"Så här blir du gravid!"

Jag vågar faktiskt påstå att vi inte hade sex när jag blev gravid .

Nej...jag missade den biten också. När jag gick in i tråden var inläggen redan bortplockade.

Suck! www.familjeliv.se/Forum-4-324/m46558584.html Varför läser inte folk trådar innan de ger sig in i dem, och varför detta envisa jäkla upprepande om att slappna av och ge upp. Hur många gånger hinner man inte ge upp, liksom?!

Hon kan inte vara gammal...

Jo, fast fjortisar sätter ju ungar till världen till höger och vänster de med... Jag vill inte tro att en vuxen och mogen människa kan vara så obildad.

Å andra sidan - det är ju "vuxna och mogna människor" som envisas med sina j*vla "slappna av-råd", så man borde kanske inte bli så förvånad.

Får ungarna ingen sexualundervisning vare sig i skolan eller hemma? Nästan skönt att man har IVF-barn, för hon lär iaf vara väl insatt i hur det funkar med fortplantningen när hon växer upp. Och jag kommer nöta in i skallen på henne att avslappning varken gör från eller till.

Sissan06: Men det visste du väl att bara genom att vilja ha barn, så var det kört redan där. Alla barn som kommer till på naturlig väg är by default oplanerade och oönskade.

Min dotter kom till via ICSI, och det vill jag nog inte kalla naturlig väg... Sängkammarbarn kan man ju inte heller säga, eftersom bra många barn tillverkas på andra ställen än i just sängkammaren. Om man inte får säga "naturlig väg" (som väl alla fattar vad som menas) vad får man då säga? Barn-som-kom-till-utan-hjälp?

Samlagsbarn .

Men varför får man inte säga "på naturlig väg"? Man säger ju inte att barnet inte är naturligt. Jag tycker i alla fall inte att det är kränkande om nån säger att Freja inte kom till på naturlig väg, så tanken har aldrig liksom slagit mig att det finns de som tar illa vid sig. Det säger ju inget om Freja. Och jag kan inte tycka att barn som kommer till med hjälp kommer till på naturlig väg, för naturlig väg för mig behöver ingen hjälp. Sen lägger inte jag nån värdering i ordet, tycker ju inte att det är vare sig konstigt eller negativt att få hjälp. Vår egen dotter kom ju till med ICSI, och eventuella syskon blir också IVF-bebisar eftersom jag inte _kan_ få barn på naturlig väg ( ) Det är i alla fall så jag förklarar det när andra frågar. "Nej, jag kan inte få samlagsbarn" låter lite...knasigt. Tar folk verkligen illa upp? Tycker inte att det är samma kategori som att säga t.ex "egna" barn om biologiska, som om adopterade inte skulle vara egna. Då säger man ju nåt om barnet och relationen till föräldern, det tycker jag inte att man gör när man pratar om _hur_ barnen kom till.

den kära leken: Har det inte gått lite långt i strävan efter att vara PK om man inte får säga "på naturlig väg" längre? Jag pratar liksom inte om _andras_ barn, det gäller ju även mitt eget. Vad spelar det för roll om det inte var på naturlig väg? Sitter jag på middag med släkten skulle det aldrig falla mig in att svara på frågor om vår väg för att få vår dotter med att "jag kan inte få samlagsbarn". De flesta skulle sätta i halsen, andra skulle börja asgarva. Det är rätt svårt att ta ett sånt ord på allvar, när problematiken i att kunna få barn är allvarlig i allra högsta grad. Eller "våra vänner fick samlagsbarn till höger och vänster medan vi försökte, och det var den jobbigaste perioden i hela mitt liv". Tror de flesta skulle haka upp sig mer på ordet "samlagsbarn" än på resten av meningen, som är det väsentliga: att det var fruktansvärt jobbigt att gå igenom.

Jag förstår dig, men jag håller inte med dig. För mig är "naturlig väg" när man inte behöver hjälp, och handlar _enbart_ om befruktningen. Alltså inte det minsta om graviditeten eller barnet. Det hade varit stor skillnad om nån kom fram och sa att min graviditet inte var naturlig eller att Freja inte är det, men det är det aldrig nån som har påstått. Men att befruktningen inte skedde på naturlig väg tycker jag är helt okej, för jag anser inte att det är "naturligt" i den bemärkelsen när man använder sig av alternativa metoder. Sen lägger inte jag nån värdering i det, för hade jag tyckt att det var fel hade jag ju aldrig gjort det själv. Tvärtom tycker jag att det är fantastiskt med alla möjligheter som finns idag. Hade vi vuxit upp för några generationer sen, hade jag och många fler aldrig fått våra efterlängtade guldklimpar, och det är en skrämmande tanke.

Nog om det. Vill folk ta illa upp, så får de väl göra det. Det är något man själv väljer i så fall. Allt ligger i hur man väljer att tolka det, och väljer man att tolka graviditeter och barn som inberäknade när de aldrig ens har nämnts så...jag kan ju inte hindra det? För mig finns det en gräns för PK, och min går väl ungefär där.

Ullis K skrev 2009-09-09 16:12:39 följande:

Jag håller helt klart med dig. Har man en gång gått ut med att man kämpar med IVF blir ens heligaste plötsligt ett allmänt samtalsämne och folk liksom förväntar sig att de ska få veta allt. Jag ångrar inte att vi berättade vid vår första IVF, men vi kommer hålla nästa försök hemligt. Jag vill inte ha pressen på mig att gå ut med att vi misslyckats om vi gör det, utan jag vill ha en chans att sörja först i så fall och fundera ut nästa steg - så kanske det känns något lättare sen. Några vet att vi snart kommer vara igång igen, men när det sker ska bara jag och sambon veta, likaså testdagen.

Jag gjorde nog felet med att vara lite för öppen när vi började försöka få barn. _Alla_ ynglade av sig till höger och vänster och det tjatades på oss att skulle inte vi också börja snart? Utan att överdriva kom _alla_ barn i vår familj och umgängeskrets till av misstag eller på första försöket, och då pratar vi om i alla fall 10 barn (gissa om det var tungt?). Tanken slog oss aldrig att det skulle bli problem för oss. Naivt, jag vet. Men i och med att vi berättade att vi hade börjat försöka, så blev det ju ganska uppenbart att inget hände... Vi visste inte riktigt hur vi skulle hantera alla frågor, så vi valde att vara ärliga. Många frågor har det blivit sen dess. Inget är heligt längre. Just därför vill vi smyga lite med kommande försök, eftersom folk ändå inte är insatta just nu. De är fortfarande övertygade om att det kommer ta sig på naturlig väg, eftersom kroppen vet hur den ska göra nu när den har varit gravid en gång och jag slappnar aaaaav. Jo, tjena. Tyvärr är jag inte mirakulöst botad, även om det hade varit skönt.

den kära leken skrev 2009-09-10 07:28:09 följande:

Jag håller helt med dig, och har ju därför också godmodigt svarat på alla frågor vi har fått. De flesta har kanske varit okunniga, men de har ändå varit snälla när de har ställt sina frågor. Tyvärr har det också funnits såna (som vissa här på FL) som trots att man besvarar deras frågor framhärdar i att men de tror i alla fall visst att man blir gravid om man bara slappnar aaaaaaav. Min svärfars fru upplyste oss om över en familjemiddag hur mycket vi kostar samhället genom att göra vår utredning och IVF, och att hon minsann inte ville betala för att vi skulle få barn. Hon sa mycket annat också som jag har lyckats glömma, men jag kan ju säga att vi inte umgås med dem längre. Freja är 1 år och har aldrig träffat sin farfar. Vi fick inget grattis till graviditeten, vi hörde inte ett ljud efter att hon fötts, hon fick inga julklappar (men kusinen ombads specifikt att öppna julklappar för flera tusen inför henne och oss just så att det skulle svida lite extra), farfar dök inte upp på dopet och hörde inte av sig heller (ingen doppresent självklart heller). Nu fyller hon 1 år om lite mer än en vecka och vi har inte brytt oss om att skicka nån inbjudan till farfar. Så det var myntets baksida för oss.

Just det...lite OT-fakta angående det där med att "jag vill inte finansiera era barn". Det var en tråd för länge sen här inne på FL som handlade just om det - folk som inte ville finansiera andras IVF:er. Vi gjorde då en uträkning på hur mycket varje IVF kostar varje enskild skattebetalare, och kom fram till att det var typ 20 öre. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men det var nåt sånt. Funderade på att skicka en 50-öring till svärfar och hans fru och säga "behåll växeln". Har dock inte gjort det...

Usch, vad kränkande! Jag hade nog velat bryta fingrarna av den personen. Snacka om att invadera ens privatliv - i dubbel bemärkelse.

Here here.

Jag bara kan inte låta bli att lägga mig i diskussionen. Jag vet att jag inte vinner nåt annat än frustration, men jag kan bara inte låta bli.

Det är som att dunka huvudet i en tegelvägg, människan är ju HOPPLÖS. Hon VÄLJER ju att missförstå allt. Hela världen är emot henne och alla barnlösa är bittra kärringar som har som sin livsuppgift att leta upp henne i olika trådar och hoppa på henne.