Irriterande, unga föräldrar.

Att bli mamma är unikt. Oavsett ålder, och att störa sig på dom som "skryter" om att bli unga mammor är ju bara löjligt!Jag hade hellre vart 18 än 35. Faktiskt!

Varför?Och om du hade försökt få barn men inte lyckats blivit gravid så skulle du slutat försöka bli gravid då dagen du fyllde 30??

Du svarade förresten inte på varför du inte skulle vilja ha barn efter du fyllt 30?

Ok varför hade du varit för gammal, skulle du inte orka med barn runt 30 år, men vid 28?Vilken tur att du fick barn tidigt, hade kanske varit jobbigt om du fått tumma på dina fördomar du hade som ung om att man är för gammal för barn efter 30?För jag är övetygad om att du inte hade struntat i att skaffa barn dagen du fyllde 30, det tror ja inte ens du tror på själv.Speciellt inte om du inte lyckats bli gravid före dess och försökt i flera år.Skulle din önskan om att få barn helt plöstligt försvinna bara för att du fyllt en viss ålder siffra, löjligt.

Jag känner också lite så. Jag är 21 och har en son på två månader. Fysiskt är det bäst att föda mellan 20-29 år, det har jag tagit reda på genom oändligt läsande. Sen så är min man 30 och jag vill inte att han ska vara över 40 när han blir far. Dels ökar riskerna för, ja, alla slags sjukdomar och problem, sen så vill jag inte att våra barn ska ha en gammal far.Har absolut inget emot dem som vill ha barn när de är 30, för min man är ju faktiskt 30 år, men alla är vi tillåtna att göra våra egna val av våra egna anledningar... Jag ser mig egentligen inte som en ung mamma, men enligt samhällets normer så går jag tydligen in i det facket.

Jag kommer bli mamma om ca 4 veckor, och räknas väll då som en ung mamma (är 21) även om jag själv inte tycker min vara det.. Tycker jag har lyckats väldigt bra, har en underbar sambo. Vi båda har fast jobb sen några år tillbaka och vi har en volvo och en villa. Många i våran omgivning reagerade och tyckte att vi var snabba att skaffa barn, att vi är för unga osv. Då vi bara varit tillsammans lite mer än 1 år. Jag ska erkänna det var inte planerat. Kan tillägga att vi skyddade oss (jag käkade p-piller) men naturen ville tydligen annorlunda. För oss var det inget svårt val, vi visste att vi ville behålla barnet. Oavsett vad folk sa och tyckte.. Men nu när det bara är några veckor kvar, har faktisk de flesta ändrat sig, de ser att vi menar allvar och att det inte bara är för "skojs skull" vi skaffar barn.Så det jag menar är att man visst kan vara ung och klara sig bra. Och nu kan jag ju inte säga att jag är mamma än men snart, och jag kommer nog inte kalla mig stolt ung mamma då.Visst stolt är jag för det jag lyckats uppnå, att ha jobb, bil, hus, och sambo. Då många av mina jämnåriga kompisar bor hemma och är arbetslösa. Och jag kommer troligt vis vara stolt över mitt barn (vilken förälder är inte det?) Visst kommer nog kanske kalla min ung förälder men inte skryta med det. Var bara vad jag ville säga.. :)Kan bara säga att jag förstår TS,, bodde i en liten bruksort förut innan jag flyttade.. Och där finns det många som är stolta unga mammor..

En bekant till mig hade vart ihop med sin sambo i fyra månader innan de blev gravida, deras förhållande är fortfarande bra, det har t.om ett barn till nu.

En av sakerna man kan hänga upp sig på kan ju vara att de flesta unga mammorna använder mina pengar för att försörja sig och sina ungar

Vad är det du inte förstår??