Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

En Tjej skrev 2009-07-28 17:56:47 följande:

Heja "Tjejen"

Vilka påhopp du får utstå. Kan trösta dig med att idag behöver man inte arbeta i många kommuner för att få tillgång till dagissubventionen om 157 000 kr/barn och år. Många föräldralediga har barnen på dagis, sjukskrivna, arbetslösa och hemmaföräldrar. Till det maxtaxan och kostnaden för vab. Det kan bara inte gå ihop utan kostar staten mer än det smakar. Det är därför det måste skäras ned ännu mer med ännu större barngrupper och färre personal och brist på vikarier. Nu ska ungarna ha en buss istället för en förskola också, bara för att det ska sparas.

Men dagisföräldrarna är nöjda för ungarna får ju sin "pedagogik". Om 10 år så vill de ha fler kuratorer i skolan och extraresurser och kommer skrika efter fler fritidsgårdar och mer personal. Barnen mår dåligt och de kommer inte att ha en aaaaning om varför.

De är med sin pappa Vi delar nämligen på föräldraskapet om än inte genom millimetersrättvisa.

Vad gör dina barn?

Men snälla. Det sociala samspelet lär sig barn i familjen. Barn till hemmaföräldrar träffar andra barn men inte bara samma grupp av barn i samma lokal varje dag. Många går i deltidsförskola från 3-4 års ålder, de går till öppna förskolan, de träffar andra hemmabarn eller dagisbarn i parkerna och de leker med och växer upp med sina syskon. De lär sig att möta nya barn i nya situationer, mycket utvecklande. De träffar inte samma barn varje dag och har samma plats i hierarkin utan de får lära sig att ta nya kontakter och möta barn i alla åldrar.

Det är utvecklande och gör dem starka och trygga för de möter världen och nya barn tillsammans med en förälder som stöttar och finns där för dem. Hemmabarnen blir inga pisspottor i skolan. Min erfarenhet är att de är väldigt populära bland både kompisar och lärare just för att de är så sjyssta. Ibland kan det finnas tendenser till att de blir "stötdämpare" åt stökiga barn men då får man säga till som förälder. Det är inte ok, utan de ska ha ett egenvärde och behandlas med respekt även om de uppför sig väl.

Jag antar att din hårda ton handlar om det uppskruvade läget här inne. Men jag hoppas att debatten snart landar lite mjukare och att fler kan hitta och förstå varandra.

Grundproblemet kanske är så enkelt som att vi idag bara har ett system som subventioneras nämligen dagis. (Dagmammorna är tyvärr på väg att fasas ut i många kommuner, man vill bara ha ett alt. det är enklare då att styra föräldrarna). När vi har flera alt. som dagmamma, dagis och hemmaförälder som subventioneras rättvist och där man inte hoppar och slår mot allt som inte är dagis, så blir det nog lättare att debattera.

Jag kan förstå ilskan hos många hemmaföräldrar som ser orättvisan och tror att det egentligen är det man slår på. Jag kan också se osäkerheten hos dagisföräldrarna, de slår hårt för jag tror att många innerst inne inte riktigt följer sin magkänsla. Anfall är då bästa försvar. Men det är min teori som sagt.

Leos och Vincents mamma skrev 2009-07-28 18:46:38 följande:

Men har du tänkt på att om din man inte behövde betala så hutlöst mycket i skatt så kunde du vara hemma eller han. Två föräldrar måste arbeta heltid i det här landet bara för att vi har så höga skatter. Ta bort särbeskattningen är mitt tips.

Det är så konstigt, det är ok att downshifta i det är landet, då är man trendig men en hemmaförälder gör ju just det. En mamma eller pappa som varit hemma några år kommer tillbaka till arbetslivet med många nya erfarenheter i bagaget. Det handlar inte om att vara hemma tills barnet är 40 år som någon så spydigt skrev utan om de första viktiga åren och att sen få en chans att hitta en bra balans mellan familj och jobb. Vi lever bara en gång och små barnsåren går inte i repris. Livet går inte i repris.

Jag tycker det är klokt att tänka till lite kring sina val och att se hur styrda vi är och protestera mot det och gå sin egen väg.

Heja alla som tänker själva, om inte såna människor fanns hade vi fortfarande lindat våra barn och haft ammor eller trott att små barn inte har någon känsel så att det går att operera utan bedövning.

Tack till alla som tänker till och som inte tror att den tid vi lever i just nu är så himla upplyst att det inte kan bli bättre.

Nu tror jag att du citerat fel......

Jag skulle aldrig kalla någons barn för pisspottor. HJÄLP verkligen inte och jag har skrivit själv jag lovar

Nej, jag har aldrig spenderat varje vaken minut med mina barn även om jag gärna haft den med på många olika aktiviteter och i olika sammanhang. De lär de sig mycket av och jag tycker att det är kul att göra saker tillsammans med dem.

Jag tror att du behöver släppa lite av dina fördomar. Alla hemmaföräldrar är olika och har valt att vara hemma av olika orsaker. Vi vill inte alls ge den bild som du beskriver men det känns kanske bekvämt för dig om det skulle vara så. Jag är personligen för jämställdhet och att man hjälps åt men säger nej till millimeterrättvisa. Vi har delat för ansvaret på barnen och maken har tagit en stor del av hushållsarbetet. Det lustiga är att när jag berättar hur mycket han hjälper till så fick jag en gång en kommentar i stil med "vilken toffel" av en dagisförälder. Det kan visst bli fel hur man än gör.

Tänk gärna på att det kan bli en hård och ganska opersonlig debatt. Det skrivna ordet är tufft och vi läser gärna in saker mellan raderna. Som jag skrivit tidigare jag hoppas att även den här debatten så småningom landar lite mjukare.

Det är en viktig debatt och den får många inlägg. Det säger en hel del om att det system vi har idag inte är så bra. Jag hoppas att vi i framtiden får se att det finns många olika alt. att välja emellan som stöttas i politiska beslut. När vi nått dit så tror jag inte att debatten blir så laddad längre. Var och en följer sin magkänsla.

Det viktiga är ändå att vi alla känner att vi kan och får välja själva och dit har vi ännu långt.

Var sak har sin tid. En liten ettåring behöver inte lära sig att bli självständig än på några år. Varför så bråttom? Det kanske är de höga kraven på små barn som gör att den psykiska ohälsan bara ökar. Läs lite av Magnus Kihlbom om utvecklingspsykologi så förstår du vad jag menar. Persoligen tycker jag att det är bättre att ha barnet hemma och låta det träffa kompisar och sedan börja i deltidsförskola några timmar i veckan vid 3-4 års ålder.

Det är lugnt :) Jag tror att jag tar en paus nu. Känner själv att man blir lite trött. Man ser orden och man läser in en massa saker men det är svårt att se människan bakom. Tycker ändå att jag nått dit att jag förstår lite mer om varje människa bakom inläggen och vart de egentligen vill komma.

Det är många hårda ord men jag tycker ändå att debatten är bra. Vi landar mer och mer i pudelns kärna.... familjepolitiken. Den behöver fräschas upp

Ha en fortsatt trevlig kväll alla ambitiösa skrivare här inne )

Snart kommer Gordon Neufelds bok "Hold on to your kids". Självklart vill du tillbaka till dina kamrater, det vill alla som är "jämnårigorienterade". Barn som växer upp och orienterar sig mot sina kompisar blir likadana som föräldrar. Du gör precis så som han beskriver i sin bok. Klockrent. Kul att han har så rätt.

Ibland kan man behöva läsa om vilken kvinnofälla det kan vara med små barn och heltidsjobb för att kunna tänka efter innan man väljer standardslösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från 1 år:

www.hemmaforaldrar.se/mia_kronikanovember.htm

www.hemmaforaldrar.se/mia_kronika_november2.htm

www.hemmaforaldrar.se/maria_von_schantz_kronika_januari.htm

Fler börjar vakna upp:

nyhetskanalen.se/1.1117079/2009/07/30/jamlikheten_gor_att_relationerna_dor_ut

Ja, vi kan tjäna pengar innan barnet föds och även efter småbarnsåren. Dessutom är en hemmaförälders arbete värt 380 000 kr per år enligt en brittisk undersökning. Värt att tänka på.

Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Det viktiga är väl att ändra attityden i samhället så att man uppvärderar det arbete som hemmaföräldern utför, så att inte människor tror att det enda som räknas är arbete utanför hemmet.