Utredning efter upprepade missfall osv... Del 11

Skit också. Det fanns ingen länk någonstans, så jag trodde inte det fanns en ny tråd.

Nu har jag ju lagt in länkar till den andra i våra övriga trådar.

Grattis Irma!

Irma: Jupp, kom in 07:20. Fick sitta i väntrummet till 10:00 då jag fick dropp (efter att ha varit utan mat/vätska sedan 22). Sen tillbaks till väntrummet till 13:00 då jag preppades för op på 5 min. Låg 10 min. i op.rummet och väntade. Sen vaknade jag runt 14 och gick därifrån vid 16. Fick åtminstone en säng efter op. Och en underbar BM från reproavd som kände igen mig därifrån och tog hand om mig lite extra.

Underbar dag.
Skönt att ha det gjort, när det nu ändå måste göras. Lipade mig igenom större delen av dagen dock. Inte likt mig, men vad f*n gör man? Hohojaja....

Irriterande jävla tråd. Satans miffon:
www.familjeliv.se/Forum-5-98/m45041709.html
Så jäkla respektlöst...

Nu får jag väl en varning också... *muttermutter*

Irma: Ja, man förändras under resan. Mitt första missfall reagerade jag knappt över. Hade läst att i stort sett alla är med om ett, så jag skakade på mig och tänkte att det var skönt att ha det avklarat. Nummer två var rätt kämpigt, men inte "gråta offentligt" kämpigt. Nummer tre var kaos och rent helvete; då bröt jag ihop helt. Nummer fyra var ett "skaka av sig fort" och nu (nummer) fem är det tufft som fan, men inte så tufft som jag hade trott. Vilket får mig att bli orolig och undra om det kommer surt efter. Har dock helt kommit över det där med att lipa öppet (på sjukhuset iaf; i övrigt gråter jag aldrig någonsin. Hård som flinta).

Skönt att höra att läkaren var bra idag. Iaf kunde ta emot dina tårar på ett bra sätt. Det är det tyvärr få som kan. De flesta verkar tycka att det är jobbigt; ofta med följden att de stänger av helt. Var hon bra i övrigt?

BM idag var en lite "äldre" kvinna (40+).

sushikatten: Vad kämpigt. *kramar-om*
Man kan ju inte låta bli att hoppas lite ändå då, men jag förstår om det känns hopplöst.

Irma: Skall kanske be att få komma till henne ist? Kvinnan jag var hos igår var också bra (väldigt empatisk), men stenhård då det gäller behandling. Ville inte diskutera alls nu (vi bör vänta minst 2 mån enligt henne), men nämnde att hon nog tänker på prog, trombyl och folacin. Prednisolon är helt omöjligt då det, enligt henne, ger fosterskador. (jag har förstått det som att det inte är utrett om det ger skador öht; någon som vet?)
Hur som helst; jag tror inte det blir någon bebis alls utan pred. så jag vill chansa. Borde det inte vara i min fulla rätt att ta beslutet själv efter att ha mottagit all info?

sushikatten: Jo, jag vet. Förstår dig så väl. Hoppet är flyktigt; svårt att fånga och hålla kvar.

Jag skall genast lägga till dig så du kommer in hos mig om du vill. Jag är 33 (tror inte det står på min pres).

Lycka: Jupp, nu är det över och jag lever fortfarande. Mao gick det förhållandevis bra.

mrs Sara: Skall det ändå komma så är det ju skönt att det sätter igång nån sabla gång. Väntan och ovisshet är ju nästan värst. *kramar-om*

Mrs Sara: Fixat.

Finesssan: Sant. Fast svårt att känna att jag står på noll och inte på minus. Hoppas hitta dit. *kram*

Irma: Nope, den jag var hos hette dr JB (om jag kommer ihåg efternamnet rätt).
Skall komma ihåg att hålla ögonen öppna iaf.