Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

Du får mig att bli arg & ledsen.
Anl till att JAG va tillbaka på jobbet "tidigt" (efter 11 månader) va att Dotterns pappa oxå ville va föräldraledig såklart. Sen hade vi helt enkelt inte råd att vara hemma längre så vår dotter började på Familjedaghem när hon va 16 månader. Och hon har älskat det från start!! Har vänner vars barn börjat vid 12 mån och det har passat dom barnen utmärkt. ALLA BARN ÄR OLIKA OCH HAR OLIKA KRAV & BEHOV!! Och det är det man som förälder ska utgå ifrån.

Hjälp mig förstå varför man ALLTID ska ifrågasättas som förälder vad man än gör?? Speciellt är det mammorna som sitter och fnyser och kollar snett på varann hela tiden (väääldigt mycket sånt här på FL). Varför är det så?? Inte undra på att många föräldrar (även jag & säkert du oxå!!) känner sig osäkra och stressade över vad som är rätt & fel för ens barn!? Och att ens "föräldra-självförtroende" är på botten ibland.
hemmamamma/dagis, sjal/vagn, hemlagat/burk pure, amma/ammar inte, snittad/vaginal förlossning?? SPELAR ROLL!!? Huvudsaken är väl att barnet mår bra och det märker man som förälder bara man vågar lita på sin magkänsla och instinkt..
Trivs du och ditt barn (huvudpersonen) med att va hemma? fine.. va härligt!! Vi och vår dotter trivs med att hon går på dagis!! Så kom inte och säg att VI inte orkar ta ansvar för vårt barn det är bara elakt!!

PMS Princess skrev 2009-07-27 22:29:21 följande:
[citat]
2 ska bli 3, har ditt barn ngt val än att trivas? Hur vet du om hon är rädd eller ledsen när ni lämnar henne?

Förlåt om jag tände på alla cylindrar. men att kalla alla föräldrar som inte gör som du för "ansvarslösa" är helt galet enligt mig. Jag förstår inte ens varför man ska ifråga sätta varann heeela tiden. Jag ifrågasätter ju inte ditt/ert val.

Ja det är klart att vi hade en plan B inför inskolningen. Om hon inte skulle trivas m andra barn och människor så skulle vi märka det. vi är hennes föräldrar och känner henne bäst! Och då skulle vi självklart lösa det problemet i så fall.
Vad vet du om mitt barn?? Jag kan berätta om henne, hon är glad, oblyg, självsäker och nyfiken och har alltid varit det. Vi VET att hon inte varit ledsen & rädd. Det skulle Vi märka/få reda på av personalen, far& mor föräldrar som vi lämnat henne till ibland.
Vi har inte haft några problem med inskolningen varken på fam. daghemmet el dagis. aldrig varit någon gråt el ledsna miner. Jag ser det som ett tecken på att hon är trygg med sig själv och oss och hon vet att vi kommer tillbaka.
Sådan är vår dotter och vi har självklart tagit besluten efter hennes eget bästa!!!Som sagt alla barn är olika och det är vi som föräldrar som vet deras bästa och tar beslut efter det. Handlar väl i slutändan om barnen eller hur?? Och vår dotter är välmående, nöjd och utvecklas som hon ska! Tack för boktipset men vi väljer att lita på att vi vet dotterns bästa.

Håller med heeelt!! Jag ammade men pumpade även lite då & då och det uppskattades grymt av sambon som då oxå fick ansvaret för maten några gånger i veckan. Man måste våga släppa in pappan både för barnet & förhållandets skull. Han är ju lika mycket förälder som mamman. man är en familj från start. Mammorna måste dra in sin sambo i rosa bäbisbubblan och inte skjuta ifrån och "göra bäst". Man skjuter bara sig själv i foten då.