Rätt eller fel att stanna i ett förhållande pga barnen?

I slutändan handlar det om att inte dra in barnen i konflikter som de inte kan påverka, klarar man inte av att bo under samma tak som den andre föräldern utan att göra det är det naturligtvis bättre att separera. Men det är bara det minst onda av två onda ting. Det bästa för barnen är att föräldrarna lever tillsammans med ömsesidig respekt (Helst med kärlek, men i andra hand utan).

Varför då?

Om man behöver bo långt ifrån den andre och inte ha kontakt med denne för att "må bra", ska man göra det också? Eller finns det begränsningar för vad man bör göra för att må bra själv? Vid något tillfälle måste h*n hur som helst, ta sig i kragen, bita ihop och stå ut. För barnens skull. Frågan är väl bara när..

Men tror du verkligen att det är det bästa för barnen att man biter ihop och tar sig i kragen genom att stanna i ett dåligt förhållande. Mina föräldrar gjorde just det, men barn är inte dumma, gissa vilket dåligt samvete vi barn hade över att våra föräldrar inte levde det liv de förtjänade pga oss. Och ja, mina föräldrar skötte det egentligen jättebra, inga bråk, aldrig ett ont ord om den andra osv, men det hjälper ganska lite, man kan inte spela teater hur länge som helst. Nu i efterhand har jag inte dåligt samvete längre, jag förstår att de egentligen gjorde det för sin egen skull, det är jag övertygad om att de flesta som skyller på barnen gör, om än omedvetet.

Jag kan inte ge dig något exempel. Dels för att både jag och mina egna föräldrar är skilda, dels för att OM jag har något sådant par i min närhet, skulle jag av naturliga orsaker inte veta om det, för de skulle inte diskutera det offentligt. "skulden" är nog pudelns kärna här.. Varför antar du/ni att föräldrarna lägger skulden på barnen, istället för att gemensamt bestämma att de ska leva tillsammans trots att de inte är kära och göra det bästa av situationen?

Skulden för vad? att mamma och pappa inte är kära i varandra? Det vet de ju ingenting om.

nejdå det gör dom inte alls det. När ditt och din killes sexliv knakar är jag ganska säker på att dina barn är lyckligt ovetande om det.

Jag kan inte argumentera mot det, men i ärlighetens namn, vad vet NÅGON av oss hur mycket/lite varje barn uppfattar?

Om barnet är medveten om sin mammas trasiga kärleksliv har mamma inte varit tillräckligt diskret.