"Så här blir du gravid!"

Pimpinellan
Inte behöver du utgå bara för att du är bitter, då kommer det ju bara märkas vilka surkärringgar resten av oss är
Men seriöst, om man inte får vara bitter och missunsam (?) och allmänt elak här i just denna sorts tråd, var ska man då vara det?
Helenen
*räcker fram choklad-asken och rödvinet*
Använd dem väl. Hoppas det värsta är över imorgon, men om inte så finns vi här då oxå.
så som jag förstår svaret så anser BM att hon ska slappna av och sluta oroa sig för att aborten skulle gett henne svårigheter. Svårt att säga exakt då TS inte var med.
Men jaag upplever inte som att BM säger att hon kommer bli gravid lättare om hon slappnar av, utan mer som ett allmänt råd.
Så sant, så sant.
Eftersom "alla" ger tips i sånna trådar om hur man ska lyckas (eftersom de har gjort det) kanske jag borde börja säga åt alla att äta metformin, det var ju det som ffunkade för mig. Om det nu inte var det total-hysteriska samtalet till kliniken som resulterade i att jag fick träffa en läkare (för läkaren innan hade inte bokat någon ny tid, inte ens skrivit att vi skulle börja försöka, för hon höll inte med tidigare läkare om att jag var utan ägglossning bara för att jag inte hade mens...).
Måste varit det hysteriska samtalet, då jag grät mer än jag pratade, som gjorde att spänningarna släppte och jag 3 mån senare blev gravid... (för man tänker absolut inte på att göra barn när man medicinerar och tvingar sig till aktivitet trots magsjuka vid den tidpunkt då man hoppas på att få ÄL...)
Stella 78 skrev 2009-09-18 17:28:46 följande:
Ja, min bebis i magen blev nog oxå till för att jag slappnade av.
Att tvinga mannen till "aktivitet" när jag legat i magsjuka i 5 dagar var ju bara för att jag var så jäkla sugen liksom.
Finns inget mer avslappnande och upphetsande än vinterkräksjukan. Rekomenderas varmt!
Iof kanske han bara var glad att jag kom och sov i sängen istället för på badrumsgolvet...
Pratade med en i min förlossningsgrupp. Hon sa att efter 6 månader hade de fått komma på koll eftersom de var så oroliga att de inte kunde få barn (dock gick hon privat till gyn, så hon tog ingens plats inom normala vården )
blev lite irriterad först, men sen sa hon att de ville verkligen, så de hade testat med ÄL-test enda sen de slutat skydda sig, och aldrig fått utslag, så hon var ju rädd att något var fel och hon inte hade ÄL alls.
Och då kan jag endå känna att det är OK att vara orolig fast så lite tid har gått. Sen sa hon att hon faktiskt inte visste att det i snitt tog 7-8 månader, för alla runt henne hade blivit gravida på 1-2 månader. Och de hade varit okänsliga nog att fråga "Vaddå, har du inte blivit gravid ennu? Ni skulle ju börja försöka sa du..."
Med sånna vänner behöver man ju inte ovänner...
Ja, när de gjorde VUL sa läkaren "men du har ju ÄL just nu?" men testerna visade endå inget, hon förklarade inte mera varför, men sen 2-3 månader senare tog det sig.
Men när de visste att det fungerade som det skulle så "slappnade de ju aaaav" *gör fula miner*
Alltså, hon sa INTE det, men anhängarna till den teorin skulle väll säga så...
Hon var bara glad att hon hade ÄL och konstaterade att för vissa tar det lite längre
Berättade för mannen om detta med stress idag...
Han undrade hur f*n hans encelliga simmare skulle gå och dö om han visste när jag hade ÄL... (om jag nu hade det vill säga...)