clarens

Äldre 4 Jun 15:47

724 svar

5 min metoden fungerar!!!

tristania skrev 2009-06-04 15:39:06 följande:

Citat från Clarens:det finns olika tolkningar på metoden, läs bakåt i tråden så ser du tolkningarna som jag har arbetat efter.Och tror du att det är bäst för dig o ditt barn att du späder på hans osäkerhet så får du givetvis tro det och sitta timme efter timme och hålla hans hand.Jag vill lära mina barn att man kan vara trygg i sig själv och att mamma finns där om det är ngt !

detta förstår jag inte? vad har det med mig att göra?

clarens

Äldre 4 Jun 15:52

#320

Norrland09 skrev 2009-06-04 15:38:48 följande:

Min dotter är inte rädd för sin säng eller rädd för att somna som nån påstod och att föräldern stärker det intrycket. skitsnack. Däremot vill hon inte vara ensam, var sig i vaket eller sovande tillstånd. En arbetskompis lilla pojke på fem år kommer alltid till dem på nätterna. Mamman fick nog och sade åt honom att "nu måste du sova i din säng, vi får inte plats allihop här!"Pojken tittade på henne med sorgsen blick och svarade"Varför får ni vuxna sova tillsammans när jag som är liten måste sova ensam...?" Små barn med stora tankar.

varför vill hon inte vara ensam?

det är inte skitsnack, det är psykologi.man kan välja att tro på det eller ej, men det är inte sktisnack.

clarens

Äldre 4 Jun 15:58

#334

lennartsdotter skrev 2009-06-04 15:54:27 följande:

Du kopplar deras sömnproblematik till att de samsov som barn. Jag samsov med mina föräldrar tills jag var 7-8 år och jag har aldrig haft problem att sova borta. Jag har heller inte haft några problem att somna själv efter samsovningen avslutades (på ett helt naturligt och otvunget sätt).Du menar att en förälder som ger sitt barn uppmärksamhet när det ber om den säger att det är farligt att vara ensam medan jag menar att man snarare säger "jag finns här när du behöver mig". Det är två helt olika saker.

ja, det kan vara en orsak. men det vet jag förstås inte säkert. sen att du inte drabbats av insomnia som vuxen betyder ju inte att andra kan göra det.

nej, jag menar inte att en förälder som ger sitt barn uppmärksamhet säger att det är farligt att vara ensam. jag säger att om barnet har en känsla för att det är obehagligt att somna in, kan en förälder förstärka den känslan genom att vara närvarande vi insomnandet.
vi tror olika helt enkelt.

clarens

Äldre 4 Jun 16:04

#341

lennartsdotter skrev 2009-06-04 15:54:27 följande:

Du menar att en förälder som ger sitt barn uppmärksamhet när det ber om den säger att det är farligt att vara ensam medan jag menar att man snarare säger "jag finns här när du behöver mig". Det är två helt olika saker.

sen kan jag säga att mina söner vet också att jag (och min man) finns här om de behöver mig, vi är några meter bort, i vardagsrummet. jag tror inte man behöver vara i samma rum för att barnet ska känna sig tryggt.

clarens

Äldre 4 Jun 16:06

#345

Meal skrev 2009-06-04 16:02:42 följande:

Jag har inte varit mycket inne på trådar på Familjeliv och har tydligen inte fått med mig detta fenomen det skrivs om tidigt i tråden. Jag trodde detta var ett forum där man kunde stödja varandra och ge och få råd. Men jag måste säga att jag är chockad över innläggen ni skriver. Som utbildad och praktiserande barnpsykolog menar jag att det är många osakliga kommentarer som skrivs här och framställs som sanningar. Det finns många teorier om barnuppfostran och att framställa en av dem som sanning blir en ren omöjlighet. Och att sen komma med osakliga anklaganden om barnmisshandel blir rätt och slätt patetiskt. För mig framstår det som om det är många osäkra föräldrar med brist på impulskontroll som försöker rättfärdiggöra sina egna uppfostringsmetoder genom att anklaga andra föräldrar för de värsta saker. En förälder som har givit sitt barn den trygghet det behöver i de första månaderna för att veta att mor/far är där också när han inte ser dem, är enligt min mening i stånd till att värdera barnets läggrutiner. Och TS son är trots allt förbi den åldern då objektpermanens läres. Jag önskar inte att uttala mig om metoden, men att föräldrar använder sin tid till att anklaga andra i samma situation för barnmisshandlare på osakliga grundlag, det tycker jag är skrämmande.

tycker jag också. att det är skrämmande alltså.

clarens

Äldre 4 Jun 16:12

#358

Aprilin skrev 2009-06-04 16:10:48 följande:

Halleluja! Tack!Vill också rekommendera alla supermammor som bryr sig om barnens behov att bli medlemmar i ECPAT och Rädda Barnen om ni inte redan är det. Det finns ju barn som råkar ännu värre ut än TS lilla teling....

har jag också tänkt många gånger härinne.... denna energi borde verkligen läggas där den behövs:)

clarens

Äldre 4 Jun 19:50

#452

linda 84 skrev 2009-06-04 19:11:21 följande:

såklart att 5mm fungerar!barnet inser ju att ingen kommer när det ropar, och ger därför upp. för- newsflash- barn berättar vad de vill genom att skrika. inte så jä*la ologiskt, eller hur?barnmisshandel på allra högsta nivå, anser jag detta vara..

jag kan inte säga att jag är för 5mm och har självt inte använt mig av den, men jag tycker du är fullständigt oresonlig när du kallar den för barnmisshandel på allra högsta nivå. jag rekommenderar dig att tänka igenom det du skriver innan du postar det. det är en väldigt allvarlig anklagelse du kommer med här. tycker du inte det själv?

clarens

Äldre 4 Jun 20:01

#456

linda 84 skrev 2009-06-04 19:55:18 följande:

jag anser att psykisk misshandel (att ej tillgodose sitt barns basala behov av närhet och trygghet) är precis lika illa som fysisk misshandel. så jag står absolut för vad jag säger, i allra högsta grad.oresonlig? ge mig en enda bra anledning till att jag skulle börja resonera och fundera runt 5mm. den är solklar. ungen ska skrika i fem minuter innan man gör sig till känna, och sedan upprepas detta tills man uppnått det önskvärda tillståndet av absolut dressyr. detta är för mig långt ifrån okej. och som sagt, jag står för vartenda ord.

okej, då har vi olika uppfattning om vad "misshandel av allra högsta nivå" innebär.

clarens

Äldre 4 Jun 20:07

#459

Queen70 skrev 2009-06-04 19:55:37 följande:

Ni som tycker 5mm är ok, jag har en fråga till er. Hur tror NI barnet känner sig när det gråter och skriker men ingen reagerar? Hur tror ni barnet "resonerar"?? Tror ni det tänker att : Äsch fan detta verkar inte funka, får väl vänta tills i morn då mamma kommer, hon verkar vara lite upptagen därute, så jag sover väl lite då....

jag vet inte om jag tycker den är "ok". jag är inte tillräckligt insatt i ett så litet barns psyke. och jag tror inte att ni andra är det heller.
själv skulle jag inte kunna vänta så länge som fem min, och jag har själv tagit upp och lugnat mina barn när de har gråtit på kvällen.
men, att kalla det för misshandel tycker jag är fel. jag tror faktiskt att barnet i första hand är argt och undrande varför det plötsöigt går till på ett annat sätt än det är vant vid, snarare än förtvivlat med en känsla av övergivenhet. ni som anser att det är misshandel, vad grundar ni det på? alltså vilka känslor tror ni att barnet har där i sängen?
och, jag har aldrig hört talas om någon förälder som väntat så länge som 5 min. inte heller har jag hört om ngn som bara går in tyst och visar sig. är det verkligen så vanligt att det är så man använder sig av metoden?

clarens

Äldre 4 Jun 20:11

#462

linda 84 skrev 2009-06-04 20:03:23 följande:

eller som AW säger: låtsas putsa fönstrena så det lilla barnet förstår att mamma har viktigare saker för sig"...vad är det i människan, i mammahjärtat, som gör att man kan utsätta sitt barn för dressyr och tortyr för att få ett smidigare liv själv?vad är det som gör att man inte reagerar med värk i hjärtat när ens barn skriker av förtvivlan och hopplöshet?vad är det som gör att man tror att det är "det bästa för barnet" att sova hela natten? nästan INGET BARN gör det. barns sömnmönster är hackigt- men fullt jäkla normalt för det!!!förstår utövare av denna metod hur mycket stresshormon som utsöndras i en så liten kropp när den får skrika? fem minuter är en EVIGHET för ett litet barn, för den har ingen tidsuppfattning, utan vill bara vara nära sin mamma eller pappa. varför neka den det? varför??jag anser att man inte är 100 % mamma om man gör detta mot sitt barn. och det står jag också för.

men hur vet du att det är av förtvivlan och hopplöshet? hur vet du att det inte är dina egna känslor du projicerar på barnet? jag säger inte att de inte känner så, men jag tyckre man ska vara försiktig med att bestämma sig för vad ett barn känner.

ignorering av det slag AW förespråkar i det du nämner sätter jag mig helt emot. jag är inte för ignorering av barn. och jag skulle som sagt inte själv låta min unge skrika på det sättet som ni beskriver här.
och mamma till 100% tycker jag man är oavsett hur man behandlar sitt barn.

5 min metoden fungerar!!!

INNEHÅLL