Intensiva Älskade Ungar 9 **Barn som är HighNeed eller Spirited** Intensiva Älskade Ungar 8 **Barn som är HighNeed eller Spirited** En tråd för oss med intensiva, aktiva, otåliga, entusiastiska, temperamentsfulla, utmanande och mycket bestämda barn. Live

Jag hoppar gärna in i den här tråden... Vet bara inte vad jag ska börja skriva om...

Hej, hoppas gärna också in i de här tråden, blev tipsad om High need children här på fl och tycker att väldigt mycket av det passar in på vår son. Han är snart 7 månader och det har varit intensivt ända från början. Han är otroligt raslös och otålig, extremt envis och i stort sett aldrig nöjd, detta har gjort att mitt självförtroende som mamma är botten, vad jag än gör så räcker det inte till.
Värst har varit alla "goda råd" från släkt, vänner och BVC eftersom inget av de dom sagt funkat... så jag är jätteglad att jag hittade den här tråden för det är skönt att veta att man inte är ensam, för just nu känner jag mig så oförstådd av andra!

Men Hej igen!!

Hängde lite mer er förr, under ett annat namn och hänger gärna på igen!

Hej alla i tråden! Jag var aktiv här tidigare när min son Elliot var bebis och ettåring. Han är numera en härlig tvååring med mycket energi, stark vilja och enorm envishet. Vi har det jättebra och jag vill skicka en hälsning till er med små barn om att livet med high-need-barn blir så mycket roligare när barnen blir lite äldre. Jag vet att vissa föräldrar som haft lugna bebisar säger tvärtom - att det jobbiga börjar när barnen blir trotsiga tvååringar. Men så är det inte för oss! Tvåårstrots är inte krävande jämfört med hur det är att ha en bebis som behöver omsorg varenda minut!
Elliot har fått en ny kompis, en tjej som är tre år. Det bara strålar om dem när de springer omkring och leker tillsammans. De är så lika i sättet att vara att jag inte blev förvånad när jag fick höra att hon också varit en high-need-baby.

Hakar också på här.. börjar bli mer och mer säker på att vår äldsta son tillhör dessa barn.

Ingen som har tips på någon mer svensk sida/bok att läsa..

Det är ont om svensk litteratur tyvärr Men jag tycker inte det är jättesvårt att läsa den engelska, det är ganska lätt språk.

Hej Zamina!
Visst blir det lättare ju äldre de blir? Min Tim, som är två och ett halvt nu, har extrem vilja, energi nog att driva ett kärnkraftverk och ett j-a temperament, men han är också klok som en bok, har stoort ordförråd och härlig humor! Tim går på ett dagis med blandade åldersgrupper. Jättebra för honom, då han ofta väljer att leka med de lite större barnen. Livet är fortfarande en berg-och dalbana, och myycket mer kul än bebistiden.

Halloj!

Kul att denna tråd lever. Det kanske låter lite illa, men jag slår mig lite för bröstet (med en hel del ödmjukhet...) då jag var startare av ursprungstråden för en sisådär... 3 år sedan. Jisses vad tiden går! Tråden har naturligtvis utvecklats och specificerats jättebra till skillnad från mina trevande försök till att bringa klarhet i vad det var som gjorde vår tjej annorlunda mot alla andra barn vi känner.

Det var länge sedan jag skrev nu:
Vi har haft en tuff period sedan maj, flyttat mängder av gånger. Köpt nytt hus som måste byggas om för att kunna bo i... och har nu problem med byggare som aldrig sätter i gång. Suck! Så nu bor vi tillfälligt i en källare som vi hyr. Därtill har vi avverkat influensor, kristallsjuka och mängder av förkylningar, ett par svängar till akuten - vilket i sig lett till energidränering.

Det tuffaste är dock vår tjejs beteende just nu och jag har faktiskt (trot eller ej) kontaktat BUM/BUP för att få hjälp! Vår stackars tjej är så arg, från dess att hon vaknar, till dess att hon somnar. Hon kan liksom inte skrika nog på oss, det räcker inte med att sparka, slå och spotta på oss - hon är fortfarande lika arg. Och nu känner jag att jag inte orkar mer. Låg i fosterställning häromdagen och grät och tänke att så här skulle ju livet inte bli. Det jobbiga är även att skydda lillsyster på vår lilla yta (vi gör mycket och många utflykter för att inte gå på varandra i källaren) och den lilla stackaren har börjat bli strykrädd! Storasysters beteende är så demonstrativt att det är löjligt, men jag kan verkligen inte hantera det.

Pappan var iväg på ett psykologtest med tjejen häromdagen - testet ingick i en större studie där vår tjej är en av deltagarna - och det var tydligen slående hur svårt hon hade det med koncentrationen. Så fort det bar henne emot så blev hon arg och kastade iväg problemet (klossar etc).

Så nu hoppas jag på att få lite hjälp och stöd från professionella personer. Jag är slutkörd.

Gällande svensk litteratur har jag inte hittat någon än. Vi hade en idé att skriva en själva här i forumet, men hur skulle vi mäkta med det med krävande barn?

För vår del har åldern i det stora hela inte spelat så stor roll. Skillnaden är att vi inte behöver bära tjejen så mycket - men hon kan fortfarande inte vara ensam mer än 2 meter från oss, och kräver fortfarande 100% uppmärksamhet dygnets alla vakna timmar. (Utom om hon leker med en kamrat).

Härligt attElliot hittat en kamrat med samma krut! Vi hittade även en sådan kompis, men istället för att finna varandra, så blev det superkollision. Det beror säkert på vilken läggning barnen har.

Sii, hur går det nu?

Kram!

Hej
Jag hänger lite här jag med. Våra barn har varit väldigt känsliga och med stor integritet redan från början. Nu är stora tjejen 3 år och pojken är snart 1 år. Han har svårt att sova nu så vi är uppe en hel del på nätterna vilket så klart tär på krafterna. Att ge mat hjälper inte, att bära hjälper för stunden men betyder att vi måste vara uppe och gå tills han kommer till ro och somnar. Förra natten betydde det att vara uppe mellan 24 och 02 och gå och vyssa, sjunga och ligga brevid i sängen, prova att ge vällning, amma lite (kom dock för litet så han blev bara ursinnig).
Tjejen är mammig men vill inte att jag pussar henne eller kramar henne, det är dumma mamma hela tiden och väldigt gnälligt.

Hej Agneta Greta77,

Precis som du beskriver din tjej - så är även vår tjejja! Vill vara nära, men man får inte röra henne. Hon kan nästan bara vara någon meter från mig - är väldigt mörkrädd mm - men jag får inte pussa, krama eller hålla hand annat än i undantagsfall. Det är naturligtvis superviktigt att respektera, men ibland har jag känsla av att vår tjej skulle må bra av att släppa in oss lite mer och få lite mer beröring, då kanske hon skulle kunna slappna av lite lättare och känna sig lite tryggare?

Vår 1 åring är av helt annat virke än 3 åringen, kontrasterna blir bara större och större. Omgivningen tycker att lillan är ett rivgärn med mycket fart i - men det är INGENTING i jämförelse hur vi har det med vår större tjej...

Kram och hoppas verkligen att nätterna blir bättre. För vår del blev nätterna ok när stora blev dryga 2 år och för lillans del (som inte alls har samma tendenser) vände nätterna när hon var 1 år och 5 månader.