Pladderbebisarna Del 7

Morrn!

Lättja: Förför maken och få till en färdknäpp. Även om det inte hjälper så har ni skoj under tiden...kanske.

Hanna: Jösses vad du sliter! När jag hör dig blir jag ännu mer övertygad om att vi ska ta in en målare.

Oj! Men inga kan väl så bra som målare? Det är ju det de gör hela dagarna. Du är ju bäst på något annat.

Ett halvår? Nä, ställ in dig på ett par år. *fnissar* Jösses så jobbigt, men GUD så kul!

Men jag gör aldrig, aldrig om det. *viskar*

I dag ska jag grädda våfflor när jag kommer hem. Det får bli vår middag ikväll. *skäms* Nåja, barnen kanske kan mutas med nån macka innan de trycker i sig alla sötsaker.

Japp, varför inte passa på att lägga allting samlat liksom, det är väl smart? Ungefär lika smart som att bygga hus med en 2-åring och en i magen, gärna ett hus på sprängbädd också och ultimat är ju att lägga till en oinredd övervåning, som man kan snickra på i sin ensamhet, när man har tid! *fnissar* Jodå, jag tycker det låter som en utomordentlig plan, NO.

Sorry, nu är fnittermaja framme.

Ser framför mig hur JUSTer frenetiskt letar geom alla flyttkartonger och kastar grejer omkring sig hejvilt.

Jag badar nog med OB, fast helst undviker jag det helt.

Ser att Lättja fått en liten kille. Åh så roligt! GRATTIS GRATTIS!

Usch vad tråkigt, Angiee.

Vad gäller tal så har ju Vincent inte varit känd för att vara tidig, även om han förstår oerhöst många ord. Men nu har han i alla fall lagt till "tack tack" i sitt vokabulär, även om han uttalar det "ta ta". Annars säger han bara "mamma", "pappa" och så härmar han djur: katt, hund, häst och fågel.

Men det är så oerhört sött att han säger tack tack, både när han får något och när han ger något. Sötnosen!

Haha, just det, ajaj säger Vincent också och hötter med pekfingret. Man märker verkligen vad det är man säger mest av här hemma: ajaj, tack tack och nej. För nej säger han också och skakar på huvudet. Han visar väldigt tydligt när han inte vill nåt, maken till frenetiskt huvudskakande får man leta efter.