Vilsen syster skickar vulgära bilder till en kille, hur ska jag hjälpa henne??

www.familjeliv.se/Forum-4-288/m44160145.html

Jag skulle tro att hon kommer att försvara sig med näbbar och klor om du konfronterar henne.

Jag skulle nog börja med att prata om fenomenet med allmänna ordalag och liksom varna henne för allehanda snuskgubbar på nätet och att alla inte är den man tror... och så vidare och så vidare..

Gör det inte till ett påhopp helt enkelt utan visa att du är rädd om henne och bryr dig om henne utan att göra ett utpekande.

Din syster är 18 år och myndig och anses kunna ta hand om sig själv, så jag tror att vägledning är bättre än att stå och peka med hela handen.

Få henne att börja prata själv är nog huvudtipset egentligen..  Med dina allmäna råd om att vara försiktig så kan du ju försöka få in henne på att själv svara på varför hon gör så här.

Jadu... inte lätt att ta över ett sorts föräldraransvar. Jag förstår att du känner ett. Men en sak man lär sig av att vara förälder "från start" så att säga är att man inte kan kontrollera sina barn. Men kan försöka ge dem en inre trygghet, stabilitet osv och sen får man hålla tummarna och har man inte genom sitt sätt att vara förälder skrämt bort dem så att de inte vågar anförtro sig så får man iaf veta vilka knasigheter de hamnar i ibland. Ungefär som din syster nu har berättat för dig.

Jag kan förstå om ditt mål är att hindra henne men det går ju inte riktigt. Om du ställer frågor om det, vad säger hon då? Försök vara lagom neutral. Du kan ju vara öppen med att du inte tycker det är smart men samtidigt inte fördömma och skrämma bort henne. Frågor som gör att du förstår vad som driver henne, hur hon tänker kring det kan nog hjälpa. Men att andra moraliserar över en, talar om varför man gör på det ena eller det andra sättet brukar vara svårsmält. Jag tänker att frågor som "vad får du ut av det här?" "tror du det finns några risker?", "vad tror du du skulle tänka om bilderna kom på villovägar av misstag?" osv kanske kan få henne att reflektera över vad hon gör och möjliga oönskade konsekvenser.

Tack för svaren!

Jo jag publicerade detta på ett annat ställe innan men fick inga svar och tänkte att det kanske var fel ställe, ville därför publicera det här istället då jag verkligen inte vill såra henne eller liknande utan få lite tips på hur jag kan hjälpa henne. (länken som någon publicerat)

Att konfrontera henne o skälla ut henne är nog som ni säger inte rätt. Jag får försöka diskutera fram det med henne och försöka förstå varför hon gör så, helt rätt... kommer inte träffa henne på två veckor och jag vill inte ta det på telefon. Men det är bra för då får jag tid att tänka igenom hur jag ska ta upp det med henne.

Tack!

Ta det i god ton är mitt tips. Säg att detta är någon hon kan ångra i framtiden och att hon kan råka illa ut på något sätt, men att det är upp till henne vad hon gör. Säg att du bara är rädd om henne och att du respekterar hennes om hon är.

Först och främst så ska du släppa skulden för era föräldrars separation. Ett syskon kan aldrig ta på sig en föräldrarroll, och ska _inte_ göra det heller. Däremot kan du vara en syster och ett stöd, men du kan aldrig ersätta frånvaron av en mamma eller pappa. Den frånvaron måste era föräldrar stå för själva.

Vad gäller din systers destruktiva sätt att leva, så kan du inte bestämma över hennes sätt att hantera sin eventuella ångest. Däremot kan du finnas där som stöd och vara den som orkar lyssna.

Du skriver lite anklagande om er pappa, men du skriver ingenting om mamma.

Ibland vill man hjälpa andra mer än man mäktar med. Du är själv rätt ung och kan omöjligt ta på dig din systers ångest också. Däremot kan ni finnas där som jämlikar, alltså _systrar_ och inte att du är en reservförälder. Om du är med på hur jag tänker nu.

Jag vet inte hur gamla era föräldrar är, men jag gissar på att de är i min ålder eller yngre. Så jag svarar dig nu som äldre förälder helt enkelt.

Om det var över ett år sen det hände, varför ska du då ta upp det nu?

Antagligen känner hon sig urdum och ångrar det och har börjat komma över det, då tjänar det väl ingenting till att du ska komma och moralisera och säga åt henne vad som är rätt och fel. Alla gör dumma grejer ibland. Det betyder inte att man kommer göra om det.