Behöver en 3-åring umgås med andra utan sina föräldrar?
Klockan är mycket och jag är trött så jag orkar inte skriva hur långt som helst så jag ska försöka fatta mig kort 
.
Jag var hemma med dottern tills hon var 2 år, det var för ett år sen. Från september till april gick hon hos dagmamma deltid, det gick bra 2 mån och sen grät hon så gott som varje morgon och ville inte gå 
.
Jag gick på mammaledigt i slutet av april och dottern lämnade hemma. Jag bor i Finland och här finns inga 15-timmars regler och vi bor i en kommun med stor platsbrist i dagvården så barnen blir bokstavligen utslängda när dom får syskon. Så alla församlingar och öf har dagklubbar 2 förmiddagar i veckan för hemmabarnen, från ca 3 års ålder.
Jag och min man tog beslutet att dottern inte ska gå i nån klubb alls. Vi har ingen i vår by utan måste hämta och lämna vilket tar 20 min i varje riktning och jag tänkte att det blir mer ett stressmoment än avkoppling att börja med detta med en bebis dessutom. Här på området där vi bor finns en lekpark där det finns barn så gott som alla förmiddagar, jag har många vänner som är hemma med barn och vi besöker öf en gång i veckan. Vi har dessutom nära till både morföräldrar, farfar och våra syskon, så vi träffar närmaste släkten varje vecka. Så vi har inga problem att få tiden att gå egentligen. Hos mormor och morfar får hon dessutom vara nästan när som helst om hon vill, då dom är pensionerade.
Problemet är att jag blir så himla osäker då alla andra har det äldre syskonet i en klubb och jag kan inte bestämma mig för huruvida dottern behöver det eller inte. Efter mycket velande har vi bestämt att hon ska börja trots allt. Men då blir dottern alldeles gråtfärdig och säger att hon inte vill. Och det är ju för sin egen skull hon ska gå, för att hon ska ha kul, så det känns ju fel att tvinga henne när hon säger att hon inte vill. Men samtidigt är hon bara 3 år, alldeles för liten för att fatta ett sånt beslut, och inte tror jag hon vet vad det innebär heller.
Innan vi fick lillasyster älskade hon att vara hos mormor och morfar, men sen dess vill hon inte alls bli lämnad där, sist grät hon och var helt ifrån sig när jag åkte. Hon säger att hon vill det, men när vi väl är där och jag ska åka ändrar hon sig och håller fast sig i mig och gråter.
Och samtidigt blir jag ju orolig att hon ska bli alldeles för mammig om hon går hemma med mig ett år till medan alla jämnåriga är i dagvård eller klubbverksamet. Men sen är det ju en del av mig som tycker att hon är ju liten ännu, och att det kommer en dag då hon måste iväg om morgnarna så varför inte njuta av tiden som är nu då vi får ha sovmorgon varje dag och ingen stress.
Så snälla ge mig råd någon!