Faderskapstest när fadern nu är avliden?

Släktskap kan testas med relativt stor säkerhet. Dock brukar man i första hand göra det med mamman till den person man vill testa, i det här fallet din svärmor alltså.

Skälet till det är dels att släktskapet är närmare, men också att det eliminerar risken för att t.ex. din man och hans nu avlidne bror skulle kunna ha olika pappor (om t.ex. din svärmor skulle ha vänsterprasslat)

Hur har det gått för er TS?

Om din mans bror ville stå som fader varför strunta i hans vilja nu?

Du får ursäkta men jag tycker att det luktar girighet. Sonen VILLE ta på sig faderskapet och funkade säkert som pappa till barnet också, dvs han var barnets pappa under hela hans uppväxt och bör så förbli.

Den enda som kan kräva att faderskapet hävs i det här läget är barnet. Ni har ingen juridisk rätt att göra det och moraliskt så anser jag det vara förkastligt att äns tänka tanken. Är det så att du vill att endast din man ska få ärva och därför tar upp frågan?

Du får ursäkta men jag tycker att det luktar girighet. Sonen VILLE ta på sig faderskapet och funkade säkert som pappa till barnet också, dvs han var barnets pappa under hela hans uppväxt och bör så förbli.

Den enda som kan kräva att faderskapet hävs i det här läget är barnet. Ni har ingen juridisk rätt att göra det och moraliskt så anser jag det vara förkastligt att äns tänka tanken. Är det så att du vill att endast din man ska få ärva och därför tar upp frågan?

Eftersom vissa inte läst hela tråden uppdaterar jag med ett inlägg från ts.

Märker att jag glömt en viktig detalj här! Min mans bror tog på sig faderskapet (dumhet eller kärlek till mamman låter jag vara osagt). MEN mamman ville bara ha en namnteckning och efter förlossningen så fick inte han träffa barnet mera fast han gärna ville och försökte... I efterhand har det kommit fram att det förekommit hot och annat från den vi då antar är den biologiska pappan och att mamman inte ville att han skulle få reda på barnet. SÅ pojken har växt upp utan far, men vet vem som står som fader i pappren... Så pojken har aldrig varit en del av familjen och min mans bror har aldrig varit en del av hans liv. Så det handlar inte om att ta av ngn familjemdelem sitt arv, det handlar om att det ska bli rätt. Innan han dog så tog han upp detta med familjen att han inte är fadern och vill få det rätt, pojken har ju rätt att få veta, men modern vägrar... Svårt då man inte vill göra ngn upprörd, men hans vilja var att reda ut det hela...

Fast barnet var ju vuxet när han dog så han hade haft gått om tid att "ställa till rätta". Att komma med att han vid sin dödsbädd ville reda ut det hela håller inte för mig. Han tog ett beslut när barnet föddes och hade massor med år på sig att reda ut det hela och då bör beslutet stå fast. Jag anser att ni ska låta det vara och skona barnet från detta.

Fast barnet är ju inte ett barn längre. Jag tycker nog att man i detta fall ska lyssna på vad "pappan" ville i det hela. Finns väl fler som inte tar tag i saker och ting medan tid är?

Så bara för att man är vuxen så kan man ta bort hela ens existensvärd? Vad vinner ni på att "ställa till rätta"?

Varför ska man lyssna på vad pappan ville i det här fallet? Han tog ett beslut när barnet föddes och han stod för det även när barnret blev vuxet. Han är död och påverkas inte av beslutet så jag anser inte att ni kan använda er av det som ursäkt för att skada barnet.

Jag tycker ni ska ta kontakt med denna sonen, och berätta för honom att den som står som pappa i papperen inte är hans riktiga pappa.

Att det finns en annan man därute som är hans riktiga pappa. Så kommer mamman få det hett om öronen:)