Är det sant som de säger om Universitet /högskola...

Jag tycker inte att pengar är en bra drivkraft, vare sig för ett yrkesval eller i ett samhälle i stort. Och det står jag för. Huruvida man är en bra eller dålig människa beror ju sedan på långt mer än hur pengakåt man är; men jag känner inte många som är pengakåta som samtidigt är bra lyssnare, empatiska medmänniskor och som vill ha en karriär för att de är bra på jobbet eller tror sig kunna göra nytta för andra, om du förstår vad jag menar. De finns, men de är få.

Ehm, jag har känt några som pluggat jurudik också. Jag fick veta en sak som du bör ta fasta på: Det finns två sorters människor på juristlinjen, de som har kontakter och de som inte har det. De som har kontakter kan ta det relativt soft och behöver inte ha toppbetyg, de kan få jobb genom sina kontakter. De som inte har kontakter behöver toppbetyg för att ens ha en chans.

Vet inte om det stämmer i nuläget, men det kan vara värt att ta reda på det innan man börjar softa med studierna.

Va? Är inte utbildning bara något man ska ta sig igenom för att få en saftigare lön, menar du? ;D

I så fall bör de instifta en egen utbildning för det. Alternativt är meningen att man ska ha jobbat med patienter inom rätt område, och då är det ju återigen en hit om man inte varit en empatilös, uttråkad och sociofobisk person.

Fast det är en sned logik - då borde ju trista, dåliga jobb locka med högre lön, snarare än motsatsen. Städare, busschaffisar, McD-anställda borde få seriösa löner så att de kan trivas med jobbet. Men så är det ju inte idag.

Jag känner måååånga som har varit, eller är, utbrända. Ingen av dem har pratat om någon liknande upplevelse. Det betyder förstås inte att den inte finns, men jag vill mena att korruptionen är något ovanligt.

Jag menar att det är något fundamentalt fel om vi har en yrkeskår där social kontakt är essentiellt, och där majoriteten inte vill ägna sig åt det som den absoluta majoriteten ska ägna sig åt - just social kontakt med patienter.

Kanske. Men vi är på FL, fördomarnas hemvist, och efter alla de fördomar jag hört om folk som INTE är höginkomsttagare känner jag mig föga manad att ursäkta mig för denna eventuella fördom faktiskt...

Det ena hör det andra till. Ett gott bemötande och en tillit till vårdgivaren är otroligt viktigt både för patientens trygghet och förmågan att läka. Det ligger mycket psykologi i medicin.

Absolut. Jag blir alltid full i skratt när marknadsliberaler börjar tjattra om att det är utbildning som avgör lön. Gymnasielärare pluggar genomgående längre än de flesta ekonomer och ingenjörer, men får mycket lägre lön. Då kommer nästa ursäkt, att det är tillgång och efterfrågan som gör skillnad. Vilket det inte heller är, då det periodvis är stor brist på utbildade lärare, utan att lönen går upp. Och då kommer nästa bit in, att det är skillnad på privata kontra offentliga arbetsgivare, men privatanställda lärare tjänar inte heller så fasligt mycket mer (och hur kunde de göra det, när privata intressen ska göra vinst utöver alla kostnader som offentliga skolor har).

Summa summarum - det finns ett statustänk om vilka som ska ha hög lön. Manliga chefsjobb och ekonomiska yrken ska tjäna bra, kvinnliga omvårdande och undervisande yrken ska tjäna dåligt. Allt annat är bara tomt pladder. Utbildning, tillgång/efterfrågan och arbetsgivare är nästan totalt irrelevant i frågan.