orpan

Äldre 26 Feb 21:20

221 svar

Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

jag har en hel hög med bonusar, det jobbigaste jag tycker är att jag försöker att uppfostra mina barn på ett visst sätt, och det för att jag inte sulle tolerera ett visst sätt från en stundande tonåring...nu har det varit fallet med en av mina bonusar, och jag kännde mig så maktlös, skulle jag ta all skit hon hällde över mig, eller skulle jag hjärntvätta henne så hon blev på det viset jag ville? nu är detta pase och det löste sig genom att jag tog ett steg tillbaka, fanns om jag behövdes, men det är omöjligt att göra en uppföljning på något man inte varit med och skapat, hänger ni med?

det jobbigaste är alltså att man oftast bryr sig för mycket, för händer det ngt i skolan, inte f*n ringer de till bonusmamman det första de gör....

orpan

Äldre 28 Feb 20:46

#70

det positiva med större bonusar är vän relationen man får, sluta leka mamma, de har de ju redan en, och finns där som en stöttande vän, man ställer ju vissa krav på sina vänner också....

orpan

Äldre 15 Apr 18:38

#136

hur ska man göra för att vi ska få en egen bonusföräldra dag? helt seriöst:) Nu brukar mina bonusar skicka ett sms eller hjälpa de små på mors dag, men det är ju vanligare att man har egna+ bonus barn än enbart egna! nästan iaf, det är ju inte längre något ovanligt att två personer redan har barn och skaffar gemensamma, ja ni fattar, jag röstar för en bonus dag iaf;)

orpan

Äldre 15 Apr 20:24

#139

Svartamoln skrev 2009-04-15 19:49:28 följande:

Ja men i vissa fall tror jag tyvärr att biomamman kan reagera om man som bonus "ska komma och ta över" =/ Nästan hundra på att det är vad som skulle hända här och i många fall som jag fått höra om här på fl också. Tyvärr!!! För det har ju inte med DET att göra, utan just bara att visa lite extra uppskattning för någon som man tycker om - som förälder/person/den dem är och det är ju ofta både mormor, mamma, bonusmamma o s v... Svärmor, farmor =) Skulle vara lite mys med "en egen dag" för ALLA bonusar, för ibland tror jag man måste få känna extra hur speciellt och fint och bra det är och kan vara! För barnen också som kanske får höra mycket negativt, vilket dem absolut inte borde! Det blir DERAS dag också! För dem är ju sånna underbara gull klimpar som också ska ha cred för att dem är så fina och bra som dem är! Inte lätt för dem heller många gånger att anpassa sig eller förstå vad sjutton alla vuxna håller på med för knasigt :)

om man aldrig har haft bonus barn så har man ingen aning om hur kämpigt det kan vara ibland, som sagt jag tycker vi behöver lite cred efterssom vi oftast hamnar ikläm när vi alltid vill så väl, men det ofta blir så fel, spec enligt vissa bio mammor;)

orpan

Äldre 19 Apr 14:32

#141

nu är ju mina bonusar lite större men ibland när de kommer och ber om råd och man har nått smart på tungan och de sväljer hela konceptet för att sen göra tvärtom för att mamma tyckte så, då kan jag banne mig känna mig sårad...nån mer som känner så? antar att det är för att man så gärna vill finnas där osv...det känns som nobben av en skitsnygg kille på krogen lagom vid taxin;)

orpan

Äldre 8 May 10:34

#197

Wizz skrev 2009-05-05 08:42:07 följande:

Det jag tycker är jobbigt är: * Biomamman som är helt pantad och har en otrevlig attityd jämt samt lämnar sjuka barn som inte borde klivit upp ur sängen den dagen. Sist var det 40 graders feber och då hade de varit på kalas hela dagen *gaaah*. * Sambon som mjäkar med den högst otrevliga biomamman, låter hennes vilja gå först och "glömmer" att vi kanske behöver ha fler än tre barnfria dagar ihop på nio veckor. * Att sambon blir skitsur när jag påpekar att barnen kanske kan roa sig själva fem minuter ibland och inte heeela tiden hänga i knävecken på oss. * Att man ska förväntas ta hand om barnen som sina egna fast man inte alls har tid eller lust ibland. * Att vårt kommande barn känns jäkligt oönskat för man får ju hela tiden uppstoppat i ansiktet att bonusarna är VIKTIGAST.

men så du säger kvinna! skämt men det sista får du glömma på en gång! alla barnen är viktiga, antar att det är typ svärmor och bio mamman som tycker att bonusarna är viktigast, säg då åt dem att självklart är ALLA barnen viktigast, förmodligen så skäms de för de vill väll påpeka att du särskiljer barnen när det uppenbarligen är de som särskiljer! stå på dig, älska och längta efter ditt barn, inget att skämmas över

orpan

Äldre 9 May 10:27

#201

mitt i livet...du har en poäng med det du skriver, dock är jag tvärtom, jag tar alldelles för mycket energi åt mina bonusar, vilket många gånger kan kännas otacksamt, däremot så beroende på vad det gäller så finns jag där mer än pappan i fråga, men jag övar själv på att hitta min balans där jag kan ge utan att tömma mig själv och även ta lite tillbaka...

mina är visserligen stora och har tonårsbekymmer, men det är inte alltid lätt att stå bredvid och titta på, inte heller att axla hela ansvaret själv...gyllene medelvägar heter det väll alltid, men jag tycker du är stark som står på dig hur du vill ha din omedelbara närhet, men jag tror dock att vartefter tiden går, ni får kanske flera barn tillsammans så kommer ni växa ihop på ett helt nytt vis

orpan

Äldre 10 May 21:38

#208

jag har ett litet bekymmer...

jag har en bio mamma som bett om hjälp med en av de stökiga tonåringarna för att hon inte orkar, vi har en superbra relation allihopa, men vart går gränsen på vad jag inte ska/bör göra? för pappan är allt helt ok och han har givetvis redan trätt in han med...men hur mycket får man lägga sig i? finns det nån bio mamma som kan svara på vad som är gränsen, obs hon bad om hjälp...

orpan

Äldre 12 May 13:10

#212

babysessan blogspot com skrev 2009-05-11 10:26:29 följande:

Jag är inte bio mamma, men bonus med lite erfarnhet. Vi har inte gjort någon skillnad på våra gemensamma och bonus barnen. Jag gör samma saker för våra bonusar som jag skulle göra för våra gemensamma. Om bio bett om hjälp gör vad du själv känner att du orkar med. Jag har haft hand om vår 15 åriga bonus skolarbeten och läxläsning långa perioder ensam och sköt relationen med skolan ( i samråd med bio).

tack det är så det känns för mig, att jag vill göra samma saker för alla mina "barn" födda av mig eller inte, men vill inte putta undan den biologiska mamman bara för att hon bett om hjälp, men det är väll livets balansgång antar jag, försöker att stötta mamman med sig själv och finnas där för ungdommen i fråga, jag har nu poängterat för dem båda att jag hjälper båda, alltså inte tar barnets parti och inte tänker agera gestapo så får vi se hur det löser sig;)

orpan

Äldre 12 May 18:18

#217

FruMorsa skrev 2009-05-12 17:05:33 följande:

cc Kitty skrev 2009-05-12 16:13:24 följande: Det är självklart att bristen på uppfostran ligger lika mycket hos min man som hos barnens mamma. Och eftersom jag inte är förälder till hans barn kan jag inte kräva att han ska uppfostra dem på ett sätt som passar mig heller. Men med det paketet så kommer också att han och alla andra får acceptera att jag inte kan älska hans barn. Missförstå mig rätt, jag respekterar hans barn och de får som sagt var mer av min tid och energi än mina egna ungar (eftersom de är mindre och kräver mer). Att kräva att någon annan ska älska ens barn är mycket begärt. Jag kräver inte att min man ska älska mina barn. De har en mamma och en pappa som älskar dem mer än allt annat på jorden och sen har de en extravuxen i vardera hem. Jag ser inget konstigt i det. Däremot får man som vuxen stå för sina val och respektera familjemedlemmarna på likvärdigt sätt och det har jag inga problem med att göra.

det kanske växer fram? jag har svårt att tro att man efter en vecka som ihopslagen familj kan påstå att man älskar sin respektives barn, det kanske tar lite längre tid, men bli inte förvånad om ett par år när ni fått en massa härliga upplevelser tillsamans som ni kan sitta och skratta åt tillsamans så kanske det kommer ett litet, jo men visst älskar jag dom på mitt egna lilla vis, jag försöker inte säga att man MÅSTE älska dem, det bara blir så, utan att man fattade vad som hände, hehe

orpan

Äldre 12 May 18:40

#219

FruMorsa skrev 2009-05-12 18:27:00 följande:

Tack för din åsikt, jag uppskattar verkligen din förmåga att se med lite vidare perspektiv på det hela. Inget är naturligtvis helt svart eller vitt. Jag tror du har rätt i att det är något som kan komma med tiden! Läste någonstans att det tar åtminstone 2 år att bli en familj och trots att vi hittills inte har nått dit så måste jag fortsätta tro att vi ska nå dit. Tills den dagen kommer så gör jag vad jag kan för att underlätta min mans föräldraskap i första hand.

det gör du rätt i att underlätta din mans vänskap, man får göra det bästa av situationen så att säga, tro mig, det har funnits stunder jag velat ta den ena och slå med den andra...men nu när det gått fyra år så är det så självklart på ett vis jag aldrig trodde när jag stod i dörren och tänkte, jaha nu blev det tre med adhd problematik....suck...

men det har varit en otroligt omtumlande resa, som jag aldrig skulle vilja vara utan

Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

INNEHÅLL