tänkte mig för och först, åtminstone försökte, sätta mig in i hur det skulle ha varit om det hade varit jag.
Men det hör ju inte till den här frågan, eller hur?

Du uttalar dig om din styvson som om han vore en irriterande smutsfläck på din perfekta nyinköpta soffa. Du försöker inte ens sätta dig in i hur det är för honom, eller hur du skulle reagera om det gällt ditt barn!

Nej, tyvärr ger du intrycka av att vara oerhört omogen och naiv, för att inte tala om egoistisk.

Jag kan bara hoppas att din man, en dag, får upp ögonen för hur du är.

Och för din skull hoppas jag verkligen att du får den hjälp du så uppenbart behöver, för fortsätter du så här så lär du bli en enormt ensam människa så småningom.

Jag ska tänka på din styvson, din man och dig.

Måste man älska bonus?

INNEHÅLL