Nu kommer oron smygande... spricka igen?
Jag födde mitt första barn i sept 2006 och fick en ljuvlig liten kille på 4000g och 51 cm. Men han föddes med handen först och det gjorde att jag sprack mycket och fick en sfinkter ruptur grad 3. Hade tur som fick en bra läkare som sydde och har efter det inte haft några stora bekymmer.
Nu gravid med nummer två så har jag fram till nu(v.37) varit jättelugn när jag tänkt på förlossningen. När alla frågat har jag sagt att jag inte vill ha snitt och att det nog kommer gå bra. Hur stor är risken att nästa också ska komma med handen först liksom...
Men sen en vecka tillbaks kan jag inte sluta tänka på det... vaknar på nätterna och ligger vaken i timmar och funderar över det. Hur stor kommer bebisen att vara, tänk om jag spricker lika mycket igen... vilka konsekvenser kan det ge?
Till saken hör att BM som var med vid förlossningen visste att jag var orolig för att spricka mycket och efter att Albin kommit ut så suckar hon högt och går mot dörren. Säger: Nej jag orkar inte det här igen... jag orkar inte sy så här mycket. Min man reagerar på detta och undrar vad som hänt och då får vi veta hur mycket jag sprukit. Tror det var därför som läkaren sydde då hon uttryckligen sa att hon inte ville... men vad jag gör jag om det är hon när som är där denna gången med. Jag vill verkligen inte föde med henne...
Vet att jag antagligen inte kan påverka detta men börjar bli lite nojjig. Någon som känner likadant eller bara har något uppiggande att säga?
Tack! / Lovisa