Mikes Bride; men du har väl även din högra äggstock kvar? Eller tog de bort även den? För din vä äggledare kan ju på något magiskt sätt fånga upp ägg även från hö sida.
Jag förstår precis din ångest! Vi har försökt i över 2 år och sen plötsligt hände det i februari men fick mf 1 mars. Sen gick det bara en mens emellan och sen händer ett under igen och jag blir gravid ytterligare en gång! Vad är sannolikheten för det? Det slutar tyvärr i mf 7 maj. Men inte nog med det så upptäcks det 16 dagar senare efter att jag märker att mitt hcg inte går ner som det ska att jag har ett X. Mitt värde är så skyhögt (18000) så de tror nästan att det är en normal gravidietet (höjdes på 2,5 dagar från 9000 till 18000). Men det blir akutoperation. Skulle ju då precis ha gått in i v. 9 eller slutet på v.8. Sen tror jag ju att det bara är att vänta ut läkningen och sen hoppas på IVF. Men efter 2 veckor går mitt hcg upp igen efter att ha sjunkit första veckan. Får paniksmärtor innan jag ens hinner till återbesöket och läggs akut in. Får efter mycket vånda (jag fick själv ta beslut ny operation eller cellgift) så fick jag en injektion metotrexat. Hinner bara gå 2 dagar sen åker jag in med ambulans och har en halvliter blod i magen och fruktansvärda smärtor. Så i lördags opererade de bort äggledaren.
Förmodligen är väl hö äggledare också lite skadad. Läkarens gissning är att jag haft äggledarinflammation utan att ha märkt av det själv. Men som hon kunde se det så ser hö fin ut på utsidan och inte alls lika sammanväxt som vä. SÅ jag håller tummarna för att den funkar!
Har nu i 2 dygn läst allt jag kommit över om X och folk som blivit gravida igen. Ska jag vara ärlig så är jag just nu inte så rädd för mf. Inser att det var piece of cake jämfört med X som höll på att kosta mig livet. Men självklart går jag ogärna igenom fler mf. Min största rädsla är att fostret inte sitter i livmodern utan någon annanstans. KOmmer var supernojig tills de ser att det sitter rätt om jag nu kan bli gravid fler gånger.
Jag är också kluven till att ta hjälp av IVF i början av hösten eller köra på själva. Känner dock att jag inte blir yngre och nu har vi kämpat så länge med detta.
Usch, detta blev en lång utläggning om mig själv... Känns dock så himla skönt att få skriva av sig!
Har så himla svårt att vara glad för kompisar som blir gravida nu. Ställde tom in midsommar även innan den här sista komplikationen pga att det är en höggravid tjej med. Sen ställde jag in mitt egna bröllop i höst då jag vägrar bjuda folk som är gravida och min svägerska är gravid i samma vecka som jag skulle ha varit. Och jag har absolut inget emot henne för övrigt utan gillar henne! Men klarar just inte nu andras lycka när det gäller barn! Och äntligen kom sambon hem full i natt och berättade att han äntligen förstod mig när det gällde min egoism i den frågan efter att han pratat med en av sina kompisar. De har pockså svårt att bli gravida trots massa IVF mm. Hans tjej våndades också över den kommande helgen då de skulle umgås med en höggravid tjej. Så det är skönt att sambon iallafall har viss förståelse för mina känslor i frågan. Kan lova att jag i vanliga fall inte är så här egoistisk och inte kan glädjas med andras lycka. Det kan jag nog förresten även när det gäller gravidieteter, men just nu gör det för ont i mig själv att se att det är så förbannat orättvist!
Oj, nu svamlade jag ut ännu mer! Sorry....
Hur länge har ni försökt innan ni fick X? Hur länge väntade ni innan ni vågade köra på igen?
