Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

Jag har varit bonusmamma i snart 4 år - äslakr de lilla underverket! Visst har alla relationer svackor ibland och barn testar de vuxna i sin närhet... Men ingenting av det är så jobbigt eller svårt, det är en del av livet och relationer i allmänhet.

Att biomamman däremot inte kan acceptera situationen, hon lämnade pappan (min sambo) som gick vidare. Hon motarbetar sambon och skyller allt som händer på mig och min närvaro. Tabu att jag ens finns ibland och hon säger att hon hatar mig...
Jag säger inte att hon och jag ska vara bästa vänner eller umgås, men som vuxna människor visar man respek och man accepterar situationer. Inför barn eller varandra kan man då också uppträda på ett "städat" sätt för allas trevnad. Tycker iaf jag.
Önskar att det med tiden kan bli något bättre, att i a f den negativa inställningen mildras.

Huvudet på spiken!!! Jag har varit del i hjärtebarnets liv sen hon var 4 mån (idag 4 år) och visst har vi våra upp och ner ibland. Tyvärr påverkar mamman situationen negativt med sitt prat och uttryck.
Men tös och jag har en fantastiskt stark och fin relation, något som jag är otroligt glad, tacksam och stolt över! Min lilla gull klimp och solstråle!!!

Jag blir jätte glad att få höra hur du som BIO känner i den här situationen, som så klart är svår för alla inblandade! Det är en massa jämkande som ska till, respekt och acceptans av en situation man inte själv till fullo valt.

Jag blir ledsen att läsa att så många "avskyr" eller inte "tål" biomamman, visst kan jag tänka mig in i det! Men det känns så hemskt!
Biomamman här vägrar acceptera min del i bonus liv (varit med sen hon var 4 mån nu 4 år och vi väntar gemensamt barn). Det har inte varit lätt. Men jag hoppas verkligen att det med tiden löser sig! För det r alltid barnen som kommer ikläm och det är inte rätt!!

Lyxmamma Jag förstår den känslan av att "någon annan ska bestämma över ens familj" och hela den biten!! Tror det är gemensamt för många bonusmammor! (samtidigt som biosarna tycker det känns jobbigt att en annan kvinna är med och bestämmer över deras barn..)

Försök att lägga bort pressen av att definiera dina känslor för din bonus! Ni trivs, du tycker om och nu finns ett syskon med i bilden. Känslor har en tendens att utveckla sig själva, men det är lättare utan press och stress! För alla.

Du skriver att det känns och är bättre efter gemensamma barnet och jag tror att detta även kommer öka dina känslor och att du och bonus tillsammans (för det är viktigt att de äldre barnen är delaktiga i de yngre syskonen) kommer utveckla någonting mycket fint! :D

Relationer går i vågor, ibland är det "varmare" och ibland "kallare" - i en familj finns man alltid där för varandra och detta är en enorm trygghet, vare sig det är varmt eller kallt! ;)

Jag förstår dig mycket väl!!! Visst är man självklart på det klara med att man INTE är biomamma!!! Men att ge kärlek, gnat, uppskattning, ansvar och regler i en familj står alla för! - Annars skulle det ju inte vara "en familj"!
Tycker också att skillnaden mellan familjens storlek som skiftar är jobbigt - det blir så fruktansvärt tomt! =/ Har varit med sen hjärtebarnet var 4 mån, idag snart 4½ år!! Vi har en jätte fin och bra relation, som tyvärr ibland påverkas negativt pga mammans tråkiga inställning till allt och oförmåga att acceptera situationen.

Vi bonusföräldrar gör så mycket, inte för egen vinning, utan för att vi vill få allt att fungera och (i alla de bästa fallen) faktiskt accepterar situationen och kommer att älska dessa fantastiska barn som lever med oss!
Ja, självklart är det jobbigt, och tråkigt och orättvist att inte få lite cred ibland för allt man gör och lägger ner i sin roll och engagerar sig...
Man får se det som att man får igen det i de mysiga stunderna och förhoppningsvis genom en bra partner som uppmärksammar och berömmer lite ibland! ;)

Om inte får vi införa en "bonusdag" liksom fars -, mors-, barnens-, bullens dag o s v! ;) hihi

Styrke kramar till alla er som kämpar på med kärlek och omtanke trots motgångar ibland!

Ja men i vissa fall tror jag tyvärr att biomamman kan reagera om man som bonus "ska komma och ta över" =/ Nästan hundra på att det är vad som skulle hända här och i många fall som jag fått höra om här på fl också. Tyvärr!!! För det har ju inte med DET att göra, utan just bara att visa lite extra uppskattning för någon som man tycker om - som förälder/person/den dem är och det är ju ofta både mormor, mamma, bonusmamma o s v... Svärmor, farmor =)

Skulle vara lite mys med "en egen dag" för ALLA bonusar, för ibland tror jag man måste få känna extra hur speciellt och fint och bra det är och kan vara! För barnen också som kanske får höra mycket negativt, vilket dem absolut inte borde! Det blir DERAS dag också! För dem är ju sånna underbara gull klimpar som också ska ha cred för att dem är så fina och bra som dem är! Inte lätt för dem heller många gånger att anpassa sig eller förstå vad sjutton alla vuxna håller på med för knasigt :)

Håller med helt och fullt!!! Visst är det inte lätt att vara förälder alla gånger, men sätt BONUS framför och dansen blir både lite sne, ut och in och baklänges på samma gång :p
Jo men visst är det så! Ingenting duger eller blir rätt, hur bra tankar man än har bakom det man gör!!!... Inte lätt inte.

Jag vet inte er situation eller hur umgänge mm ser ut... Men vi har haft sådan diskussion här... Pappan kämpar för mer tid med sitt barn för att det är hans ansvar och skyldighet som förälder att sörja för sitt barn och ta hand om det. (dessutom vill både barn och pappa självklart VARA TILLSAMMANS också!!!)
Mamman strular då och då om fråga om pengar, håller på tiden för att inte förlora en krona pga tex v.v. mm...

Är det itnte bättre, eftersom BARNET HAR RÄTT till båda föräldrar, att ist för att pappan skickar pengar till mamman, själv tar hand om sitt barn, han också???....

Okej :) Då är det väl lite annat om han knappt träffar sitt barn (synd för dem). Och jag förstår att er son är lite ängslig om dem endast träffas så sällan och kort! Finns inte riktigt utrymme för en närmare relation...
Hoppas det blir bra, hur det än blir!

Gemensam vårdnad och han har alltid haft umgänge sen dem gick ifrån varandra när tös var 2 mån gammal (först 1 natt, hon ammades aldrig).
Så dem har alltid haft en väldigt god relation, trots vad som hänt runtomkring och allt som mamman gjort.
Nu har det i a f blivit bättre, men det är fortf strul emellanåt och det är jobbigt.
Idag är tös 4½ år gammal och har bott även hos oss (ca 1/3 per månad) nu sen i jan 6-7 dagar hos oss och 8 hos mamman...
Det är nu det strular igen när hon kommer få mindre pengar om de fortsätter... =/
Men tös har mått super bra och älskat det här umgänget då hon fått mer tid med sin pappa, som hon annars ofta saknat mycket och inte velat åka ifrån o s v.
Hon mår bättre, uppträder ännu tryggare och gladare m.m.

Men ja, alla situationer är olika så egentligen kan man inte göra en "mall" eftersom de flesta faller utanför och det är synd.

Håller med dig där! En känsla och en relation behöver inte vara utmärkande pga dess titel, den kan finnas där bara för att! En relation väljer man inte ofta från första början, i en ny familj ännu mindre och hur det än kommer sig växer relationer åt olika håll. Vare sig det är vänskap, kärlek, familj eller släkt.
Fokusera på personen och positiva egenskaper och gemensamma nämnare ist för att låsa fast sig vid titlar och bli låsta av det. Titeln säger egentligen ingenting om någonting!

cc Kitty skrev 2009-05-12 12:58:57 följande:

Tack för ditt inlägg!!! Jag håller med dig om det med BONUS! Åh jag Älskar "min" lilla tjej, hon är fantastisk på alla sätt (jo, klart har även hon trots och dåliga dagar, men vem har inte det?), mitt hjärtebarn och jag skulle INTE vilja vara utan henne i mitt liv. Nu ska jag dessutom ge henne ett lille syskon och vi ser fram emot det SÅ MYCKET!

Som sagt - det jobbiga/svåra är bio mamman som, i mitt fall som ditt, resonerar på ett sätt som jag inte kan förstå för fem öre. Det är så oretvist, egoistiskt och jag BLIR SÅ LEDSEN!!
Min sambo har kämpat hårt för att få mer umgänge medan mamman motarbetar och hittar på både det ena och andra. Ofta tas penga frågan upp och när det är något är det där skon klämmer... Trots det så schoppas nya kläder, resor, dricka etc till henne själv. Rings gör det också om att vi ska sponsra div saker till flickan medan vi vänder på varje slant vi har och prioriterar in i det sista. Känns INTE vidare kul.