Ofrivilligt barnlös? Deal with it.

Det här känslig fråga på många sätt. Det har inte varit lätt för mig, som gjort allt för att bli gravid under fem års tid, att inte känna ett sting av avundsjuka när andra blir gravida om och om igen. Det betyder INTE att jag misunnar dem deras lycka.

Min erfarenhet är att om man pratar öppet om känslorna blir allt lättare. En del av problemet är att man inte är i samma fas som vännerna med barn, och då kan det bli lite tokigt när det är "barnträffar" och de inte tror att jag vill vara med. Vi har nått en bra lösning - de bjuder in och jag kommer om / när det känns ok, vilket det gör nästa jämt. Visst kan det bli mycket barnprat men sådan är livet och de försöker verligen ta hänsyn och prata om annat med. De vänner som jag kan tala öppet om mina känslor med - de är mina riktiga vänner.