Åh vad trött jag blir på mig själv.

Tack för ditt svar!

Jag tror inte att något ska gå fel riktigt, jag tänker mera på smärtan jag ska utstå... det där trycket när huvudet ska ut och allt sånt...
Men man överlever ju, och det går ju över! Man har ju inte ont i sex veckor utan det slutar ju göra ont påengång barnet är ute (om man inte spricker förståss).

Känner mig så löjlig, kvinnor har fött barn i årtusenden.... och inte bara ett utan dom har inte slutat förrän dom haft 5-6barn... och jag klagar över barn nr.2.

Jag är heltidssjukskriven p.g.a. foglossning så jag har nog alldeles för mycket "dötid". Det är nog därför...
Sen var jag in till förlossningen i v.32. p.g.a. värkar med 3-5min mellanrum. Fick bricanyl och ordinerad vila... Det var efter det som jag vart så rädd.
Kram och lycka till

Ja, jag vill också hoppa över förlossningen! Jag skulle vilja vara delaktig men helst vara liten som teskedsgumman och sitta uppe på lysrörslampan och titta ner...

Nyssel: Jag förstår ditt tankesätt och jag ska nog pröva det där... har köpt MAMA förlossningsspecial.. med bilder och hela kittet... så nu ska det tränas
Det kommer säkert gå bra, men det är just vägen tills det har gått bra som är "guppig".
Tack för era svar. Kram Tina