Intensiva Älskade Ungar 9 **Barn som är HighNeed eller Spirited** Intensiva Älskade Ungar 8 **Barn som är HighNeed eller Spirited** En tråd för oss med intensiva, aktiva, otåliga, entusiastiska, temperamentsfulla, utmanande och mycket bestämda barn. Live

Välkommen!
Din beskrivning har hög igenkänningsfaktor. Ja, det är bara att gilla läget, tror jag.
Jag minns när han blev stor nog att fara runt i gåstol, för då fick man vila sig lite från det evinnerliga kånkandet. Det var guld värt!
Jag hade en bra ergonomisk bärsele, men det gick inget vidare eftersom Tim hade ont i magen och inte klarade av att "sitta fast" men annars hade det nog varit en bra hjälp. Vi köpte en elektrisk gunga också, den funkade ett tag. Det var bra om man behövde laga mat och så, eller bara vila armarna lite.

Tim är två och ett halvt snart, och intensiv och känslig fortfarande, fast på lite annat sätt. Han är mycket viljestark, verbal och utåtriktad. Jag upplevde att missnöjet lugnade sig när han började kunna förflytta sig själv, samt när han började prata (vilket han verkligen är bra på för sin ålder.). Det kändes som om han aldrig trivdes med att "vara bebis" eller hur man ska säga. Vi har ganska strikta rutiner hemma fortfarande, eftersom vi märkte att han verkligen behövde det för att kunna sova osv. Bada, äta, saga, sova är standard för att han ska varva ner och veta "vad som gäller".

Tack för välkomnandet

Nu har det gått 12 timmar sen jag kunde sätta stämpeln på dottern och det känns så mycket lättare. Tänk att det kan vara så Det är inte jag som är ovanligt trött och lat som inte städar, lagar mat, tvättar, etc mer än absolut nödvändigaste. När de andra föräldrarna jag umgås med som har barn i samma ålder berättar att de bakat bullar eller sett en film med sin partner gråter jag nästan. Men inte fr o m nu, har ju insett att de har det lätt. Om mitt barn sov nångång eller iddes leka själv skulle jag med göra allt det där

Jag ska skaffa en sele. Bärsjalen funkar inte på lillan för hon blir så otroligt varm och börjar skrika av det istället. Det ser ut som att selarna är lite kallare. Sen så gillar inte maken sjalen alls och han kanske bär mer om han selar

Aha, gåstol. Jag har mest sett det som ett dåligt påfund men nu får jag tänka om. Tröskeln mitt lägenheten får hon väl se som en utmaning. Hon är tidig med att vara stadig i rygg och nacke så det dröjer nog inte så länge förrän hon klarar en sån

Rutiner ja. Vi jobba inte alls med rutiner, det går inte. Fast kanske ska försöka med en nattningsrutin i alla fall så jag får lite mer tid på kvällarna... *skrattar åt mitt egna skämt*

Ja, visst är det en lättnad när man får en "etikett"?
Det var precis samma här. Gud vad jag grubblade, och avundades andra föräldrar, och oroade mig för att det var något allvarligt fel.

Ja, jag hade i min enfald införskaffat både sjal och sele, men tji.. Selen funkade lite bättre, stundvis.. Jag hade en ergo, och den var bra eftersom den passade på sambon också, trots att han är bra mycket längre och större än jag. (min sambo var inte heller direkt heltänd på sjalandet, haha!)

Jag hade också tänkt i liknade banor angående gåstol (för att inte tala om vad jag tyckte om elektriska gungor ) men, man får ta till det som funkar. För oss föräldrar, och för Tim, var det verkligen ett lyft när han kunde förflytta sig runt i lägenheten själv.

Och vad gäller rutiner så tror jag att trägen vinner. Så var det för oss, och vi hade ett litet h-e med allt vad sömn och dygnsrytm heter.
Tro det eller ej, Tim sover hela nätterna nu från sjutiden på kvällen till sjutiden på morgonen. Halleluja! Visst har det känts trist att man blivit ganska låst vid rutiner ibland, men att få sova hela nätter och ha kvällarna fria, och en utvilad unge har varit värt det! Vi jobbar så smått på att börja försöka "våga" bryta invanda mönster en aning nu när han är större, men det brukar kosta på en del.

Jag köpte förresten boken av dr Sears (High need baby nånting)och tyckte den var bra när Tim var liten.

God afton, god afton!

Välkommen Dimitra! Kul att nya hittar hit.
Det var en aha-upplevelse första gången jag läste om High need och spirited barn. Jag hade dock ingen att prata med och trodde att jag var helt ensam om detta. Plötsligt en dag hittade jag en tråd där en tjej beskrev sin dotter som liknade Zion på pricken. Då förstod jag att jag inte var ensam.

Vi bar i sjal varje gång Zion skulle sova och han sov alltid hos oss. Numera somnar bredvid oss i sin säng men kommer in till oss på natten. Nätterna var en pina det första året. Han vaknade varje eller varannan timme och skrek hysteriskt. Det enda som hjälpte var att gå och gunga honom i famnen.

Jag tycker att det blivit lättare när han började prata och oj vad han pratar! Han kommer även alltid på lösningar om vi säger nej till något. Kommer ofta på en kompromiss så alla får som de vill

Livet med Zion är fullt fart från att han vaknar till en sekund innan han somnar. Att åka på badstrand och tro att man ska kunna ligga och läsa en bra bok, är bara att glömma. Aktivitet kräver han vår stora kille.

Ikväll har jag lånat en sele av en kompis, en Beco, så imorrn blir det testing

Dottern har varit ovanligt gnällig och klängig sista dagarna. Det i kombination med att min ork börjar sina så gjorde jag ett långt inlägg på bloggen som släktingarna följer. Lillan är som sagt 3,5 månad så det är utvecklingssprång och tillväxtspurt just nu och man vet ju hur jobbigt de tycker sånt är. Dessutom hittade jag en tand igår och den lär ju kännas när den ska växa ner

Hur som helst så ringde min svärmor till maken med universallösingen: tilläggsmata

Vi skrattade båda åt det igårkväll för hon vägrar flaska som sagt, har känslig mage och har precis slutat med Minifom så vi vågar inte störa henne. Dessutom funkar amningen hur bra som helst. Det här vet svärmor om.

Tydligen har hon ändå nån slags mission och ska lösa "problemet". Hon spenderade eftermiddagen med att ringa runt till vänner som har barnbarn samt frågat föräldrar på jobbet (hon är förskollärare) hur deras barn var i den här åldern. För alla som krånglade hade det löst sig när de började ge ersättning. Jisses! Är knappast samma sak när man inte orkar maratonamma så mjölkproduktionen ökar. Men min svärmor har aldrig fel

Min mamma däremot är mer förstående. Tydligen var jag likadan som barn men lugnade mig avsevärt när jag började krypa. Precis som din Tim

Vad spännande att ni ska försöka lätta på rutinerna. Hoppas att det går bra så ni får lite mer spontanitet i livet Du måste berätta hur det går.

Oj, och där hade det kommit ett långt inlägg medan jag skrev

Ska försöka natta barnet för andra gången ikväll nu Återkommer.

Ja jag vet inte alla råd vi fick. Tilläggmata eller ge gröt var råd som handlade om mat. Köra 5-minutersmetoden var en annan.

Haha, tilläggsmata, den var bra!
(Tim tvärvägrade också flaska, det var bara att glömma liksom.)

Min mamma, och andra, kom också med välmenande tips. Vad sägs till exempel om att vänja barnet vid att det är mycket ljud när h*n ska sova, så försvinner problemet? En radio i rummet kan ju göra susen!

Min mamma går fortfarande på den linjen att det är vi som har skapat hans överkänslighet för ljud (och svårighet med mat.). Ja, så är det nog..

Men de menar väl, det får man försöka komma ihåg. Fast ibland är det inte så lätt.

Och minifom ja! Usch vad vi höll på. men senare kom vi på att han var allergisk mot mjölk (som jag som ammande drack mängder av..). Men fortfarande är det inte lätt med maten. Det är skitjobbigt att man aldrig vet hur måltiderna ska avlöpa. Och så blir man ju inte heller lugnare och gladar utan mat i magen.. jaja, han svälter ju inte i alla fall!

Hej!
Jag hittade den här tråden för drygt en månad sedan och när jag läste om " Spirited children" trodde jag knappt att det var sant! Vår dotter är 5 år och i 5 år har hon varit såååå envis, haft sååå stark vilja, varit såååå känslig, haft såååå långa raseriutbrott etc, etc. Har precis börjat läsa "Raising your spirited child" och känner igen så mycket!
I början förstod jag inte varför inte jag oxå kunde ta en fika på stan i lugn och ro (som "alla andra"), varför Emilia inte kunde somna lätt eller varför det var en kamp att byta blöja. Sen förstod jag att den här tösen har en lite annan personlighet än de flesta andra! Men det gör det ju inte lättare att hantera alla gånger! Vi har ju kommit underfund med en hel del saker, t ex hur vi kan försöka undvika sånt som triggar, men det är inte alltid det funkar ju.
Pratade faktiskt med en BHV-psykolog när dottern var 2,5 år. Vi hade så mycket konflikter att jag trodde att jag skulle gå av på mitten! Det var väldigt skönt att få höra att "Hon är inte onormal. Hon är normal, men det är inte så vanligt med ett sånt här beteende." Kanske skulle tipsa henne om t ex "Raising..."?!

Svärmor är här (hon bor 6 timmars resa härifrån så vi ses sällan) och dottern är precis som vanligt Bara väntar på att "Vi ger lite ersättning" ska komma.

Hoppas att ni andra har det bra. Själv bröt jag ihop igår av dåligt samvete för att jag inte orkar bära henne så mycket som hon vill elle rleka med henne när hon har en glad stund. Som om inte värken i armarna var nog men idag är värken i själen bättre.