Behöver en 3-åring umgås med andra utan sina föräldrar?

Jag har samma dilemma med min 3 1/2åring. Hon har ääälskat sitt dagis men nu i våras så tvärvände det och hon vill inte gå dit. Jag skulle gladeligen ha henne hemma men för hennes egen del hoppas jag att hon kommer att vilja vara på dagis nu i höst. Om alla hade sina Storasyskon hemma vore det en sak men nu blir hon ju, precis som du säger oroar dig, mammig och...ärligt talat lite utanför - och det är de sista jag vill. Det är superjobbigt, jag vet. Har inga svar men tänkte ändå att det kan vara skönt att veta att det finns fler

Det är just mammigheten jag funderar mest på, jag var hemma med mamma tills jag var 6 och det var min man också. Och vi var rätt mammiga båda två och ville bara vara med mamma. Och så vill jag inte att dottern ska bli. Hittills har hon i och för sig inte visat några såna tendenser, hon är jättesocial och framåt och orädd, och jag vill att hon ska förbli sån också.

Utanför tror jag däremot inte att hon kommer att bli, för här där vi bor är alla barnen utspridda på olika dagis och dagmammor, det är först som 5-åringar som byns barn kommer att samlas på samma förskola, och då kommer stället att vara nytt för alla och även kompisarna om man inte umgåtts privat.

kanske är det vanligt att runt 3 år bli ledsen. Man kan ju sätta ord på saker samtidigt som man blir mer medveten om allt runt omkring sig. Min 3 åring säger på kvällen att han inte vill gå till dagis och så börjar den lilla läppen darra så mammahjärtat smälter nåt kolossalt. Samtidigt så vet jag ju att han nästa morgon när vi kommer till dagis studsar in och är jättenöjd men helt klart mer medveten just nu om att han faktiskt blir lämnad och helst vill han vara hemma med oss. Nu är jag ju inte föräldraledig längre sedan två veckor utan både min man och jag jobbar och även den lilla har börjat på dagis.

Om du tycker att det bara är ett stressmoment att lämna henne där så tror inte jag hon far illa av att vara hemma med dig, träffar ni lite vänner med barn och går till lekparken där hon träffar barn så är det ju bra.
Alla barn är olika och en del trivs bättre hemma så är det bara, men kanske det är så att det är en reaktion på att hon blivit storasyster och hon vet att du är hemma med bebisen?
Min mamma var hemma tills jag gick i tvåan och jag har klarat mig bra.

Följ ditt hjärta, känner du mest för att ha henne hemma så ha det, om ett år är väl bra att hon börjar.

Barn behöver inte aktiveras och träffa barn varje dag, du är hennes trygga punkt i livet och eftersom ni inte isolerar er utan hittar på lite saker i veckan som även innefattar barn så skulle jag haft henne hemma, tids nog ska hon iväg och passa tider och bli lämnad men vill du inte så tycker jag inte du ska göra det.
Försök skapa lite kontakter på ÖF så kanske ni kan ta en fika någon annan dag hos någon så träffar hon ju barn fler dagar i veckan

Jag tror att man i samhället blir så påverkad av att alla måste gå på dagis, jag tror inte et. Jag är hemma med 3 och 1,5 åring de leker tillsammans och träffar andra ibland och de verkar må bra!

Vi gjorde som så att vi berättade för dottern att vi ska åka till klubben och så ser vi om hon tycker det är kul, det var hon helt med på. Och eftersom klubben är samma lokaler som ÖF med samma ledare så sprang hon raka vägen in och leka, det var inga som helst problem. Lite ovant för henne förstås att sitta still vid morgonsamling och sånt, men det gick super ändå. Jag satt utanför hela tiden och några gånger var hon ut och kollade, men inte mer med det. Och nu för en stund sen frågade hon när vi ska åka dit igen.

Jag vill också förtydliga att det inte handlar om att hon inte skulle träffa andra barn, för det gör hon, nästan varje dag. Utan mer om huruvida det är bra för henne att umgås med andra barn, och vuxna, på egen hand, utan mamma.