Någon som också känner sig ensam om dagarna trots att man har bebis!?

Hej!
Jag har oxå en liten dotter på tre månader och det är såååå ensamt och drygt att gå hemma själv, klart att jag älskar att vara mamma och pyssla o mysa med min lilla bebis men jag vill ju umgås med andra oxå inte bara bebisen, har kommit på att jag går till den lokala ica butiken varje dag bara för att få se andra människor!!! Är van att träffa hur mycket folk som helst om dagar innan när jag jobbade så det är en väldigt stor omställning och jag har nog fortfarande inte vant mej. Jag bor i en håla på landet och jag känner inte alls många här (trots att jag är härifrån från början!) , testade att gå på "vagga, gunga & gå" som kyrkan hade här (är inte religös alls men betalar fortfarande kyrkoskatt så nu ska jag fika lite i kyrkan), kolla om det finns något liknande där du bor. Jag är gärna din vän!!!

Hej!

Jag har en dotter som snart är 8månader och är ganska nyinflyttad i Umeå så det kan bli lite ensamt ibland.
Jag brukar försöka gå på öppna förskolan och även kyrkans aktiviteter, nu vet jag inte vart du bor, men något borde ju finnas?
Jag är också gärna din vän:)

Hej på er! Jag instämmer helt med det ni skriver. Är en mycket social person. Mina "gamla" vänner tycks oxå försvunnit. Dom finns där med dock inte som innan. Jag tycker det är super tråkigt. Men jag tror att man förändras som människa fast man inte själv märker det. Man tycker inte samma saker är roligt längre, man prioriterar andra saker osv.

Men jag måste ändå säga att jag har verkligen försökt att finna "nya" vänner som oxå har barn. Men det baske mig inte det lättaste må man tro. För efter 3 träffar så rinner det oftast ut i sanden. Säkert från bådas håll. Det men har gemensamt är ju barnen, men inget mer. Jag tycker det är roligt om man kan träffa någon som man kan umgås med hela familjen. Så männen oxå kan träffas. Men det e svårt.

Jag har till och med träffat gamla klasskamrater som oxå fått barn men det funkar inte. För min del har det gått så långt att jag nu hellre e själv med min son om dagarna än att jag ska behövas pinas med någon som jag inte trivs med. Just nu har vi varit sjuka här hemma, annars så försöker vi komma iväg på kyrkans aktiviteter.

Så har vi det hemma... *kram*

Samma här bor också i en liten håla där jag är relativt ny inflyttad och varken känner eller träffar inte så mycket människor. Har dessutom en liten prematur som inte får träffa andra inomhus än utan mest utomhus, där smittorisken för influenser är betydligt mindre. Blir rätt ensamt.

Min lilla tjej är förresten snart 3 månader gammal nu och är alldeles alldeles snart vid den tidpunkt då hon skulle ha fötts, nämligen slutet av september.

Hon vägde 974 när hon föddes men väger nu nästan3 kilo. Bor i Uppsala-området. Och du?

Åh va roligt med så många svar, då vet man att man inte är ensam om det här! Jag bor i Värmland, Arvika, om det säger någon något alls!=P Min sambo jobbar heeeela långa dagarna och det är så trist att vara ensam...Hmm jag läste i tidningen nu här för ett tag sen att det skulle börja "Barn och Föräldra Stund" ( inom kyrkan typ) i vårat församlingshem på måndagar kl 10 och det hade jag tänkt ta med mig lillan och gå på faktiskt...men samtidigt är jag så nojjig med allt tjat om den svininfluensan också! Men man kan inte stänga in sig heller liksom...OCH jag tror man blir mer skrämd än nödvändigt av all media och allt som förstorar upp det något så in i bomben...

I alla fall..ni som skrivit här är det första barnet för er alla eller har ni fler? Detta är första för oss, men är redan sugen på fler! Men det får allt dröja lite till antar jag...Hihi...=D

Hej,
Jag bor utanför Växjö i Småland.
Japp det är mitt första barn.
Det där med svininfkluensan tror jag inte är så jättefarligt om man inte är i riskgruppen, sen nämns det ju inte heller så ofta att de som har gått bort i svininfluensan redan hade andra sjukdommar... tror det är värre att stänga in sig...
På min BVC har vi en kurs i babymassage, det är ju oxå ett sätt att träffa andra och sen gillar min lilla flicka verkligen massage!!! Hon är tremånader och de senaste dagarna har hon varit väldigt grinig och massage är det enda som hjälper så hon blir lugn och harmonisk igen...

Hej...bor i stora sthlm, men jag känner mig oxå väldigt ensam och uttråkad om dagarna.
Här rekommenderas det ju att man inte rör sig i kollektiven pga influensan...eller bland barn.
Har inte heller så mycket kompisar som har barn. Min son är snart 2 mån. det är vårt andra barn. Dottern är 3 ½ vilket gör att de är mycket lämnande och hämtande. Ger en inte heller så stor frihet att ge sig iväg och träffa folk som det var med första barnet.
Känner lite att man blivit väldigt uppskrämd med de här med nya influensan...samtidigt jobbar jag lite med det, så jag inser ju problemet.
Jobbigt dock att veta att man tillhör den stora riskgruppen....

Här har ni en till som känner sig såå ensam på dagarna. Är nyinflyttad till en liten stad där alla känner alla... Känns som att jag bara sitter å glor på TV och äter onyttigheter hela dagarna. Skönt att höra att jag inte är ensam... Synd dock att vi bor så långt ifrån varann alla här, vi kunde ha fikat massor på dagarna ju