Queen70 skrev 2009-06-08 12:09:55 följande:
Att gråta en skvätt är inte samma sak som att tillämpa 5mm som går ut på att du under en period systematiskt ignorerar barnets behov och sättet de komunicerer det på tills det ger upp. Att låta ett barn gråta 20 minuter i sin ensamhet som vi diskuterade förut är inte heller att "gråta en skvätt" Om man har ägnat sig åt sånt, så kan man ju ändå tycka att barnet är helt normalfungerande, och så kan det ju vara. Men sånt ändrar dock barnets personlighet, och barnets personighet hade kanske varit annorlunda utan de negativa erfarenheterna. Och jodå..det kan ta tid innan saker visar sig, det som kommer upp till ytan under puberteten behöver inte alls ha synts under småbarnsåren.
Håller helt med. Jag var ett sånt barn som var djupt otryggt i mitt inre ifrån spädbarnstiden. På grund utav bristfällig anknytning till mina föräldrar. Jag blev bla utsatt för skrikmetoder och blev lämnad att skrika mig till söms enligt en metod som var ung som 5 minuters. mamma och pappa har själva berättat det.
Jag fick många utav mina signaler ignorerade eftersom att dom trodde att det var nyttigt för mig att ligga och skrika. Dom var utav den åsikten att om man tar upp ett spädbarn som gråter så lär man spädbarnet att skrika för att få som det vill. Helt sjukt när all aknytningsforskning visar idag att om man svarar på spädbarnets signaler och INTE låter det skrika ensammet så blir spädbarnet tryggt i sig själv.
Iallafall så var jag ett snällt och väluppfostrat barn och det var först när jag var 12-13 år som problemen började att märkas. Mina tonår var fruktansvärt svåra och jag brottas fortfarande med ångestproblematik men är dock mycket bättre efter flera år i terapi.
