Är det bara jag som verkar ha en bra mamma till bonusen?
När man läser och hör om alla som har en jättejobbig relation till biomamman, kan jag inte vara mer än tacksam.
Jag har ju förlängesen förstått att det vi har är speciellt.
Det första hon sa när hon fick reda på att min man träffat mig var: Kan inte önska dig någon bättre tjej, och hon älskar min son, det vet jag!
(Jag kände henne innan, även deras son..)
Det är superskönt att vi kan hämta lämna min mans son hos henne, vara där ett bra tag, dricka kaffe ihop, och snacka skit.
Kan även ringa henne om det är någonting jag undrar över, eller om hon vill det så gör hon samma.
Det är tom så att jag har en bättre relation till henne än vad min man har, haha.
De kommer också bra överens för pojkens skull.
Men han är nästan aldrig med och delar med oss, utan springer iväg och leker med pojken.
Det är ju klart roligare :) "pappa, kolla här, bygg med mig!"
Jag tror det är viktigt att försöka, för barn är så känsliga för stämningar, men jag förstår verkligen att det kan vara svårt!