"Så här blir du gravid!"

jag tror faktiskt de rekomenderar äldre kvinnor att söka hjälp tidigare eftersom tiden kan vara väldigt knapp för att hinna med är det viktigt att allt undersöks i tid osv, men det är ju en helt annan femma när det gäller yngre då är det verkligen inte ok på något sätt, visst har man problem med någon rubbning så är det helt befogat att söka hjälp men har man inga tecken på att ha något fel "annat än att man fortfarande inte lyckats pricka rätt vid 4 försöket" så är det ju bara irritersamt.

Men typ 35+ säger man väl har nedsatt fertilitet tidigare än de under 35 som istället har ett år som gräns för att klassas som subfertila.

Ja usch.. men samtidigt kommer jag ihåg hur det var för mig fastän det var ett par år sedan nu.
Men det är klart jag hade is i magen fram tills månad 8 och då kände jag på mig att något var fel och eftersom jag var ganska känd på kk pga mina extremt smärtsamma menstruationer fick vi komma in en månad tidigare, men hade det inte varit så att det var för att jag har sånna smärtor att jag får diarée, krampanfall och måste drogas ned totalt när jag har mens hade jag snällt väntat på min tur och nu har vi väntat så att det räcker och blir över känns det som.
Eftersom jag var 18 då vi började och nu är 22 har vi fått vänta på vår tur i tre år eftersom M;s nedsatthet i spermierna inte skulle vara nog för att utesluta en graviditet.
nu efter ivf nr 1 så vet vi att mina ägg även de är av sämre kvalitet så det är ju inte så konstigt att det inte blivit barn.. men väntat har vi gjort, inte ljugit och trängt oss före, det känns bara tråkigt att det finns de som gör sådant :(

det är förjävligt rent ut sagt att det fortfarande är otillåtet i sverige, ska vi storma politikerna och få en ändring på detta? *hämtar brödkaveln*

jag har en sån där underbar vän som efter två år kom till oss och undrade om hon kunde hjälpa oss på något sätt och berättade att hon gärna skulle ställa upp som ugn i 9 månader om vi ville, vi har ju problem med både spermier och ägg så det är väl kanske inte så aktuellt för oss men jag blev så rörd.
När vi pratades vid på telefon häromdagen berättade hon att hon fortfarande är inne på att hjälpa barnlösa pga mig och funderar på att donera ägg, men hennes pojkvän är lite tveksam till det hela men de för en dialog om det.

Iofs så har jag märkt att killar oftast är mer negativt inställda till att lämna ifrån sig sina görabäbisorganismer M vill absolut inte ens tänka tanken och skulle vägra om han hade bra spermier ändå så sitter vi i skiten själva, men han har svårt för det helt enkelt och idag har vi väldigt stor brist på donerade spermier i sverige, skittråkigt!

Fru U: Nej det blir lätt krystat om man tar upp det med någon ickebarnlös eller vad man ska säga, det är rätt svårt för det känns som om allt runt barnlösheten som faktumet att man är barnlös och tankarna/känslorna som följer det är ruskigt tabubelagt och på något sätt pinsamt.
Inte roligt och jag mådde pyton våra första år eftersom jag inte fick någon ventilation alls, nu bloggar jag som en galning om precis ALLT och får ur mig det hela och sen får folk säga vad de vill.

Nu riktar sig artikeln till de sekundärt barnlösa och idag har de även slängt in varför man ska slappna av trots att läkare sagt att det inte spelar någon roll i en annan artikel för inte så länge sedan *suck*

www.alltombarn.se/villhabarn/sa-blir-du-gravid-igen-1.27277

Det komiska är att de själv har publicerat en artikel om just det här med att stress inte påverkar barnagörandet.. vet inte riktigt hur de ska ha det kanske!?

Ja dessa mammor vi har.. min kära mor klagade högt över att hon inte var tillräckligt gammal att bli mormor än då vi började försöka (då 38 år) nu har hon bytt åsikt helt och hållet och eftersom hon jobbar på barnavdelningen på sjukhus så kommer hon hem med både det ena och det andra som de gör sig av med.. sist var det nog en halvårsförbrukning med blöjjor.

När jag besökte henne på jobbet efter att ha lämnat blodprov i samband med ivfen sist så gick vi in på personalens rum där de har sina skåp och så pekar hon på sitt skåp där hon har en bild av sitt x;s barnbarn och säger att äntligen ska hon få byta ut den där bilden.

Och jag vet inte hur ofta hon sagt till vänner och bekanta att hon ska bli mormor för nu ska dottern och M minsann åka till göteborg och bli gravida.
Ja tänk om det vore så lätt..

Lite jobbigt att man aldrig kan få ur sig den frustrationen som kommer utav alla dessa kommentarer man kan få av familjen, i vanliga fall bloggar jag ur mig det mesta.. men alla i familjen läser bloggen och jag vill inte peka ut någon särskild på det viset.

*suck* hon vill väl men förstår inte riktigt, så jag kan inte bli arg på henne heller..

Parentesen: jag fattar inte vad du vill med din tråd och detta inlägget.. helt onödiga i mina ögon, kanske en vänlig tanke bakom men jag tycker det blir helt fel.

nej jag ska inte lägga mig i, det har jag redan bestämt men fy fan vad arg jag blev nyss då jag läste nyaste anonym som inte ville att dennes skattepengar skulle gå till att hjälpa barnlösa.
Funderade en snabbis på att skriva att jag skulle tänka på denne när jag puffade min dyyyyra medicin som jag inte betalat ett enda ruttet öre för eftersom de finansierats av hennes/hans skattepengar, men så kom jag på att jag inte orkade bråka idag...