Tråd för oss immuniserade!

Hinner inte skriva min historia ang immunisering just nu men vill bara skriva att här är en som e immuniserad med 4 barn.

lindacar: du får gärna skriva ner din story sen när du orkar, hinner och har lust

Hej!

Jag har varit här o där i några trådar om just detta, både under min immuniserade graviditet och efter, men har haft mkt svårt att hitta info, så detta e en jättebra idé, Happiest!

Har två barn och är 0 -, dvs rh-negativ. Under min första graviditet var allt normalt, d gjordes regelbundna blodprover som dem gör på rh-negativa som standard. Förlossning normal v. 38+5 och strax efter den fick jag en spruta, s.k. anti-D, för att förhindra att bilda antikroppar vid en senare graviditet.

Under graviditet nr2 förra året upptäcktes att jag ändå bildat antikroppar, detta upptäcktes i v.13. Regelbundna blodprover skickades till Akademiska sjukhuset i Uppsala, själv bor jag i Mariefred... I v. 23 hade antikroppar stigit (titrer 256) o jag va på extra ultraljud i Eskilstuna för att mäta flödet i hjärnan på bebisen, bl.a.

Titrerna steg aldrig högre än så på mig, men min bebis drabbades ändå av en svår anemi (blodbrist), detta såg dem genom extremt höga flödesmätningsresultat (via ul) och efter det även fostervattenprov, detta i v.30. Samma dag skedde första blodtransfusionen till min bebis i magen. en vecka senare, v.31 fick hon andra blodtransfusionen. Därefter kontroller, sen i övergången till v.34 tredje blodtransfusionen. Alla tre lyckade.

Efter d sattes datum för igångsättning och v. 35+1 var d dags. Mognadssalva sattes in o värkarna kom igång bra bara av den, så samma dag föddes min tjej, Minella, vaginalt, en normal förlossning, hon var lite i underkant tillväxt, 2070g o 44cm.
Barnläkare kom o kollade o bedömde att hon kunde vara hos mig i en halvtimma ungefär innan hon fick komma till värmesäng o diverse apparater på neonatal.

Hon fick ett blodbyte dygnet efter födseln och fick även sola i ca en vecka. Sedan behövde hon hjälp att hålla värmen, plus att hon inte orkade ammas fullt, så hade även sond och fick stanna en vecka till, totalt två veckor på neonatal.

Vid två månaders ålder fick hon dessvärre blodbrist igen, upptäcktes vid en återkoll, men hon var då väldigt blek med, hennes blodvärde hade då sjunkit till 46 o ska ligga mellan 90-150 el nåt sånt. Så hon fick samma dag ännu en blodtransfusion.

Nu är hon snart 9 månader, väger 8111 gram o är 68,1 lång o äter bra o sover bra o mår prima!

Det jobbigaste som jag upplevde var att jag var så ensam i allt, min sambo lurade mig på pengar och försvann när jag var i femte månaden. Därefter har jag fått gå igenom alla blodtransfusioner, samt förlossning och neonataltid ensam och det tog hårt på mig. Så jag hoppas innerligt att om ni och ert/era barn drabbas av nåt sånt här, att ni har stöd! Det är oerhört viktigt!

Hoppas detta kan hjälpa någon iaf!

Tack!

Mvh Mia

Moonbee: Tack så hemskt mycket för att du skrev här och berättade! Stackars dig som behövt kämpa ensam!

Ska skriva ner min story här jag med, men nu måste jag gå och lägga barnen. Återkommer.

Hej! Måste bara börja med att säga "Vilken gåva att få ett barn" 
 Tänkte redogöra för min story ang. immunseringen...

Jag mådde jättebra hela grav. tränade och jobbade som vanligt. V.35 var jag hos min BM och allt var bra o skulle inte till henne förrän 2v...den veckan tog jag ett immunseringsprov.

Jag o min sambo var på väg till hans lillasyster i Halmstad fre 6 mars 2009. Då ringer de på hans mobil och vill prata med mig...de ber oss att vända o köra till KSS i Skövde. Då bröt jag ihop för att då förstår man att man inte kan vänta till mån!! Då var mina titrar inte så höga men jag har inte fått höra några siffror om det, tyvärr! Läkarna tror att det kan ha läckt i magen så vårt blod har mötts...

De hade förberett allt den fredagen fick vi reda på av dem på neoavd senare.
De sa att åk ni till Halmstad o kom in på tis igen. På tis jobbade vi båda o kom in och då säger överläkaren efter ul.flöd. att vi sätter igång dig idag! magnus fick åka hem o hämta lite saker osv. Vi bor i Lidköping 7 mil därifrån.

Förlossningen tog sin tid, från att de körde igång mig vid 6tiden den 10:e mars tills att hon är född 11mars 2009 10.38. Vilken personal helt fantastisk!

Jag fick ju inget äta för man visste inte om det skulle bli kejsarsntt...men hon kom vaginalt. Det gick så bra, skulle kunna göra det hur många ggr som helst när man ser vad man får!
Att få de här beskedet var jobbigt för man kunde inte glädjas åt lilltjejen riktigt för överläkaren berättade innan förlossningen att nästa grav kan bli svår....

Lovisa vår dotter kom i v.36+5 iaf. Hon vägde 2635, 48.5cm lång. Vi stannade i 9dgr på NEO och det var det värt!

Hon fick sola i förebyggande syfte och sen blev hon gul några dagar senare och solade ca 3 dygn totalt. Hon har fått blod 3ggr.
Vi var på KSS 14 april på återbesök och läkaren sa att hon är helt frisk så som hon kan skrika!
De tog ett sista blodvärde och vi har inget hört så då är det bra!
27 april träffade vi överläkaren som tog beslutet att sätta igång mig. Hon pratade även om inseminsering och adoption...vilket inte finns i vår värld...
Men hon vill att vi ska komma dit nästa gång vi planerar barn- för att kolla mitt blodvärde (antikroppar) och för att sen kolla det när man blivit gravid igen.

Man undrar ju om antikropparna sjunker efter några år, vissa hävdar det...

Jag vill gärna ha 3 barn men vi får väl vara jätteglada om vi kan lyckas få 2!
Vi har fått svar på min sambos blodprov nu och vi kan bara få positiva barn.

Jag gjorde en grav med min ex.pojkvän för 6år sedan och jag har kollat i min journal och jag fick sprutan efter den. Det var i v.6.
Det märkligaste av allt är att min 4 år äldre syster bor i Kalifornien och hon är Rh- som mig (efter vår mamma) och hon fick en spruta i v.28 och efter att hon fött med båda sina tjejer. Det menar läkarna att det är olika vård i olika länder....mycket konstigt tycker jag!

Jag läste den artikeln ur läkaritidn som någon tipsade om på en sida. Det verkar otäckt att byta blod i magen....usch jag är livrädd! Vill verkligen inte ha ett ensamt syskon!

De på neoavd var helt underbara! De jobbar verkligen med hjärtat! Vi var uppe med en stor chokladask till dem, de blev så glada! Skrev ett kort till dem att dem är helt fantastiska!

Jag är glad att vi bor i Sverige o får den här vården, helt gratis! I USA är det annorlunda....

Jag är väl lite av ett kontrollfreak och vill veta vad som händer med min kropp och har sökt mycket på nätet det sista. Det är ju väldigt ovanligt!!!!

Läste om Uppsala att det görs på 1-3 barn per år!!!!!!!!!!! 3-10 blodtransfusioner....

Hör jättegärna av er!!! Vi är ju inte så många i den här sitsen :)

Kramar Mona

Familjeliv skulle ringa mig i tisdag ang att skriva en artikel i tidningen. Men de ringde inte, så jag blev osäker på om det var jag som skulle ringt. Väntar på att få svar från dom. Det blir i alla fall väldigt intressant att läsa vad dom skriver om immunisering, när det nu blir att dom skriver om det...

Min första graviditet va normal ända tills sista immuniseringsprovet. Det visade att jag va immuniserad men läkarna förstod ingenting, det va ju min första graviditet. Enda förklaring dom hade va att antingen hade jag haft ett tidigt missfall (utan att märka det) eller så kunde det ha att göra med att jag själv fått en större blodtransfusion många år tidigare. Jag födde min första barn vaginalt efter 40 veckor och allt gick bra utan komlikationer. Läkarna sa även att det inte skulle bli några problem om jag ville ha fler barn.

Två år senare va jag gravid igen och tog mina imuniseringsprov som tidigare. Eftersom jag inte fick veta nått om provsvaren så antog jag bara att det inte va något problem. När jag va i vecka 34 så ringde min barnmorska en dag och sa att jag skulle in för kontroll på sjukhuset dagen efter. Väl därinne så fick jag veta att jag skulle bli igångsatt samma dag för att bebisen inte mådde bra. Jag blev igångsatt och födde mitt andra barn vaginalt. Hon fick ligga på neonatal i ett par veckor och sola men behövde inget blod även om det va på gränsen.

Åtta år senare så va jag gravid för tredje gången. Redan i början av graviditeten så hade mina titrar stigit ganska mycket så det blev att ta blodprov varannan vecka genom hela graviditeten. Immuniseringen höll sig i schack och låg på gränsen för vad det fick va hela tiden...
I vecka 38 sattes jag igång dels pga immunisering och så tyckte dom att jag hade lite lite fostervatten. Mitt tredje barn förlöstes också vaginalt.
Efter två dygn blev hon inlagd på neonatal pga lågt blodvärde och så behövde hon sola. Blodvärdet repade sig så hon behövde ingen blodtransfusion. Vi fick åka hem efter ett par veckor.

Ytterliggare två år senare hade jag barn nr fyra i magen och nu började problemen på riktigt!
Redan i vecka 14 så började jag gå på ultraljuds mätningar varje vecka. Där mätte dom hur blodvärdet låg genom att kolla hastigheten på blodflödet på ett ställe i hjärnan.
När jag va i vecka 20 va blodvärdet så lågt så vi va tvungna att åka den långa vägen till Rigshospitalet i Köpenhamn för att genomgå den första av dom totalt fem blodtransfusionerna som det kom att bli. Vi fick alltid åka dit dagen innan transfusionen för att dom skulle hinna beställa blodet. Så många korsord och tidningar hann vi gå igenom den tiden...
När dom två första blodtransfusionerna gjordes så förberedes det inte för ett ev akutsnitt om det skulle gå snett under transfusionen eftersom jag bara va i vecka 20 under första och vecka 23 under andra. Men allt gick bra.
Tredje gången hade jag hunnit till vecka 26 och då förberede dom för ett ev akutsnitt.
Redan några dagar efter den tredje transfusionen så va blodvädet väldigt lågt igen och bebisen va i behov av mer blod men i Köpenhamn ville dom inte göra en ny transfusion så tätt inpå den förra så vi fick åka hem med den vetskapen och åka tillbaka till Lund igen några dagar senare (from vecka 25 så gjordes ultraljudmätningarna i Lund istället för på mitt hemsjukhus, 20 mil hemifrån fick vi åka minst en gång i veckan). När vi kom tillbaka till Lund så va blodvärdet väldigt lågt men läkarna i Köpenhamn trodde knappt på att värdet va så lågt men tillslut gick dom med på att vi fick komma dit för kontroll iallafall...
Så där va vi igen i Köpenhamn 11 dagar efter senaste blodtransfusionen för ny kontroll. Läkaren såg dom dåliga värdena och det bestämdes att det skulle göras en ny blodtransfusion redan samma eftermiddag.
Efter transfusionen sjönk bebisens hjärtljud kraftigt och jag låg under ctg bevakning hela kvällen. Hjärtljuden steg lite efterhand men jag fick ligga kvar över natten och ny ctg kurva gjordes dagen efter. Då va det mycket bättre och jag kunde åka hem igen.
Den femte och sista blodtransfusionen på min bebis i magen gjordes när jag kommit till vecka 30. Allt gick enligt planerna denna gången.

Nu ville jag verkligen inte gå igenom fler transfusioner och mer resor till Danmark så jag hoppades innerligt att värdena skulle hålla sig stabila tills det va dax för förlossning.
Efter några ultraljudsmätningar i Lund så bestämdes det iallafall att jag skulle bli förlöst med kejsarsnitt i Lund, jag va då i vecka 33.
Jag blev inlagd två dagar innan jag skulle bli snittad för massa blodprover och förberedelse.
Under förlossningen va det massa personal med eftersom dom inte visste vilket skick det va på bebisen men alla blev ganska förvånade när hon kom ut och va både större än dom trott och mådde bättre än väntat.
Hon fick dock genomgå ett blodbyte direkt efter förlossningen och fick sola med tredubbla lampor.
Tre dygn senare fick vi åka hem till vårt hemsjukhus för fortsatt vård. Vår dotter åkte med ambulans och vi körde med vår bil en stund efter.
När vi kom fram efter drygt två timmar så hade bilirubinet stigit kraftigt trots att dom hade satt dit en lampa även i ambulansen (som aldrig brukar göras annars).
Så tredubbla lampor sattes igång direkt och där fick hon ligga nästan hela tiden. Jag fick ta upp henne när hon skulle sondas och amningsförsök men lamporna fick hon inte va utan så där satt jag med henne i famnen och sondade under två sollampors starka sken.
Hon fick även lite mer blod vid två tillfällen till. Ca två veckor senare fick vi åka hem med hemsjukvård.
Hon sondades fortfarande hemma ett tag till innan hon klarade av att amma fullt och fick järntillskott för blodets skull. Hade hemsjukvård i ungefär fyra veckor sedan blev hon helt utskriven.

Äntligen har jag orkat skriva ner allting....tror jag...kanske har missat något...
Hoppas ni orkar läsa, fråga gärna om ni undrar över något.
Kram

Åh, vad glad att jag hittat den här tråden! Jag känner ju igen många av er, men jag har inte fått för mig att leta efter en tråd. Jag blev ju immuniserad med mitt senaste barn, min Vincent. Jag tycker att jag lever med den här immuniseringen varje dag, för vi har ju inte helt bestämt om vi är färdiga med barn eller inte.

Jag väntar med att skriva ner min lilla story för fl ska ringa mig 16 juni för en intervju så då kan ni läsa i tidningen sen. Vårt fall är i alla fall inte alls så hemskt som många av era. Men känner mig väldigt nervös inför kommande graviditeter. Vi hade ju velat ha fya barn men vi får se hur det går med trean sen innan vi bestämmer med fyran.
Ni som har tänkt skaffa fler barn, vad har ni för tidsperspektiv? Vi vet inte riktigt, kanske börjar försöka jan nästa år.. fast inget är bestämt, kan bli tidigare el senare...