• ElinoVilma

    Bonusbarn och så det där jävla exet!

    Jag känner att jag är i akut behov av hjälp. Jag och min kille har snart vart tillsammans i 1 år, vi har båda barn från tidigare förhållanden och hans dotter bor hos oss varannan vecka. Det fungerar jättebra och våra barn funkar jättebra ihop. Att bli bonusförälder visade sig dock inte vara lika lätt som jag trott. Jag och hans dotter funkar oxå jättebra ihop, men tillsammans med denna lilla tjej kom även hennes mamma. Och värre människa har jag aldrig träffat på!
    Hon börjar alltid provosera oss alltid när vi hämtar deras genemsamma barn även då hon kommer för att hämta henne hemma hos oss. Detta satte jag stopp för då jag talade om för henne att hon inte var välkommen in i min lägenhet och att hon fick vänta utanför så klädde vi på dottern inne. Men i envishetens namn så öppnas dörren iallafall och jag tvingas höra hennes VIDRIGA röst ändå. jag ber dom snällt att stänga dörren men ingen reagerar, INTE ena min kille! Så jag går dit och drar igen den själv!

    Då häver "mamman" ur sig till min kille att han aldrig kommer få träffa sin dotter mer om han tänker vara tillsammans med mig som smäller i dörrar och stampar i golvet. och att om jag vistar mig på ett visst ställe så kommer jag bli ihjälslagen, och att jag borde sitta inne för psykvård för det är där jag hör hemma. Dessutom så skulle socialen ta ifrån mig mitt barn.

    Jag känner att jag håller på att bryta samman, jag älskar min kille och hans dotter men jag vet ärligt talat inte om jag orkar med att leva med denna psykiskt sjuka mamma (som faktiskt suttit på psyket).
    Snälla hjälp, vad ska jag göra? Orkar inte mer nu

  • Svar på tråden Bonusbarn och så det där jävla exet!
  • AnneSophie

    Men, du anser inte att du kanske agerade onödigt provocerande genom att kräva att denna person ska vänta utanför er lägenhet med dörren stängd medans ni tar på barnet?
    Varför kan hon inte vänta i dörren, eller i hallen? Du behöver ju inte krama om henne, eller hon om dig, men nog fasen kan ni hålla god min som två vuxna under de 5 minuter(?) som det tar att ta på barnet och säga hejdå?
    Eller?


    moderatorsvart
  • AnneSophie

    Sedan så får jag väl förtydliga att jag inte tycker att denna andra kvinna gör rätt när hon hotar dig etc men ja... Jag tycker fortfarande att ditt beteende lämnar en del att önska.


    moderatorsvart
  • ElinoVilma
    Svar på #2
    om det ändå tog 5 min för henne att gå. Hon måste tjafsa en halvtimme varje gång vi ser henne. och detta gör hon inför barnen! vilket jag tycker är fel. därav att hon inte får komma in. hon kan inte hålla käften nån gång
  • Zaria

    Då tar man och gör en polisanmälan när det förekommer såna hot.
    Samt att man ser till att bytet sker någon annanstans än i lägenheten,tex att pappan går ut med flickan och möter upp mamman utanför (så gör vi då både bonusmamman och biopappan är galna)

  • AnneSophie
    ElinoVilma skrev 2009-03-09 00:43:37 följande:
    om det ändå tog 5 min för henne att gå. Hon måste tjafsa en halvtimme varje gång vi ser henne. och detta gör hon inför barnen! vilket jag tycker är fel. därav att hon inte får komma in. hon kan inte hålla käften nån gång
    Men gör bytet någon annanstans då? T ex att pappan och dottern möter mamman på parkeringen utanför huset eller vad som.
    moderatorsvart
  • ElinoVilma
    Svar på #4
    det är en väldigt bra idé. dom har dock väldigt strickta regler om VEM som köpt kläderna som sitter på henne. Så ska hon hem till mamman så måste mamman ha köpt kläderna och tvärt om. Jag brukar fråga min kille om dom är i samma fas som våra 2 och 3 åringar som gärna skijer på mitt och ditt.
  • Vintervirrig

    Hur jobbigt som helst! Förstår din situation då vi har en liknande hos oss... Jag har också sagt ifrån att hon ska vara i vårt hus - fast här var anledningen att hon gick in med barnens nycklar när vi inte var hemma!

    Hur tänker du kring hotet? Vill du polisanmäla? Hon verkar ju vara en otroligt gränslös människa som inte vet när nog är nog. Tycker du gör rätt när du sätter gränser för vad DU står ut med, ditt barn far oxå illa i en liknande konflikt.

    Hur gamla är era barn? Min "lycka" är att nu är båda våra tonåringar, så jag kan se ett slut på helvetet med deras mor, tänker att de snart är vuxna... Det har dock kommit andra komplikationer med att ha "bonusbarn" vars mor inte skyr några medel för att förpesta umgänget med deras far och mig.

    Det enda vi har kunnat göra för att stå ut och få situationen någorlunda hanterbar är att förändra vårt förhållningssätt till henne och successivt ändra de regler som vi måste sätta upp för att kunna fortsätta stå ut. Min sambo svarar tex inte på SMS från henne, utan ringer upp när hon skriver något eller struntar i henne. Då hennes målsättning är att provocera och skapa ångest, så faller det när han ringer och tar ett lugnt samtal med henne. Men det förutsätter att han och jag kan kommunicera öppen om det hela.... Fungerar det för er?

    Kan säga att det blev lite bättre efter att jag själv insåg att hon ALDRIG kommer att bli bättre, att jag måste stå ut och att jag måste se vart mina gränser går. Låter lite bissarrt men så är det. Du kan aldrig förändra någon annan, bara ditt eget sätt att hantera hur de andra är. Så jag har satt upp gränser som inte får överskridas, jag sätter tex mitt/vårt barn först, och hon får aldrig mer ringa till oss eller föra något budskap via barnen om honom (hon har tex ringt om vilka julklappar mitt barn fått av mina föräldrar och krävt detsamma för "bonusarna", hon skrev sms om att vi inte frågat om lov när vi blev gravida osv). Jag har även pratat med barnen om vart mina gränser går. Pratar dock aldrig illa om henne inför dem, men är tydlig med vad som är ok och inte - blev tex lite arg när hon medvetet skickade hit barnen med löss som smittade vår lille (då var jag kanske lite onyanserad, annars säger jag aldrig något om henne).

    Det kanske låter hårt mot dem, men jag tror de far betydligt mycket sämre av att jag flyttar för att jag inte står ut med deras jävla psyko till morsa då vi faktiskt är en rätt ok familj när de är här!

    stå på dig TS, försök hitta ett sätt att överleva - skriv av dig värsta frustrationen och ventilera dig på FL - vi är rätt många som förstår och inte kommer att döma dig för vad du känner!

  • clembke

    Har ingen erfarenhet av detta men vet att en del har bytet på skola/dagis för att föräldrarna inte kan träffas... En idé om att slippa henne...

  • straw2008

    Bara ett tips om hon alltid provocerar då ni träffas, hämtning o lämning kan ske via dagis.


    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • Babysmurf

    Ja så gör vi med min sambos barn. Vi har bytesdag på måndagar. Våra veckor så lämnar mamman barnen på morgonen och vi hämtar och på hennes veckor tvärtom.
    Det funkar jättebra! Fast nu har vi iofs inga problem med barnens mamma, utan vi har idag bra kontakt och kan prata om det mesta.

    Lycka till!

Svar på tråden Bonusbarn och så det där jävla exet!