30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

TEMPARE:

Icka76: www.fertilityfriend.com/home/2102b4
PillanPernilla: www.fertilityfriend.com/home/153987
BettanB: www.fertilityfriend.com/home/BettanB

icka: Jag borde haft ÄL oavsett runt lördag-söndag, sprutan ska mest bara skjutsa på den lite. Så tyvärr verkar det inte som att sprutan gör så att man verkligen får ÄL. Usch, det märks att man inte får så bra information om den. Men men då låter jag det stå som det gör nu för vem vet, den kanske har rätt
Jag hade gärna låtit dig läsa uppsatsen men jag får inte lov att dela med mig av den förrän tidigast januari när hela höst-terminen ska vara slut. Det är för att minska risken av kopiering, enligt lärarna. Så kan du vänta lite till så lovar jag att skicka den till dig

Bettan: Ja jag kommer att låta kurvan ligga som den gör. Jag tror lite att tempen är den enda som inte ljuger när resten av kroppen gör det

Fy f*n vad jag känner med din vän Jag har sagt det och skrivit så många gånger nu, missfall borde vara förbjudet. Det borde inte existera. Hur mycket mer ska vi alla orka med?

Sanne: Jag vet att jag har rätt För nu kommer du att få allt stöd och all hjälp från läkare (även vänner & familj) så det kommer att gå grymt bra nästa gång

Ninni: Visst är det jobbigt med alla gravida runt sig. Båda två är i vecka 9 eller 10 nu så man får ju höra om alla krämpor jämt och ständigt. Vilket påminner om det man förlorat

Lite ego nu så här på kvällen...
Min ena väninna kommer strax hit för att ha lite av en tjejkväll. Samtidigt vet jag om att allt kommer att handla om hennes graviditet. Och ärligt talat gör det ont i mitt hjärta. Jag ser sorgen i min sambos ögon varje gång vi träffar henne och det gör att jag åter igen dras ner i ett mörkt hål. Att jag mår dåligt är en sak, men att se min sambo ledsen och förtvivlad gör att jag nästan bryts av på mitten. Men han dömer inte mig på något sätt. Oavsett om vi får barn eller inte så kommer han aldrig att släppa mig (hans ord). Samtidigt som det känns skönt att höra så har jag ändå så dåligt samvete... Jobbig dag för mig idag tror jag

Tack tjejer Det är så skönt att veta att någon förstår en i allt.
Jag brukar säga till när det blir för mycket bebisprat och hon accepterar oftast det och förstår att det är jobbigt. Men jag vill ju helst kunna vara riktigt glad och kunna följa henne i allt. Men när både jag och sambon lider av att ALLA runt om oss har barn eller är gravida så är det svårt...
Jag vill inte peka finger åt någon men omedvetet så gör jag det åt mig själv. Och nu pga att det tagit så lång tid sedan mitt MA och jag fortfarande inte är gravid så har sambon börjat tänka att det är fel på honom också. Så ibland blir det kaka på kaka och inte hinner man äta upp något av det...

Idag är en jobbig dag, men innerst inne vet jag att morgondagen kommer att vara bättre. Det är den alltid...

TT: Jag hade mitt MA i början på januari. Jag skulle precis gått in i vecka 13, alltså över de "magiska" veckorna. Men det gick inte som planerat...
Och efter det har det inte hänt någon. Ingen graviditet så lång ögat kan nå.
Innan dess hade jag ett MF i vecka 7 (april förra året).

Det är nog det som känns jobbigast, att se min sambo ledsen. Skuldkänslorna hugger som knivar i bröstet på mig för jag vet att det är mitt "fel" att han inte blivit pappa. Jag vill inte peka finger eller lägga skulden på någon, men vid dessa stunder gör jag det...

Gårdagen gick bra trots allt. Jag lyckades spåra in oss på det mesta som inte hade med barn att göra. Plus att jag fick henne att spela lite Wii
Fördelen med min väninna är ju som sagt att hon lyssnar och förstår, men ibland så "glappar" munnen så mycket på henne att hon inte tänker på vad hon säger. Men hon är trots allt min vän och jag accepterar henne med alla hennes fördelar och nackdelar, precis som hon gör med mig

Idag är en bättre dag, ja än så länge. Nu tänker jag snabbt fly detta rummet för sambon har bestämt sig för att skruva upp hyllor *suckar högt så han hör det*

icka: Det är lite av den dealen vi har. Men ibland blir hon så ivrig att hon bara halkar in på ämnet av misstag

Jag fick ytterligare en höjning på tempen idag. Bra eller dåligt?
(jag fattar fortfarande ingenting så nu ska jag nog gå tillbaka några sidor och läsa länken igen)

icka: Min sambo började vara på mig om att "bilda familj" när vi varit tillsammans i ca 6 månader. Men då sa jag stopp för det var lite tidigt.
Nu på tisdag så firar vi 9 år och jag har fortfarande inte gett honom ett efterlängtat barn. Han säger varje dag att han älskar mig och att han kan tänka sig ett liv utan barn bara jag stannar med honom. Men hur kan man stanna med någon och ha det på sitt samvete att man inte kunde ge dom det dom önskade sig mest? Nej många gånger känner jag likadant som dig, att den ovissheten ligger och gror om han stannar eller inte.

MEN, vi kommer att ge dom ett barn. Och oss själva! Hoppet är inte ute för någon av oss och därför SKA vi fortsätta kämpa. Denna resan kommer att stärka kärleken till vårt/våra önskade barn

Bettan: Ibland sätter jag en enorm press på mig själv, speciellt när det kommer till denna barn-karusellen som för övrigt är den sämsta jag åkt.
Min sambo är definitivt inte främmande för adoption då han själv är adopterad från Colombia, men jag vill genomgå allt jag kan för att få ett biologiskt innan jag tänker mer på att adoptera

Viktoria: Jag väntar tålmodigt och hoppas att det en dag blir vår tur

TT: Men nej, inte ska du skämmas Det finns så många nivåer av PCO så det är fullt normalt att vissa har "lättare" än andra.
Jag inbillar mig gärna att sambon vill ha barn mer än mig, men det är ju mycket för att man fastnat i denna härvan där allt handlar just om att bilda familj. Nära och kära runt om en blir gravida och får barn vilket gör att man själv känner en press. Så lyssnar på sambon gör jag, jag tror bara att jag har svårt att ta åt mig av det.

Generalisera du gärna för jag tror vi alla vet att du har rätt Män vet oftast inte hur dom ska ljuga eller ta sig ur situationer, därför säger dom som det är. Vi kvinnor ska analysera allt, konspirera mot varandra och dra så många vita lögner som möjligt

Nä nu är det verkligen vår tur att få det där efterlängtade plusset

Mary Lo: Beklagar ditt missfall och önskar dig välkommen hit!

TT: Får man missfall om och om igen så har man en giltig anledning att gnälla, tycker jag Om jag inte minns fel så läste jag om en tjej här på FL som kämpat i 12 år. Helt plötsligt kände jag mig tacksam för att jag iallafall blivit gravid, missfall eller inte

Bettan: Jag är fortfarande relativt ny så jag låter det vara ett beslut för er andra