irriterad!

Jag tror inte det är så att det är en minoritet nej. Jag är också adopterad, från sydamerika, min man är korean. Ingen av oss har blivit utsatta för mobbing eller liknande. Jag känner många adopterade både från Ryssland och från Afrikanska länder eller från Sydamerika som är färgade med afrohår och de känner inte så heller.

Det finns dock en hel del adopterade som mår dåligt, och det har funnits (vet inte om det finns fortfarande) en grupp koreaner som startat en förening där de som är med där har mått dåligt under uppväxten. Jag tror inte det här handlar så mycket om vilka länder man kommer ifrån, det handlar mer om vad man har med sig i bagaget, hur gammal man är när man kommer hit, (känner några idag halvvuxna personer som är adopterade från Ryssland och Polen som kom strax innan skolåldern och som haft svårt med språket och de har haft svårt att landa och leva ett vanligt familjeliv eftersom de bott på barnhem så många år). Sedan kan det också handla mycket om adoptivföräldrarnas sätt och syn på sina adopterade barn, särskilt på 70-80-talet så behövde man inte gå förberedande utbildning som idag är obligatorisk, man penetrerade inte detta med motivet till adoptionen utan man kanske såg adoptionen mer som ett välgörenhetsprojekt och man tänkte inte så mycket på att barnen som adopterades faktiskt behövde och ville göra återresor, att betydelsen av barnets ursprung och bakgrund faktiskt var stor för vissa barn. Numera åker man ju och hämtar barnen i barnens födelseland vilket gör att man får med sig en del av ett land hem med barnet och det är väldigt viktig del. Sedan är alla människor olika, man grubblar och funderar olika mycket och det viktiga är ju som vi idag lär oss tidigt att man söker hjälp om man märker att ens barn inte mår bra och jag tror vi adoptivföräldrar idag är mer öppna för det än man var förr.

jo, klart jag fått kommentarer, många många gånger men det beror också på hur man VÄLJER att tolka vissa saker. En del adopterade tar åt sig av precis ALLT, om någon tittar på en te x så behöver det inte vara så att det är för att man är adopterad och att det är på ett negativt sätt utan det kan vara för att de tycker det är vackert och fint att sticka ut med svart hår, brun hud, sneda ögon osv. Och sedan frågor, 99% av frågorna jag fått har varit nyfikna frågor om min bakgrund eller mitt utseende och jag har svarat utifrån det. Oftast handlar ju frågorna om nyfikenhet och behöver inte alltid vara av ondo. Om någon inte tycker om mig så utgår jag ifrån att det är för att de inte gillar mig som person inte för att jag är adopterad. Jag är uppvuxen i Stockholm och senare strax utanför Göteborg.

Tillägg.....men självklart förstår jag ts att om man känt som man gör och mött mycket rasism och människor som faktiskt är elaka och säger saker av elakhet klart man tar åt sig och mår dåligt. Jag vill inte förringa någon deras känslor för det är ju deras sanning och upplevelser, jag har mina och de är ju min referensram. Men de flesta adopterade mår faktiskt bra och har som tur är inte upplevt det som ts vän.

Usch, du får det att låta som om att det är så synd om oss adopterade och att vi skulle vara offer för något hemskt...Alla adoptioner är från början en tragedi eftersom man blir övergiven och bortlämnad ja. MEN! Adoption i sig är något positivt, kärleksfullt och handlar om en egoistisk längtan efter ett barn. Mer efterlängtade barn får man leta efter. För de flesta adopterade känner det så. Och jag och många med mig som är adopterade ser inte på oss själva som du beskriver ovan. Du behöver absolut inte känna någon sympati för mig i alla fall, bespar mig gärna det   Då kan man ju på samma sätt säga till alla kvinnor att nämen fy vad hemskt att du blev kvinna med alla sexuella trakasserier som finns, ni jobbar för mindre lön än män som utför samma arbetsuppgifter och som har samma utbildning och titel...eller barn med glasögon, stackars dig, hur kunde dina föräldrar som har glasögon båda två sätta dig till världen när det med stor sannolikhet går i arv och utsätter dig för en stor risk att bli kallad glasögonorm i skolan......

Känn i så fall sympati för de som verkligen mår dåligt utifrån att de är individer som råkat illa ut av olika slag, utsatta för orättvisor oavsett om du är invandrare, adopterad, kvinna man, har något handikapp eller likande, alla orättvisor är fel och självklart ska man sträva efter att behandla varandra värdigt utifrån de är!

Håller med, det här grundar sig inte i att han är adopterad utan i andra saker..

beklagar verkligen att du endast har negativa erfarenheter av adoption, ja, det finns undantag, det gör det i allt. Det finns de som blir misshandlade av sina äkta makar, jag blir det inte av min och många av mina gifta vänner blir det inte heller och jag känner inte sympati för alla som är gifta med sin män för det

Men jag förstår vad du menar, vad bra att du ändrade ditt inlägg och känner sympati för de adopterade som mår dåligt och inte för alla som är adopterade för mig är det stor skillnad.

Jo, men det känns väldigt trist att du i och med endast den erfarenheten blir negativ till adoption generellt! Det är som att säga att jag känner EN invandrare som har lever på bidrag och då gör alla invandrare det....Javisst är det för jävligt att din sambo blev misshandlad av sin mamma men idioter finns det ju bland alla mammor och pappor- hur man än får sina barn! Jag känner flera som är bioföräldrar till sina barn och som behandlar dem som skit men inte säger jag att alla borde adoptera barn istället för att bioföräldrar är ju dumma i huvudet!

Jag tycker det är rätt att lägga tråden under adoptionsforumet men jag tror dock att en stor del av din väns problematik också inte bara, grundar sig i andra orsaker än just det faktum att han är adopterad.

Det beror ju mycket på hur du uttrycker dig som får mig att reagera! Du uttrycker dig som att du pratar om att det är synd och du känner empapti/sympati för ALLA adopterade, läs själv i inlägg 28, du skriver i senare inlägg att du känner EN adopterad vars adoptivmamma misshandlade sitt barn och det är för jäkligt och det har gjort att du har en NEGATIV syn på adoption....då pratar man generellt, därav mina andra jämförelser. Om det inte är så du menar, att du är emot adoption generellt utan du känner endast  med de personer som farit illa på något sätt så är vi överens. Jag känner också sympati för te x TS vän, Spomenka som skrivit i tråden som mått dåligt och alla andra människor oavsett hur de kommer till Sverige, som haft en jobbig uppväxt och som av olika anledningar mår dåligt och har det svårt. Självklart gör jag det.

Ja, det är viktigt att klargöra tycker jag, för det värsta som finns är folk som menar en sak men säger en annan om något så viktigt som det här