"Så här blir du gravid!"

Tja...det hade hjälpt min sambo i alla fall. Han är fullt frisk, det är jag som bär på defekterna i vårt förhållande, om man får vara så krass. Jag har sagt till honom flera gånger att han borde lämna mig och träffa nån mer fertil...men icke. All heder till honom. Samma läkare som några minuter innan berättat att jag troligtvis aldrig kommer kunna bli gravid på naturlig väg, sa till min sambo att han skulle kunna befolka en egen liten kontinent om han ville. Sparka på nån som redan ligger?

Bör kanske tillägga att om jag fått rådet hade det ju fullständigt kvittat. Jag blir inte lättare gravid med nån annan (obviously). Mina hinder är så att säga rätt så permanenta.

Pimpis: I've got your back. Skrämmande att folk -fortfarande- med bestämdhet hävdar att de har rätt, när de inte ar NÅN erfarenhet i ämnet annat än "jag känner folk som..."

inte HAR, ska det ju stå

Det har jag också fått höra. Jag har en dotter efter IVF och nu säger alla: "Men nu när din kropp vet hur det är att vara gravid, så kommer det av sig själv." Eh? Jaså? Jag har fortfarande PCOS, endometrios och trånga passager. 11 månader utan skydd, och jag har fortfarande inte blivit gravid. Så nej... Kan inte folk bara läsa på lite? Sekundär barnlöshet skulle inte ens existera om "kroppen visste hur den skulle göra" efter en graviditet. Behöver man hjälp med IVF, så är det i regel för att man inte kan på egen hand. Sen kan vissa ha tur, men det hör ju varken hit eller dit.

Ännu en idiot... www.familjeliv.se/Forum-4-252/m46362839.html Nu är man tråkig för att man inte har FANTASI om hur fertiliteten funkar.

Jag vet...usch och fy. Tvi vale för såna som jag. Jag ska börja fantisera mycket mer, så kanske vi slipper IVF i höst.

Jag ska ta upp det när vi åker in för VUL nu i oktober. Det roliga är att aldrig i hela mitt liv har nån klankat ner på min FANTASI. Mycket annat, men aldrig den. Jag skriver nämligen, och har alltid gjort. Dikter, noveller och jobbar till och med på en bok eller två. Man måste ju få utlopp för sina känslor på nåt sätt, och är det jag har haft, så är det fantasi i överflöd. Dock tycker jag inte att just fantasi är rätt sak att använda sig av vad gäller medicin och vetenskap. Tänk om polisen "fantiserade ihop" möjliga scenarion och grep förövare efter vad de "fantiserat ihop". Det finns helt klart tillfällen när det är skitnajs att fantisera.... och andra ställen där det liksom inte passar lika bra.

Jag finner inga ord...är folk verkligen så urbota korkade?

Jag kan inte låta bli att känna att om vi hade adopterat, hade jag blivit livrädd för att bli gravid sen. Inte för att oddsen skulle tala för det, men _om_ vi hade tillhört de få som faktiskt får biobarn sen, hade ju varenda jävel sagt så där snusförnuftigt att det var för att jag slappnat aaaaav. Ingen hade tagit hänsyn till våra väldigt medicinska orsaker. Måste vara grymt jobbigt att svara vartenda pucko att "Jo, båda barnen är mina EGNA barn" och "nej, det var _inte_ för att jag slappnade aaaaav, utan för att allt råkade klaffa (vi har trots allt ca 1% chans att lyckas naturligt)."