Ska man ha sex för "husfridens" skull??

Det är precis ett sånt svar jag skulle önska! Ett ryck på axlarna och att det inte är hela världen..Men för min man verkar det verkligen vara HELA världen att inte få sex när han vill. Och då är det väldigt svårt att mötas...För mig är det riktigt avtändande när någon är sååå desperat..Ja..jo, jag håller med dig egentligen..Men det har blivit nåt slat maktspel hos oss - idag ville jag inte ha sex, och då vägrar han hitta på nåt ihop med mig under dagen, och då blir jag förbannad för att han är så barnlig, och vill inte ha sex nästa gång heller för då känner jag mig pressad..

Han måste ju också kunna acceptera ett nej utan att bli sur en hel dag?

Det klart att han inte ska följa med till stan mot sin vilja, men nu ville han inte FÖR ATT han inte fick sex. En ren hämd alltså. Hur moget är det??

För mig handlar det inte om minskad lust i allmänhet utan att min lust varierar väldigt mycket under en månad. Veckan innan mens har jag INGEN lust. Jag får panik när min man rör vid mig - kanske ett pms-symtom och detta är ju knappast något jag valt. Jag lider också av detta..Därför tycker jag faktiskt att man man kan visa förståelse istället för att hämnas..

Nja, jag kanske utryckte mig lite oklart i ts..Jag brukar ju inte ställa upp om jag inte har lust, så jag menade att OM man gör det så borde det ju nästan kännas som våldtäkt..att ha sex helt mot sin vilja.

Jo så känns det ju säkert för honom, för mig känns det dock som en hämd.

Tycker du alltså att jag ska ha sex trots att jag känner mig äcklad?

Så tror jag nog bara någon säger som själv inte känns olust någon gång..

Nja, jag tror inte riktigt du förstår. Jag blir inte äcklad i vanliga fall av min partner. Jag blir äcklad av sex dagarna innan mens. Det tycker jag inte jag ska behöva rannsaka mig själv för.

Med min sista mening menade jag att det lät som att du själv aldrig hade saknat lust - om man själv aldrig varit i situationen brukar det ju vara lättare att ge andra rådet att "bjud till lite bara". Men nu skriver du ju att du visst ställt upp utan lust, så jag kan bara säga att vi är olika..Men visst, det är intressant att höra hur andra gör, det var därför jag startade ts.

Visst, så kan det ju vara.
Men om det skulle vara tvärtom då?
Låt oss säga att han hatar att gå i klädaffärer och jag ber honom följa med på en mastodontshoppingtur i 4 timmar.
Han säger nej.
Jag gråter inte, men tar ut min frustration på kvällen då jag är alldeles för besviken och sårad och ledsen för att ha sex. .Jag säger alltså nej till sex för att jag blev så ledsen för att han inte följde med och shoppade.

Gäller fortfarande att man ska "bjuda till" när kvinnan frågar mannen om han ska med och shoppa hela dan eller??? Tror knappast det. Då skulle man bli kallad sadistfeminist och mannen skulle bli utskrattad om han gick med på kvinnans krav..

Hmm..hoppas nån fattade min poäng..

The man,

ok,men jag kan säga att min man hade VÄGRAT detta. (Liksom en hel del andra män också, tror jag). Han hade inte "ställt upp" och "bjudit till" eftersom han helt enkelt inte hade velat.

Men om du nu ställer upp så för din hustru, så är det ju toppen..

MEN (och nu talar jag kanske emot mig själv eftersom det var jag som drog in exemplet med shoppingen..) så tror jag att det är svårare att "ställa upp" rent fysiskt med sin kropp än att hänga med på en shoppingtur...eller?

Tack förresten alla som svarat! Det är väldigt intressant att se hur olika ni svarar..

Ibland tänker jag också så faktiskt - att man måse ha någorlunda samma behov av sex för att passa ihop och att det inte är någons fel när det inte stämmer.

Jag tror att min man skulle vilja ha sex varje dag om han fick. Själv har jag ganska sällan lust att ha sex på vardagar eftersom jag känner mig trött efter jobbet. Sedan har jag som sagt svårt att ha sex dagarna innan mens (nåt slags pms-symtom som gör att jag känner nästan obehag av kroppskontakt överhuvudtaget). Detta innebär att vi har sex ganska oregelbundet - ibland går det länge mellan gångerna och vissa helger har vi sex flera gånger. Men det är hela tiden MITT behov som styr, vilke väl känns jobbigt för min man.

Samtidigt bär det ju emot att göra nåt mot ens vilja! Det är INTE som att klippa gräset eller dammsuga - jag kan lova att vid de tillfällen som min man vill ha sex och inte jag så hade jag tusen gånger hellre städat hela huset än haft sex! Det är svårt att "ställa upp" när det gäller en sådan känslomässig sak som sex.

Efter att ha läst alla svar i tråden så är jag nog lite inne på att jag måste gå min man lite mer till mötes - inte ha sex fullt ut om jag inte har lust, men ha sex på andra sätt..Men sen tycker jag fortfarande att han är grymt löjlig när han surar en hel dag över detta, han måste kunna ta ett nej utan att ge min dåligt samvete. Så mitt förslag till kompromiss är att vara lite mer respekterande mot att han har större sexbehov, men då får han också acceptera att det blir det nej någon gång så får han ta det som en man och lägga av att sura.

"Vi får inse fakta att vi har ett problem" - ja. Det är ju just det vi har insett. Hur tycker du vi ska lösa det så att båda blir nöjda då? Eller menar du att vi ska separera?