Bonuspappor??

Ja det uppstår konflikter iom att mamman dätter barnet först, det är klar så skulle jag med gjort. Men det är svårt att släppa taget och låta nån annan få uppfostra ens barn. Jag tycker det är jobbigt när man har ett gemensamt barn och en bonusbarn för att ge dom lka mycket kärlek. Man får ett speciellt band till sitt egna men man älskar båda lika mycket och ställer upp på samma sätt för bonusbarnet som för sitt eget men det känns ändå anorlunda. Kan inte beskriva det med ord. Man vill ju båda väl och blr såklart arg, ledsen, glad och allt det dära men något fattas. Kanske bara är jag som är sån?