så orolig nu

hej! har haft ett x, då fick ja gå och ta blodprov först 2 ggr per vecka sen 1 ggr per vecka tills hcg nivån var under 5, det tog ett tag.. lycka till med allt! kram

vet att ja haft ett missfall för något år sen o då tog det på nån vecka bara , o de på gyn tyckte ju att det har ju gått över en månad nu

Hej! Blev opererad för X den 14 april, har lämnat prover fram till den 11 juni och nu var hcg nere på 3 så det kan ta ett tag.

Det läkarna sa till mig nu när jag blivit opererad för X var att det beror på om man behåller äggledaren eller ej huruvida hcg sjunker. Först opererades jag i vä äggledare och de lyckades rädda den. Men 2 veckor senare började hcg öka igen trots att det sjunkit första veckan. Sen kom jag inte med paniksmärtor och jag fick metotrexat (cellgift). Efter detta sa de att det kommer ta tid innan hcg sjunker eftersom kroppen ska ta hand om det och äggledaren finns kvar.

Kom hem i onsdags kväll och åkte sen ambulans in i fredags när jag trodde jag skulle dö av smärtor och tappade medvetandet några gånger. Det blev akut operation och de tog denna gång bort äggledaren. Nu ska jag tydligen inte kollas med hcg för nu ska det sjunka snabbt? Gillar inte riktigt detta att bara lämnas vind för våg... har som sagt var hållt på med detta X i en månad nu med 2 operationer och en cellgiftsbehandling. Vet ej ens vilka restriktioner jag har nu...

Tyvärr blev det inget svar på din fråga, men det var dessa luddiga svar jag fick från de 9 läkare jag träffat på samma avdelning under alla turer. Kan lova att alla har olika teorier och alla säger olika...

Hoppas ditt hcg sjunker... och mitt... kram

min högra äggledare är borttagen , o igår testade ja mig med ett gravtest då ja hade börjat må lite illa men tyckte ju att mensen skulle komma,
idag ringde doktorn efter att han sett på provet o han sa att nu borde mitt hcg vara på noll...... men är på 750 precis ungefär som när man är nygravid.....

men ska in på måndag igen för att kolla om det har höjts eller, har inte tagit nå prover innan alls.

Tänk om du är gravid igen!? Vore ju superduper med tanke på din pco!

Själv har jag suttit och läst en tråd här på fl från 2006 om utomkveds som ger mig lite hopp och samtidigt gör mig förtvivlad! Men skönt att följa andras strävan efter pluset efter ett X och där jag kan bläddra fram till facit utan att vänta på det

Verkar inte som det finns så många som vill haka på en X-tråd just nu. De flesta är med på mf-trådarna. Jag har ju haft både mf och X men känner att det är så olika. X sätter ju både fysiska och psykiska spår på ett helt annat sätt. Efter de 2 mf jag haft har jag varit ledsen men ändå velat upp på hästen med en gång. Nu är det så blandade känslor med tanke på alla komplikationer, operationer och cellgift jag gått igenom och rädslan för att hamna där igen.

Stolt och lycklig; lova att hålla mig uppdaterad om ditt hcg! Är sååå nyfiken och håller tummarna för att det är ett litet knyte som sitter rätt och som växer som det ska i livmodern!

självklart håller ja dig uppdaterad

Hej!
Här är en till med 3 MF och nu senast ett X. I januari opererade dom bort min högra äggledare. Jag behövde inte ta några cellgifter och jag har inte behövt lämna ngt HCG prov heller.
Känner mig förtvivlad och rädd. Rädd för att inte bli gravid nån mer gång, rädd att inte den vänstra äggstocken fungerar som den ska, rädd för ett till X, rädd för ett +, då det innebär en vånda över att snart få MF o.s.v.
Vi försöker i alla fall igen nu.
Vill gärna höra mer om hur det går för er.
Kram på er alla!

Mikes Bride; men du har väl även din högra äggstock kvar? Eller tog de bort även den? För din vä äggledare kan ju på något magiskt sätt fånga upp ägg även från hö sida.

Jag förstår precis din ångest! Vi har försökt i över 2 år och sen plötsligt hände det i februari men fick mf 1 mars. Sen gick det bara en mens emellan och sen händer ett under igen och jag blir gravid ytterligare en gång! Vad är sannolikheten för det? Det slutar tyvärr i mf 7 maj. Men inte nog med det så upptäcks det 16 dagar senare efter att jag märker att mitt hcg inte går ner som det ska att jag har ett X. Mitt värde är så skyhögt (18000) så de tror nästan att det är en normal gravidietet (höjdes på 2,5 dagar från 9000 till 18000). Men det blir akutoperation. Skulle ju då precis ha gått in i v. 9 eller slutet på v.8. Sen tror jag ju att det bara är att vänta ut läkningen och sen hoppas på IVF. Men efter 2 veckor går mitt hcg upp igen efter att ha sjunkit första veckan. Får paniksmärtor innan jag ens hinner till återbesöket och läggs akut in. Får efter mycket vånda (jag fick själv ta beslut ny operation eller cellgift) så fick jag en injektion metotrexat. Hinner bara gå 2 dagar sen åker jag in med ambulans och har en halvliter blod i magen och fruktansvärda smärtor. Så i lördags opererade de bort äggledaren.

Förmodligen är väl hö äggledare också lite skadad. Läkarens gissning är att jag haft äggledarinflammation utan att ha märkt av det själv. Men som hon kunde se det så ser hö fin ut på utsidan och inte alls lika sammanväxt som vä. SÅ jag håller tummarna för att den funkar!

Har nu i 2 dygn läst allt jag kommit över om X och folk som blivit gravida igen. Ska jag vara ärlig så är jag just nu inte så rädd för mf. Inser att det var piece of cake jämfört med X som höll på att kosta mig livet. Men självklart går jag ogärna igenom fler mf. Min största rädsla är att fostret inte sitter i livmodern utan någon annanstans. KOmmer var supernojig tills de ser att det sitter rätt om jag nu kan bli gravid fler gånger.

Jag är också kluven till att ta hjälp av IVF i början av hösten eller köra på själva. Känner dock att jag inte blir yngre och nu har vi kämpat så länge med detta.

Usch, detta blev en lång utläggning om mig själv... Känns dock så himla skönt att få skriva av sig!

Har så himla svårt att vara glad för kompisar som blir gravida nu. Ställde tom in midsommar även innan den här sista komplikationen pga att det är en höggravid tjej med. Sen ställde jag in mitt egna bröllop i höst då jag vägrar bjuda folk som är gravida och min svägerska är gravid i samma vecka som jag skulle ha varit. Och jag har absolut inget emot henne för övrigt utan gillar henne! Men klarar just inte nu andras lycka när det gäller barn! Och äntligen kom sambon hem full i natt och berättade att han äntligen förstod mig när det gällde min egoism i den frågan efter att han pratat med en av sina kompisar. De har pockså svårt att bli gravida trots massa IVF mm. Hans tjej våndades också över den kommande helgen då de skulle umgås med en höggravid tjej. Så det är skönt att sambon iallafall har viss förståelse för mina känslor i frågan. Kan lova att jag i vanliga fall inte är så här egoistisk och inte kan glädjas med andras lycka. Det kan jag nog förresten även när det gäller gravidieteter, men just nu gör det för ont i mig själv att se att det är så förbannat orättvist!

Oj, nu svamlade jag ut ännu mer! Sorry....

Hur länge har ni försökt innan ni fick X? Hur länge väntade ni innan ni vågade köra på igen?

Oj, Stella vilken historia du har! Fy f-n vad livet är orättvist!

Vi började jobba på barn våren -07. Blev gravid direkt, men fick MF i vecka 7. Gravid igen i september, men MA upptäktes i v.10 Gravid igen april -08, men MA i v.9 trots att vi sett ett pickande hjärta. Trodde jag fått vanligt MF dec-08, med då HCGt inte skönk, utan steg visade det sig vara ett X. Jag fick opererara bort den högra äggledaren och med titthål såg läkaren att den vänsta såg bra ut, så nu sätter jag mitt hopp till den, även om jag inte litar riktigt på att det är sant. Oftast är det ju faktiskt så att om man haft en infektion så är båda skadade, men vi hoppas i alla fall.
Min mens kom inte igång förrens i slutet av mars, så vi har försökt sedan dess.

Jag fick också förklarat för mig av läkaren att den vänstra äggledaren ska kunna plocka ägg från den högra äggstocken, men det låter lite som sciens fichon för mig
Tycker alltid att jag bara känner av ÄL på höger sida.

Det där med att glädjas med andras lycka är något som är skitjobbigt för mig också.
Vi är båda 34 år och alla i vår umgänges krets har barn eller väntar barn nu.
Vi undviker också vissa situationer med flit och vi har börjat umgås mer och mer med vänner som är äldre än oss och som redan har utflugna barn. Dom kan faktiskt prata om annat än dagisköer och "barnvänliga" tillställningar

Jag har dagar när jag bara vill sjunka ner i mitt svarta hål och då ALLT känns skit. Sen vissa dar känns det lite lättare och det är väl dom dagarna som gör att man orkar gå vidare.

Nu ska vi åka till hälsingland och fira midsommar.
Passar på att önska alla tappra kämpare en trevlig midsommar. Jag tycker att vi tar en snaps och försöker glömma eländet i några dar!
Stor kram på er alla!