Bonusbarn och så det där jävla exet!
Hur jobbigt som helst! Förstår din situation då vi har en liknande hos oss... Jag har också sagt ifrån att hon ska vara i vårt hus - fast här var anledningen att hon gick in med barnens nycklar när vi inte var hemma!
Hur tänker du kring hotet? Vill du polisanmäla? Hon verkar ju vara en otroligt gränslös människa som inte vet när nog är nog. Tycker du gör rätt när du sätter gränser för vad DU står ut med, ditt barn far oxå illa i en liknande konflikt.
Hur gamla är era barn? Min "lycka" är att nu är båda våra tonåringar, så jag kan se ett slut på helvetet med deras mor, tänker att de snart är vuxna... Det har dock kommit andra komplikationer med att ha "bonusbarn" vars mor inte skyr några medel för att förpesta umgänget med deras far och mig.
Det enda vi har kunnat göra för att stå ut och få situationen någorlunda hanterbar är att förändra vårt förhållningssätt till henne och successivt ändra de regler som vi måste sätta upp för att kunna fortsätta stå ut. Min sambo svarar tex inte på SMS från henne, utan ringer upp när hon skriver något eller struntar i henne. Då hennes målsättning är att provocera och skapa ångest, så faller det när han ringer och tar ett lugnt samtal med henne. Men det förutsätter att han och jag kan kommunicera öppen om det hela.... Fungerar det för er?
Kan säga att det blev lite bättre efter att jag själv insåg att hon ALDRIG kommer att bli bättre, att jag måste stå ut och att jag måste se vart mina gränser går. Låter lite bissarrt men så är det. Du kan aldrig förändra någon annan, bara ditt eget sätt att hantera hur de andra är. Så jag har satt upp gränser som inte får överskridas, jag sätter tex mitt/vårt barn först, och hon får aldrig mer ringa till oss eller föra något budskap via barnen om honom (hon har tex ringt om vilka julklappar mitt barn fått av mina föräldrar och krävt detsamma för "bonusarna", hon skrev sms om att vi inte frågat om lov när vi blev gravida osv). Jag har även pratat med barnen om vart mina gränser går. Pratar dock aldrig illa om henne inför dem, men är tydlig med vad som är ok och inte - blev tex lite arg när hon medvetet skickade hit barnen med löss som smittade vår lille (då var jag kanske lite onyanserad, annars säger jag aldrig något om henne).
Det kanske låter hårt mot dem, men jag tror de far betydligt mycket sämre av att jag flyttar för att jag inte står ut med deras jävla psyko till morsa då vi faktiskt är en rätt ok familj när de är här!
stå på dig TS, försök hitta ett sätt att överleva - skriv av dig värsta frustrationen och ventilera dig på FL - vi är rätt många som förstår och inte kommer att döma dig för vad du känner!