• Jalica

    Tråd för oss immuniserade!

    Hinner inte skriva min historia ang immunisering just nu men vill bara skriva att här är en som e immuniserad med 4 barn.

  • Jalica

    Min första graviditet va normal ända tills sista immuniseringsprovet. Det visade att jag va immuniserad men läkarna förstod ingenting, det va ju min första graviditet. Enda förklaring dom hade va att antingen hade jag haft ett tidigt missfall (utan att märka det) eller så kunde det ha att göra med att jag själv fått en större blodtransfusion många år tidigare. Jag födde min första barn vaginalt efter 40 veckor och allt gick bra utan komlikationer. Läkarna sa även att det inte skulle bli några problem om jag ville ha fler barn.

    Två år senare va jag gravid igen och tog mina imuniseringsprov som tidigare. Eftersom jag inte fick veta nått om provsvaren så antog jag bara att det inte va något problem. När jag va i vecka 34 så ringde min barnmorska en dag och sa att jag skulle in för kontroll på sjukhuset dagen efter. Väl därinne så fick jag veta att jag skulle bli igångsatt samma dag för att bebisen inte mådde bra. Jag blev igångsatt och födde mitt andra barn vaginalt. Hon fick ligga på neonatal i ett par veckor och sola men behövde inget blod även om det va på gränsen.

    Åtta år senare så va jag gravid för tredje gången. Redan i början av graviditeten så hade mina titrar stigit ganska mycket så det blev att ta blodprov varannan vecka genom hela graviditeten. Immuniseringen höll sig i schack och låg på gränsen för vad det fick va hela tiden...
    I vecka 38 sattes jag igång dels pga immunisering och så tyckte dom att jag hade lite lite fostervatten. Mitt tredje barn förlöstes också vaginalt.
    Efter två dygn blev hon inlagd på neonatal pga lågt blodvärde och så behövde hon sola. Blodvärdet repade sig så hon behövde ingen blodtransfusion. Vi fick åka hem efter ett par veckor.

    Ytterliggare två år senare hade jag barn nr fyra i magen och nu började problemen på riktigt!
    Redan i vecka 14 så började jag gå på ultraljuds mätningar varje vecka. Där mätte dom hur blodvärdet låg genom att kolla hastigheten på blodflödet på ett ställe i hjärnan.
    När jag va i vecka 20 va blodvärdet så lågt så vi va tvungna att åka den långa vägen till Rigshospitalet i Köpenhamn för att genomgå den första av dom totalt fem blodtransfusionerna som det kom att bli. Vi fick alltid åka dit dagen innan transfusionen för att dom skulle hinna beställa blodet. Så många korsord och tidningar hann vi gå igenom den tiden...
    När dom två första blodtransfusionerna gjordes så förberedes det inte för ett ev akutsnitt om det skulle gå snett under transfusionen eftersom jag bara va i vecka 20 under första och vecka 23 under andra. Men allt gick bra.
    Tredje gången hade jag hunnit till vecka 26 och då förberede dom för ett ev akutsnitt.
    Redan några dagar efter den tredje transfusionen så va blodvädet väldigt lågt igen och bebisen va i behov av mer blod men i Köpenhamn ville dom inte göra en ny transfusion så tätt inpå den förra så vi fick åka hem med den vetskapen och åka tillbaka till Lund igen några dagar senare (from vecka 25 så gjordes ultraljudmätningarna i Lund istället för på mitt hemsjukhus, 20 mil hemifrån fick vi åka minst en gång i veckan). När vi kom tillbaka till Lund så va blodvärdet väldigt lågt men läkarna i Köpenhamn trodde knappt på att värdet va så lågt men tillslut gick dom med på att vi fick komma dit för kontroll iallafall...
    Så där va vi igen i Köpenhamn 11 dagar efter senaste blodtransfusionen för ny kontroll. Läkaren såg dom dåliga värdena och det bestämdes att det skulle göras en ny blodtransfusion redan samma eftermiddag.
    Efter transfusionen sjönk bebisens hjärtljud kraftigt och jag låg under ctg bevakning hela kvällen. Hjärtljuden steg lite efterhand men jag fick ligga kvar över natten och ny ctg kurva gjordes dagen efter. Då va det mycket bättre och jag kunde åka hem igen.
    Den femte och sista blodtransfusionen på min bebis i magen gjordes när jag kommit till vecka 30. Allt gick enligt planerna denna gången.

    Nu ville jag verkligen inte gå igenom fler transfusioner och mer resor till Danmark så jag hoppades innerligt att värdena skulle hålla sig stabila tills det va dax för förlossning.
    Efter några ultraljudsmätningar i Lund så bestämdes det iallafall att jag skulle bli förlöst med kejsarsnitt i Lund, jag va då i vecka 33.
    Jag blev inlagd två dagar innan jag skulle bli snittad för massa blodprover och förberedelse.
    Under förlossningen va det massa personal med eftersom dom inte visste vilket skick det va på bebisen men alla blev ganska förvånade när hon kom ut och va både större än dom trott och mådde bättre än väntat.
    Hon fick dock genomgå ett blodbyte direkt efter förlossningen och fick sola med tredubbla lampor.
    Tre dygn senare fick vi åka hem till vårt hemsjukhus för fortsatt vård. Vår dotter åkte med ambulans och vi körde med vår bil en stund efter.
    När vi kom fram efter drygt två timmar så hade bilirubinet stigit kraftigt trots att dom hade satt dit en lampa även i ambulansen (som aldrig brukar göras annars).
    Så tredubbla lampor sattes igång direkt och där fick hon ligga nästan hela tiden. Jag fick ta upp henne när hon skulle sondas och amningsförsök men lamporna fick hon inte va utan så där satt jag med henne i famnen och sondade under två sollampors starka sken.
    Hon fick även lite mer blod vid två tillfällen till. Ca två veckor senare fick vi åka hem med hemsjukvård.
    Hon sondades fortfarande hemma ett tag till innan hon klarade av att amma fullt och fick järntillskott för blodets skull. Hade hemsjukvård i ungefär fyra veckor sedan blev hon helt utskriven.

  • Jalica

    Äntligen har jag orkat skriva ner allting....tror jag...kanske har missat något...
    Hoppas ni orkar läsa, fråga gärna om ni undrar över något.
    Kram

  • Jalica
    Happiest skrev 2009-06-03 09:02:37 följande:
    Jag väntar med att skriva ner min lilla story för fl ska ringa mig 16 juni för en intervju så då kan ni läsa i tidningen sen. Vårt fall är i alla fall inte alls så hemskt som många av era. Men känner mig väldigt nervös inför kommande graviditeter. Vi hade ju velat ha fya barn men vi får se hur det går med trean sen innan vi bestämmer med fyran.Ni som har tänkt skaffa fler barn, vad har ni för tidsperspektiv? Vi vet inte riktigt, kanske börjar försöka jan nästa år.. fast inget är bestämt, kan bli tidigare el senare...
    Personligen tror jag att ju längre man väntar mellan graviditeterna ju mer lugnar antikropparna ner sig. Med tanke på att jag hade 8 år mellan grav nr 2 och nr 3.
    Jag frågade en läkare i Lund om det men han sa att det skulle inte ha nån betydelse men det tror jag iallafall att det har...
    Det finns ju dessutom inte så mycket statistik för det här med immunisering eftersom det inte är så vanligt i Sverige.
    Jag skulle även ha frågat läkaren jag hade i Danmark (så här i efterhand kommer ju alla frågorna som man funderat över), det e ju betydligt vanligare med blodtransfusioner där så dom borde ju veta lite mer pga erfarenhet.
  • Jalica

    Happiest:
    Spännande med intervjuen....lova att skriva här sedan när man kan läsa den

  • Jalica

    after eight skrev 2009-06-23 09:34:03 följande:


    lindacar: Vad låg dina titrar på under efter den tredje graviditeten och vad började du den fjärde graviditeten med för värden? Jag sa till maken i går att jag kände mig sorgsen för att det troligtvis inte blir någon mer bebis här hemma och han pratade länge och väl om sina känslor för ett tredje barn. Det visade sig att han är mest rädd för att det ska gå snett och hur skulle vi klara att förlora ett barn i magen och hur skulle det påverka hela familjen. Jag har trott att han är helt och hållet negativ till ett tredje barn, men det är han alltså inte, han är mest rädd för vägen dit.Jag har ju haft kontakt med en mamma här på FL som förlorade sitt tredje barn i magen i vecka 23, har jag för mig. Bebisens hjärta orkade inte med blodbristen. Jag bor ju i Göteborg och har ju nära till duktiga specialister, men än har jag inte hört talas om någon som gått in i en ny graviditet med så höga titrar som jag. Jag skulle behöva höra om det för att våga, tror jag.Demon: Jag tror att det finns en ökad mf-risk, men jag vet tyvärr inte i vilka veckor.
    Jag vet faktiskt inte riktigt vad mina titrar låg på då....läkarna i Lund sa att dom inte gick efter titervärdena (eftersom dom inte visar så exakt hur bebisen mår) utan dom gick enbart på värdena på blodflödet i bebisens hjärna som dom mätte varje vecka eller oftare. Läkarna sa även att det inte berodde så mycket på hur högt titervärdena ligger på utan hur fort dom stiger. Jag fick iallafall ta blodprover
    varannan vecka men mest för sakens skull sa dom.
  • Jalica

    after eight:

    Är det säkert att det blir immuniseringsproblem om du blir gravid igen?
    I mitt fall är det egentligen 50/50. Alla mina fyra barn har fått pappans blod, tyvärr. Hade dom bara fått min blodgrupp så hade det inte varit något problem alls....

  • Jalica

    after eight skrev 2009-06-24 10:12:01 följande:


    Men du vågade ändå skaffa fler. Har du aldrig varit orolig när ni planerat nästa barn? Just nu känns det ju som den största anledningen till att vi eventuellt inte skaffar fler. Känns skit faktiskt att något sådant här ska få avgöra.
    Eftersom min tredje graviditet inte va så kompliserad så tänkte vi inte ens tanken att den fjärde skulle kunna bli det.
    Hade jag fått mer information från läkare eller andra så kanske vi hade tvekat men vi fick faktiskt ingen informationa alls om vad som ev kunde hända vid en ny graviditet.

    På mitt hemsjukhus så har/hade dom väldigt lite erfarenhet av just sådana här graviditetsproblem (nu efter mig så vet dom lite mer
    Tidigare så har dom alltid skickat patienterna direkt till Lund istället men nu fanns
    det någon som hade gått lite kurser och skulle göra kontrollerna på mig.
    Det va väl en anledning till att vi inte hade en aning om hur en blodtransfusion skulle gå till när vi för första gången åkte till Danmark för blodtransfusion nr 1.
    mm
  • Jalica

    after eight skrev 2009-06-24 10:17:25 följande:


    Japp, 100% säkert. De har testat makens blod och vi kan inte få annat än Rh-positiva barn. Vilket ju är bra för dem, speciellt för min dotter. Inte lika positivt för mig dock...
    Okej. ;-(
  • Jalica
    Eftersom min tredje graviditet inte va så kompliserad så tänkte vi inte ens tanken att den fjärde skulle kunna bli det. Hade jag fått mer information från läkare eller andra så kanske vi hade tvekat men vi fick faktiskt ingen informationa alls om vad som ev kunde hända vid en ny graviditet. På mitt hemsjukhus så har/hade dom väldigt lite erfarenhet av just sådana här graviditetsproblem (nu efter mig så vet dom lite mer Tidigare så har dom alltid skickat patienterna direkt till Lund istället men nu fannsdet någon som hade gått lite kurser och skulle göra kontrollerna på mig.Det va väl en anledning till att vi inte hade en aning om hur en blodtransfusion skulle gå till när vi för första gången åkte till Danmark för blodtransfusion nr 1.mm
    De va först när det började bli problem tidigt i graviditeten som jag började söka information själv på nätet eftersom min barnmorska inte hade varit med om det innan och hade ingen erfarenhet alls....
  • Jalica

    emme 86 skrev 2009-07-13 15:33:45 följande:


    Nepp, har inte fått någon spruta. Sköterskan som gav mig blodet sa bara att om du blir gravid så kommer du få en spruta efter förlossningen och jag tänkte inte mer på det eftersom att jag inte visste något om det.Men vad jag inte förstå är varför en blodtransfusion gör det mer riskfyllt?Vid en abort eller ett missfall så har man ju vart gravid så det förstår jag, men en blodtransfusion?
    Min immunisering tror läkarna beror på att jag fick en stor blodtransfusion när jag va liten.....dom har ingen annan förklaring....
  • Jalica
    Happiest skrev 2009-07-13 21:26:01 följande:
    Det sista hittade jag på aftonbladet www.aftonbladet.se/wendela/barn/article217645...
    Jaha, där ser man......kanske ska fundera på att skaffa en till då
    Jag lär nog va för gammal för att skaffa fler barn när det där sprayet
    kommer ut på marknaden ...hihi..
  • Jalica

    emme 86 skrev 2009-07-13 23:51:25 följande:


    Nu förstår jag inte riktigt, var du immuniserad redan innan du blev gravid då menar du? Och hur upptäcktes det isf?Du kanske kan ge mig svar på varför det är lika riskfyllt för en som fått en blodtransfusion som en som gjort abort alt fått missfall? För vid abort o missfall så har man ju iaf vart gravid, det är ju inte samma sak som att få blod?
    När mitt första barn föddes så hade han lite gulsot, då upptäcktes det att jag redan va immuniserad så nån spruta va det ingen ide att ge mig...
Svar på tråden Tråd för oss immuniserade!