30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Monchichi: Vad tråkigt att det aldrig slutar! Tycker det låter som att du blött mycket länge nu, men jag är såklart ingen lökare och har själv inte gått igenom npgon skrapning. Båda mina ma tog kroppen "hand om" själv, efter att en läkare konstaterat att det var ett ma på gång. Det kan inte vara lätt att ha symptom så länge som du har!

Nu måste jag bara avreagera mig! Jag har en sjukdom som heter ulcerös kolit, vilket är en kronisk tarmsjukdom som kan påverka risken att få missfall. Jag har haft sjukdomen under kontroll i ca 4 mån nu och försökte därför att dra ner på medicineringen lite och vad tror ni händer; jo, såklart så kommer sjukdomen tillbaka. ..och detta bara dagar innan jag förmodligen ska ha ägglossning. Är så trött på det här! Men, men, nu har jag lärt mig. Ska inte försöka sluta med medicinen mer.

SanneS: Välkommen!

Monchichi: inser att jag inte riktigt svarade på din fråga ;) Jag blödde i ca 1-2 veckor efter ma, men gjorde som sagt ingen skrapning.

Nu när jag har alla kunniga tjejer här så måste jag fråga hur man egentligen räknar missfall. Jag har som sagt haft två ma, båda i v 9. Första gången hade fostret slutat växa ca i v 7 och andra gången i v 6. Jag är helt övertygad om att jag har haft flera mycket tidiga missfall. En gång testade jag mig tidigt och fick då ett plus, för att sedan dagen efter få mens. Räknas detta som ett missfall?

Tack Bettan!

Icka: Jag förstår dig! Ibland blir det bara för mycket. Det kan kännas så fruktansvärt orättvist. Hoppas det känns bättre nu!

Monchichi: Jag berättade det på KK efter ma nr 2, men de tyckte inte att det skulle räknas. Jag fick i huvud taget ett mycket dåligt bemötande på KK, så jag har inte mycket förtroende för dem. Jag ska dock ta ditt råd och berätta det när vi ska till en privat mottagningen.

.. apporpå det, är det någon som har erfarenhet av Carema Specialistvård?

Ja, visst är vi aktiva ;) Tycker det är jättebra och precis vad jag behöver just nu.

Monchichi: Grattis! Unna dig nåt riktigt bra nu.

Kompisar... ja, herregud, hur kan man säga att man ska njuta av att vara ensam till någon som precis haft mf/ma? Ofattbart.

Ägglossningstest... ja, snacka om erotikdödare ;) Var utan ägglossningstest förra cykeln och det gjorde faktiskt skillnad på sexlivet direkt. Fast jag känner inte ägglossningen så tydligt, så ska det bli barn så måste vi använda det. Har börjat testa i dag och det känns ju lagom kul.....

Tack solen!

Skönt att slippa ägglossningstest! Har verkligen försökt att lära mig att känna av ägglossningen, men det har inte lyckats. Jag åt apiforce sist jag blev gravid och då kände jag faktiskt av ägglossningen lite mer. Äter det den här månaden också, så vem vet, kanske kommer jag känna av ägglossningen lite mer nu ;)

Innan mitt sista ma fick jag pregotime utskrivet av min gynekolog, trots att jag har regelbunden mens och fungerande ägglossningen. Har inte börjat med det ännu, utan väntar in vad de ska säga när vi har första besöket på privatklinik. Vad säger ni? Har ni några tankar om att ta pregotime, trots att man har ägglossning?

I dag har jag en lite låg dag... jag kan lätt fastna i en obestämbar stresskänsla av att "jag är 35 nu, det är 2,5 år sen jag slutade med p-piller, hur lång tid har jag egentligen kvar att försöka på?" Fattar ni vad jag menar? Jag vet att det inte hjälper att tänka så, men ibland kan jag inte stoppa tankarna.

Kram på er allihopa

Grattis Mikes Bride!

Hej på er allihopa!

Vaknar ofta tidigt på helgerna, men slipper ju i alla fall stiga upp och jobba ;)

Monchichi: ja, mensen ändrades efter mina ma. I vanliga fall har jag rätt lite mens i rätt få dagar (ca 3 dagar), men efter mina ma var det både mycket mer och varande i fler dagar. Tur nog, så säger mig erfarenheten från förra gången att det blir som vanligt igen efter ett tag.

Monchichi och Sanne: visst kan det kännas orättvist med vänner som får barn. Alla runt mig får barn helt utan problem. När man tittar på statistiken och ser hur vanligt t.ex. missfall är så känns det nästan otrologt att det ska gå bra för alla runt mig, men så är det. Jag har också, som du Monchichi, löst det genom att berätta för mina nära och då tycker jag att de allra flesta är mycket förstående.

.. men i förra veckan träffade jag en bekant (inte vän alltså) som satt och beklagade sig för att hon nu väntar sin tredje son, "hon som så gärna vill ha en flicka". Sen fortsatte hon med att säga att hon nu (i hennes ålder) nog får räkna med att det inte blir fler barn, så hon får nog aldrig sin efterlängtade dotter.... Jag är bara ett par år yngre än henne och kunde knappt dölja min ångest. Till slut sa jag nåt surt och då kom de på sig och bytte samtalsämne. Otroligt!

Bettan: grattis till Levaxinet! Skönt att din kamp gav resultat!

Icka: skönt att du är på gång nu. Bra värden och snart tid hos läkare, eller hur?

Vad skönt och läsa om era känslor inför gravida och barn i ens närhet. Känner igen mig i mycket ni skriver! För min del har det funkat rätt bra med barn, men varit jobbigt med gravida vänner. Jobbigast är det med en av mina bästa och äldsta vänner. Hon har haft otroligt lätt för att bli gravid, men har ändå haft ständig tillgång till specialistvård, eftersom hon har en diagnos som "hade kunnat" göra det svårt för henne att bli gravid. Så trots att hon blivit gravid extremt lätt, så har hon fått behålla specialisten. Detta känns just nu som ett hån mot alla oss som får kämpa för att få vård. Vet att det bara är jag som är avundsjuk, men det känns så.