Känner mig så trött och gnällig...
Gnäll....
Känner bara att jag måste få ur mig lite gnäll... vet att jag/vi inte är ensama med att vara barnlösa. Men det är så jobbigt. Det börjar nästa tära på förhållandet.
Eller det tär mest på mig.
Tycker till och med att det är jobbigt att prata med gravida, som ojjar sig för allt!
Känner mig verkligen som en dålig människa. Kan snart inte vara glad för andras skull.
Känner samtidigt att jag får skylla mig själv, har inte berättat om vår situation för någon annan än en nära vän. Som nu fått för sig att prova skaffa barn bara för vi gör det.
Gick igenom en kur med pergo nyligen, men min kropp reagerade för "positivt" på dem och "producerade" för många ägg. Så barnmorskan tyckte att det var inget för mig(?)
Min undran är kan man inte äta en halv tab ifall en hel är för mycket?
Hur har det funkat för er andra?
Fick samtidigt veta att det enda som kvarstod (efter en enda försök med pergo???) var provrörsbef. Det känns så fel på nå vis? Vill ju försöka bli gravid på naturlig väg. Vet inte vad som skrämmer mig?!
Hur orkar ni andra?
Kram Belinea