• Anonym (Donator?)

    För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?

    Jag är en gift 29- åring med två barn som funderar på att donera ägg. Men det är en jättestor fråga och en lång och besvärlig process...

    Jag vill vara helt ärlig med hur jag tänker:

    Jag vill veta hur ni som tar emot ett donerat ägg känner? Hur känner ni för detta eventuella framtida barn som är någon annan kvinnas (biologiskt sett enbart så klart), hur känner ni för att barnet har rätt att få redan på vem som är dess bologiska mamma efter 18 år?
    Hur känns det att era män "får barn med en annan kvinna"?
    Min förhoppning är att ni ser detta eventuella barn som ert, men gör man verkligen det innerst inne?

    Jag håller på att reda ut vad jag själv känner för detta. Tänk om det tex står ett "barn" där på dörrtröskeln om 20 år och undrar vem jag är? Vad händer då, hur komplicerat blir det? Blir jag ledsen om detta barn inte hör av sig? Hur kommer jag känna under uppväxten, kommer jag undra mkt över detta eventuella barn? Oroa mig för om det har det bra?

    Men samtidigt så vill jag hjälpa! Ett barn är en sådan gudagåva och mitt liv skulle vara så tomt utan mina barn. Om jag då kan hjälpa någon annan att få uppleva detta, hur kan jag då låta bli att hjälpa? Att bara sitta hemma och tänka typ "stackars dem". Det är ju knappast något ni valt själva, livet är allt för orättvist!!!

    Snälla, hjälp mig att filosofera över detta!

  • Svar på tråden För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?
  • RedTopaz

    Nu var jag för snabb på tangenterna ;)

    Det är jag som är "Donator?".

    Jag vill verkligen tacka för alla svar, de har hjälpt mig att ta ett beslut om att det alla gånger är värt det att gå igenom denna (inte allt för angenäma) behandling. Jag har redan tagit mina första blodprover och ska träffa både läkare och psykolog om någon vecka.

    Anirac1: Grattis!! Vad roligt!! Vilken julklapp =)


    Mamma till Leo 051004 och Noa 090218
  • Anonym

    Precis, eftersom de kvinnor som behöver någon annans ägg för att bli gravid/behålla en graviditet bearbetat detta under X antal ÅR, är det enast en stor lycka och ett under ifall det blir ett barn. Naturligtvis är detta inte något som de som inte upplevt känslan till barnlöshet år ut och år in kan sätta sig riktigt in i även om de försöker förstå. Det är klart att barnet är föräldrarnas d.v.s. den som burit det. Om du funderar kring om du blir sårad ifall barnet inte kontaktar dig vid 18års ålder tycker jag att du ska avvakta donationen. Jag är nämligen av tron att om barnet är lyckligt och känner sig trygg med hur hn/hon kom till kontaktas inte donatorn. Själv har jag vänt och vridit på detta och kommit fram till att om jag vore ett sk. äggdonationsbarn skulle jag inte tagit kontakt. Mina föräldrar är de som uppfostrat mig och i så fall behövde en prick (ägg) av någon annan för att få mig att älska. Donatorn hade ju inte "tänkt" bli gravid med mig om ni försår hur jag tänker. Jag hade så att säga spolats ut med nästa mens.....

  • Anonym

    Vad fint att du kommit in till ett beslut Blue Topaz! Fantastiskt att du vill hjälpa någon att få barn, du kommer att göra någon väldigt lycklig

    Angående sista kommentaren så tror jag att man kan vara nyfiken på sina genetiska rötter även om man är och har varit lycklig tillsammans med sina föräldrar. Men om du inte blir uppsökt så betyder det knappast att barnet ser dig som oviktig, det kanske bara inte är en person som söker den typen av "svar".

    Lycka till!

  • RedTopaz

    Tack för ert stöd!

    Jo, jag resonerar som så att kommer ev. ett "genetiskt barn" till mig i framtiden så är det välkommet att komma till mig med frågor. Men jag kommer aldrig att se mig själv som barnets mamma utan ungefär som en bonusmamma på samma sätt som en styvmor ser på ett styvbarn.

    Min man har även han beslutat sig för att donera.


    Mamma till Leo 051004 och Noa 090218
  • Anonym (ÄD-gravid)

    BlueTopaz, jag kan inte nog säga vilken fantastisk sak det är du gör. Dina barn kan verkligen vara stolt över att ha en sån mamma (och pappa).

    Jag är gravid med hjälp av ÄD och oändligt tacksam över att ha fått den här möjligheten. Självklart är det en sorg att inte kunna använda sina egna ägg men samtidigt är jag så glad över att min man får chansen att bli biologisk/genetisk pappa. Jag tänker att det här barnet kanske slipper få mina dåliga egenskaper och istället får donatorns goda egenskaper (och min mans underbara ögon).

    Dessutom har forskning visat att barnet påverkas av mig redan i min mage, om samma ägg hade satts in i donatorn istället så hade han eller hon inte sett likadan ut eller fått samma personliga egenskaper som vårt barn kommer att få. Men egentligen är det totalt oväsentligt om mitt barn har mina ögon eller min hårfärg. Jag kan inte tänka mig att jag kommer för ett ögonblick att se honom eller henne mindre som mitt barn sen efter att det är jag som bar burit på barnet i nio månader och fött det. Det kommer att vara vårt barn till 100%.

    För mig hade det varit totalt omöjligt att göra en donation med anonym donator, jag tycker att det är mitt barns mänskliga rättighet att kunna ta reda på vem donatorn är. Jag hade gärna velat skriva ett brev till donatorn och uttrycka min stora tacksam mot henne som gett mig den här chansen men i övrigt så ser jag inte henne som mamma till mitt barn. Jag ser det inte heller som att min man får barn med någon annan kvinna.

    Lycka till TS och tack på förhand från alla oss som inte kan använda våra egna ägg!

  • RedTopaz

    Äh, jag tycker snarare att det är något fler borde göra!! =)

    Intressant att höra om forskningen!!!

    En fråga bara- hur väljs äggen ut till er? Går man efter hår/ ögonfärg? Får ni som tar emot äggen välja något??

    Hur proceduren till för er?

    Jag kommer iof säkert få reda på allt det här på mitt samtal med donationsenheten, men om ni orkar svara får ni gärna. =)


    Mamma till Leo 051004 och Noa 090218
  • anirac1

    BlueTopaz
    Agn hur man väljer ut donator så går dom på hur "jag" ser ut dvs min hår/ögon färg längd kroppsfrom osv. Så barnet blir så lik mej som möjligt. Å jaaa d blir verkligen en RIKTIG julklapp. Tror inte man kan få ngnsin bättre julklapp =)

  • RedTopaz
    anirac1 skrev 2009-09-27 23:03:03 följande:
    BlueTopaz Agn hur man väljer ut donator så går dom på hur "jag" ser ut dvs min hår/ögon färg längd kroppsfrom osv. Så barnet blir så lik mej som möjligt. Å jaaa d blir verkligen en RIKTIG julklapp. Tror inte man kan få ngnsin bättre julklapp =)
    Ahaa, det är så alltså =)
    Nej förmodligen inte hihi! Så roligt iaf!!
    Mamma till Leo 051004 och Noa 090218
  • Anonym

    Jag hade gärna donerat om jag fått vara anonym, jag vill inte ha egna barn och då vill jag inte heller att någon knackar på dörren om 20 år, så synd för jag hade gärna gett bort mina ägg annars, då jag inte ens ska ha dem själv.

  • RedTopaz
    Anonym skrev 2009-09-28 14:43:24 följande:
    Jag hade gärna donerat om jag fått vara anonym, jag vill inte ha egna barn och då vill jag inte heller att någon knackar på dörren om 20 år, så synd för jag hade gärna gett bort mina ägg annars, då jag inte ens ska ha dem själv.
    Tror du inte att du klarar av att någon kommer och frågar frågor om dig om 20 år då? Det är ju inte så att du blir mamma till det barnet.
    Mamma till Leo 051004 och Noa 090218
  • Anonym (Nej)

    Gammal tråd men nej jag skulle inte vilja använda någon annans ägg för att få barn. Då är jag hellre barnlös. Känns nästan som ett hån att befrukta en annan kvinnas ägg med MIN mans spermier för att jag ska få leka morsa till ett barn jag är 0 släkt med. 

  • Rosahjorten

    Det beror på om det är hårdkokt eller inte

Svar på tråden För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?