Här kan vi skriva av oss om vår neo tid

puffar upp tråden liite!

Finns kanske fler mammor eller pappor där ute som vill dela med sig med en berättelse om sin/sina premisar, neo tid, förlossning ja gud vet vad!

Skriv och berätta vet ja!

Fivia: varsågod! =)

åh så fort jag har mer tid över ska jag läsa hela!
Men under tiden måste jag få veta hur det gått föt lilla Alva?? Mår hon bra idag?

Alva är ett underbart namn!! Skulle Alve hetet om han inte hade snopp =) =) =)

TUALISA:
Han mår oförskämt bra!! Vi låg ju bara på neo i 2 veckor sen åkte vi hem och sen dess har han klarat sig utan sond och gått upp jätte mkt i vikt!

I går vägde han 2644 gram..(han vägde 2170 när vi åkte hem)  så han lägger på sig kan man säga!!

Vadunderbart att din lilla prinsessa mår fint! Hon repar sig säkert med vikten så småningom ska du se! Vissa barn är ju inte glada för att äta och vissa glufsar i sig som bara den...

Ja, man får akta sig för alla basiller och basilusker!! skönt att RS sesongen snart är över. Då kan man iaf andas ut lite! Sköönt att hon inte har blivit sjuk.. Jag har ju 2 stora gossar på dagis så här virvlar bakterierna fritt omkring!! hehe

Ååå det är verkligen så kul att läsa om alla fina berättelser!

OLIVIA 11: Grattis till lill killens 1 års dag!!! Gud vilken jobbig graviditet!!
Tur att allt slutade så lyckligt!! =)

LAPPEN: JA, jag känner nog samma. Innerst inne var jag LIVRÄDD!! men det var aldrig någon som frågade hur jag mådde.. och det kan jag nog känna mig lite ledsen över i dag! >För igentligen behöver nog alla som har fött förtidigt få prata av sig med någon utomstående...Man är i chock när bebisen kommer ut i v.32 och dethela dessutom ta 1 o 1/2 timme  från start till den ligger i kuvös på väg till neo !!
Men som du säger så blir man säkrare efterhand...
och känslorna, ja... dom kommer och går här med kan jag tala om
Rätt som man skalar potatis så gråter man en skvätt och sen skrattar man 5 minuter senare!!! hehe

DOUBLE THE JOY: Grattis twinnsen! Halvvägs till 1 års dagen..
Oj vilken skilnad det var på barnens storlek! Var det inte svårt att acceptera att den ena var mkt mindre..?
Jasså du tänkte på sminket du!! hehe själv vart jag helt paranoid över att min man absolut inte fick slarva bort mitt lypsyl!!!! Tror jag frågade 1000 gånger om han verkligen hade det i sin ficka?? hahaha

jaja iaf! Roligt att få läsa fler under bara berättelser!!

Glad påsk på err alla!!!!!

Vad underbart att allt har gått bra för båda era barn!!
Men jag måste fråga!
PLASTADE IN HONOM?? Jag ser framnför mig en bebis i plastfolie... hmm hahaha
Jag är nog övertrött!

Ja, jag håller fullständigt med! Hemsjukvården är absolut underbar!
Vilken vecka föddes din son i?
Jag blev också helt stum av förvåning när våran lille Alve skrek i högan sky, trodde att han skulle vara tyst men icke!! han skrek också på som bara den!

Ha en underbar påsk !!

hehe jaha där ser man!! ... en liten söt bebis i plast! naawe!!
var du så med precis efter förlossningen så du orkade titta vad dom gjorde?? jag vet att jag var helt tagen av sitvationen att jag bara låg och fortsatte andas i min mask... fast bebisen var ute!
Sen frågade jag BM om han levde fast jag hörde att han skrek...

Jaja!
Jag hoppas att alla har haft en bra påsk utan diareer  och annat tråkigt!!
Själva har vi tagit det lungt. Varit lite i Helsingborg på sommarstället och fixat sen har man ju passat på att bli ett år äldre!

Måste skryta också! Alve väger numera 3300 gram och är 49 cm lång!!! 
Han ska nog bli stor..?!
Kram på er!

BIRRY:
Grattis till bebisen!
ush ja! Jag minns när jag vaknade upp ur lustgasens dimma att jag kände mig sådär.. dålig! Varför? och vad hade just jag gjort för fel!??
Jag förstår din ångest till fullo!

Jag fick aldrig ha Alve på mitt bröst =( och det kan jag känna i dag att jag verkligen skulle vilja fråga läkaren varför?? Jag vet igentligen varför.. läkaren hade 2 kandidater med sig som han undervisade sammtidigt och därför blev dev väl inte läge att JAG (hans mamma) fick hålla honom.. precis som att man inte var värd det... (ångest)

Min man började jobba efter 8 dagar. Av precis samma anledning.. Pengar! Jag hatar vekligen pengar dom dom ställer till med så mkt... Jag har fortfarande inte fått mina sjukskrivnings pengar sen min sjukskrivning innan Alve kom!!! Det är så sjuk att man ska behöva må så dåligt över sin ekonomi... (men våra skatte pengar ska ju självklart betala dom kungligas bröllop!!!!) *ARG*

Jag fårstår precis hur du känner! Jag har 2 pojkar sen innan, och der var många tårar som trillade när man och barn åkte hem och jag låg kvar i lund... Man räckte inte till.. För mig handlade många dagar bara om att överleva sitvationen.. och som jag har skrivit innan så var det aldrig någon som frågade mig hur jag egentligen mådde. Jag gick på någon slags överskotts energi som fick mig att hålla skenet uppe!! Det var ingen som erbjöd sig att prata eller fråga... Men med Alve var ju allt så bra! honom berömde dom hela tiden han var ju så duktig att jag inte vågade visa hur jag mådde innerst inne!! dumt..

Jag tycker att man (i den mån det går) ska ge sitt barn bröst mjölk! Men om man väljer att göra det från bröstet eller från en flaska... det spelar väl ingen roll?? det är ju faktiskt praktiskt att båda föräldrarna kan ge sitt barn mat? och det tycker inte jag att personalen ska få lov att tycka till om!!!

Det finns ju faktiskt dom som aldrig får igång sin mjölk... ska dom också må dåligt då?...

För mig fungerade det bra med att amma, jag trivs med att ha ansvaret för matningen! Då kan mennen hänga tvätt och jag amma hahaha!

Du är ABSOLUT INTE ensam om att känna så!! Jag blir ledsen när ingen ser på... när ingen kan fråga hur det är så gråter  jag! Min man vet hur jag mår! och han gör allt för att få mig må bättre.. men man behöver nog prata med andra som har varit i "samma" sits för att förstå att man inte är ensom om alla känslor och ångest!

MASSOR AV STYRKE KRAMAR TILL DIG!!
(om du vill skriva av dig så får du gärna inboxa mig!)

Hjälp!!!!!!!
Min Alve ska opereras för pung/ljumskbrock.(Vi läggs in i dag)  Jag har varit helt lugn med detta sen vi fick reda på det!
Tänkt att jaja det är klart att han ska opereras, han ska ju inte ha ont! och jag vet (av erfarenhet) att en ljumskbråcks OP är super enkel och tar bara någon timme!!

Men i morse... jag har nog aldrig vaknat så svetting förut!...
Jag vaknade med en enda tanke i huvudet: TÄNK OM DET INTE GÅR BRA!!!! Tänk om jag inte får tillbaka honom levande... Varför har jag sån ågren!!

Ush mår inget vidare just nu! jag vill inte att dom ska skära i mitt barn! men jag vill ju själv klart hans bästa och anser läkaren att han behöver opereras så måste han ju det!

jag är inte färdig med neotiden... känns som jag inte pallar med detta just nu!!

Vi låg i lund. Och där bodde jag och familjen på ronald mc donald house. Där det ver helt underbart.. stort kök ( 4 spisar på varje plan ) egen kyl och frys samt skafferi.. Vi  lagade all vår mat där, helt underbart! Dit kunde man gå och bara vara en stund när allt kändes för jobbigt... ta en kopp kaffe och sen gå till baka till alve igen!
Jag hade "lånad" pump med till hotellet. och på neo avdelningen fanns det pump rum. med allt som behövdes (flaskor mm) och snygga gardiner för dörrarna så man kunde sitta riktigt ifred!!
Kan nog inte komma på något som inte fungerade rent praktiskt!
Men ändå kan jag känna att dom glömmer bort föräldrarnas sorg och kännslor....

Aves operation gick bra! Han var trött och slö på att äta ganska länge efteråt.. men han repade sig igen..

Nu ser man bara ärret om man vet om det! =)

kram på er!!