Här kan vi skriva av oss om vår neo tid

hej hej jag är lat och hänvisar till mitt krypin där jag har länkat till mina förlossnings berättelser.

Xandersmamma: tack så mycke nu gjorde du mig glad. :0)

Prata prata prata med människor i samma sits är mitt råd.
Det har gått 2½ år sedan min son föddes och jag känner fortfarande att jag behöver ventilera, inte alls lika ofta men rätt som det är så är det något som påminner mig om tiden på neo.

Min dotter föddes den 25 aug 08 hon föddes i v 37 men var tillväxthämmad och vi for in och ut från bb under graviditetes gång.
Och jag hade grym ångest för att jag var ifrån min son.
Hade aldrig sovit ifrån honom då.
Min dotter är snart 8 månader och fortfarande liten.
hon har fortfarande stl 68.
Det känns som man fått två prematur barn fast på två helt olika sätt.

Han som föddes tidigt drog iväg och blev en lång kille på 96cm
och hon som föddes i nästan normal tid ser fortfarande ut som om hon vore 5-6 månader.

till birry alltså. glömde kopiera texten virriga jag

Min man är inget vidare stöd i den här frågan.
Jag får ofta höra kommentaren : sluta älta allt ha ju gått bra..
Ja visst har det gått bra men det är fortfarande en slags sorg över hur det egentligen skulle ha varit.
Och det verkar vara någon slags olegitim sorg.
Men ska vara glad över vad man har fått punkt slut.
Jag fick ofta kommentaren när man nyss kommit hem av bekanta:
Men det gick ju bra.
hmm ja bra och bra allt är relativt.
Jag har två friska barn och det är jag otroligt tacksam för men jag sörjer fortfarande.
Och helst att min man vägrar att ens tänka tanken på fler barn.
jag är inte heller säker på om jag skulle våga men jag vill inte att allt ska vara så definitivt.
Jag sörjer min mage, jag trivdes att vara gravid, jag sörjer att jag inte fick den där rosenröda första tiden med min bebis på bröstet.
Utan istället möttes av en blå lite fjäril som kördes iväg i full fart.
Jag sörjer tiden då jag fick lämna honom även om det var betydligt kortare tid än många andra.
Det är så mycke som jag är ledsen för som inte riktigt är legalt att vara ledsen för.