Svarar på frågor

Hejsan!
Vi har två adopterade barn, nu 1 och 5 ½år gamla, från Sydkorea. .... i många inlägg läser man om hur illa adopterade blir behandlade både under sin uppväxt och i det vuxna livet i olika situationer. Vi har, under de 5 åren som vi varit föräldrar, faktiskt ännu inte upplevt detta. Vi är väldigt förberedda på att detta förmodligen kommer att dyka upp men hoppas så klart att våra barn inte ska behöva bli utsatta av detta.... Vår dotter (5 ½ år)är fullt medveten om att hon är adopterad och att hon har ett annorlunda utseende än en del av hennes kompisar. Däremot är hon definitivt inte det enda barnet med "utländsk" bakgrund på sitt dagis, långt ifrån.... Kanske beror det på att de fortfarande är ganska små men det verkar inte som om de reflekterar över att de på dagiset ser olika ut. Jag har pratat med fröknarna om detta och de hävdar att barnen verkligen inte beskriver varandra med hudfärg eller hårfärg, vilket jag tycker är underbart... Men såklart är vi medvetna om att detta kommer att dyka upp....
Men i alla fall var mina fråor till dig om du tror att det kan vara skillnad när våra barn blir vuxna. Tror du att det underlättar att det på dagis, skolor och arbetsplatser mm kommer att finns människor med utseende från många av världens hörn eller tror du att rasismen har blivit ännu mer påtaglig?
Var du förberedd på att du faktiskt var olik de andra till utseendet som liten? Hur hanterade du de elaka kommentarerna, och hur har det påverkat dig som vuxen? Jag förmodar även att dina barn har ärvt en del av dina drag, är du rädd för hur de ska bli bemötta?
Är så tacksam för att du tar upp ämnet....

Hej igen...
Tack för ditt långa svar... Jag funderar jag ofta vad mina barn, särskilt min dotter kommer att ha för funderingar senare i livet... Jag har själv en väldigt nära och bra kontakt med mina föräldrar och hoppas att mina barn kommer att vilja ha det med mig oxå, även den dag de är vuxna och utflugna... om jag hade varit adopterad skulle jag absolut vilja resa tillbaka till mitt födelseland för att leta efter mina rötter. Om mina barn skulle vilja detta en dag skulle jag stötta dem till 100%... Jag skulle oxå vilja veta mer om deras ursprung och gärna få möjligheten att tacka deras bioföräldrar för att de satte dem till världen och lät mig uppleva lyckan att få ha dem i mitt liv... men kanske tillhör de dem som säger sig vara nöjda med vad livet bjöd på och då så klart respekterar jag det och får ta det som en komplimang...
Vi bor i en liten stad och konstigt nog har vi aldrig upplevt att andra bemöter oss och våra barn på ett annat sätt än mot en biofamil. Att våra barn inte skulle tillhöra oss eller att de inte har samma drag som vi är inget som vi behövt förklara. Däremot upplever vi att folk ofta kommenterar att våra barn är söta, vilket om man är negativ tydligen kan ta som jobbigt... i en annan tråd togs detta upp av en adoptivmamma. Vi däremot är så stolta över våra barn och är glada för dessa positiva ord. Hellre det än att man skulle få rasistiska kommentarer slängda i ansiktet på sina älsklingar.... Sedan kan jag tänka mig att det kan vara jobbigt för barnen i vissa åldrar om detta skulle vara något som fortsätter...
Sen är det som du säger nog inte bra att överinformera sina barn om adoptionen.... utan känna av läget när det är de som vill veta och prata... I vårt hem kommer det ofta så självklart många gånger, inget som vi planerar när vi ska ta upp.
Som adoptivmamma måste jag bara få säga att jag ser mina barn som så självklara i vår familj, jag har älskat dem från första stund.... Har aldrig funderat över att det genetiska inte kommer från mig eller min man.... alla har vi våra barn till låns och man vet att tiden med barnen är begränsad till den dag de ska stå på egna ben och skaffa sin egna lilla familj, adoptivbarn som biobarn.... jag är så glad så länge jag får ha mina barn runt mig både dag och natt....
Min dotter brukar säga till mig att hon är så glad att hon kom till just oss, och visst är det så att hon kunde hamnat i en annan familj i ett annat land... men jag tror på ödet... det var bara menat så här....

Jag måste bara få säga att det är så skönt att ibland få prata med vuxna adopterade och inte bara adoptivföräldrar, man får se allt ifrån sina barns synvinkel på nått sätt.... återigen tack för att du startade tråden och för att du bryr dig.....
Kram....