Ska snart ha min första bebis, om ca en månad och jag börjar bli nervös inför förlossningen, mest om hur smärtan och hur jag kommer klara det, då jag inte har så hög smärtgräns.
Någon mer som känner samma sak så man kanske kan stötta varandra eller någon som vet hur man överlever nervositeten och smärtan?
Har redan provat olika typer av avslappning och att prata me bm och liknande.
skönt att man inte är ensam tycker ja. Då kan det gå lite lättare kanske o veta att det finns fler som känner exakt samma o om man försöker stötta varandra genom det. det är ju det enda vi kan göra inför förlossningen..
Tack så mycket för dessa fina ord. Det är ju detta man försöker tänka på hela tiden, att min kropp är stark o att min kropp klarar det och att ja bara ska hjälpa den. Finns ju dom som tom fött barn när dom legat i koma, kroppen har klarat allt på egen hand.
Och jag har funderat på detta med ryggmärgsbedövning. Har ju otrolig fobi för sprutor o nålar men tror att det kan bli aktuellt med denna bedövning ändå.
Det viktigaste är att ja fixar o klarar av detta över huvud taget..
ja, det är ja med, det sägs ju vara värst. att det liksom töjs ut mest där nere då och att man är lättast för att spricka då.
men vi måste tänka positivt, när huvudet ska ut o man krystar som mest så är det ju inte långt kvar. då är det ju bara de allra sista.
O man måste hela tiden tänka på vad man kämpar för, det är viktigt.
ok, blandade känslor, men ändå är vi överens om att vi ska fixa detta, annars skulle vi ju aldrig behållit vår krabat i magen, eller hur?
Vi måste ju vara fast beslutna för att fixa det, att vi ska övervinna denna smärta, det måste vi ju för våra bebisars skull, eller hur?
Tess the star:
jag tror det är det som är poängen med att föda barn, att man glömmer smärtan. annars skulle man aldrig våga att föda barn igen.
det säger alltid min mamma till mig, "man glömmer smärtan, man mins bara att det gjorde ont men inte hur det kändes." Och ja tror det är det som gör att vi gör om det igen.
Majjlo: det var ett bra tips. det tror ja verkligen lättar. Det stämmer ju verkligen, precis när man räknar dagarna på graviditeten, just denna dagen kommer inte tillbaka mer och man är ett steg närmare sin bebis, det är man ju oxå när man överlever ännu en värk, ännu ett steg närmare sin krabat :)
LaLula:
Tack för denna berättelse. Det finns fler som säger att när själva krystvärkarna kommer så gör det inte ont, inte så som vid öppningsskedet. Det är man ju i o för sig orolig för oxå för det är ju det stadiet som tar längst tid, speciellt när man föder för första gången.
Men man måste ju fixa det.
tack för alla bra tips o stöd.
Ska verkligen ta ryggmärgsbedövningen, och ja ska nog oxå säga till bm att om dom sticker mig nånstans så säg inte till mig eller visa mig inte det.
Och som en bm på min föräldrarkurs sa: "Bebisen kommer alltid ut, på ett eller annat sett, oavsett vad som händer."
Och det stämmer ju. Man måste ha en tanke klart o bestämt i sitt huvud hela tiden "jag kommer fixa det här. Jag och min krabat ska kämpa tillsammans genom detta"
Det tror jag underlättar förlossningen om man tänker så både före o under förlossningen.
Hallonfrossa: förstår att det måste vara jobbigt. Men har du pratat med din bm eller liknande om detta? När man har haft en traumatisk förlossning innan så kan man få prata sig igenom sig detta fram tills det är dags för nästa förlossning och känner sig redo, har gått vidare från den första tiden alltså.
Det verkar ganska nyttigt tycker jag.
Houston Dogg: Låter orättvist detta med att du inte blev betrodd på att du ville ha bedövning från början.
Jag ville först bara ha lustgas på min förlossning inget annat. Just för att jag är lite rädd för sprutor och nålar, eller mycket rädd, svimmar om jag tar blodprov.
Men nu börjar jag att överväga på att ta ryggbedövning i alla fall.
Känns bra o skriva upp det på pappret som jag ska skriva upp allt på vad jag vill göra. Ifall att man inte skulle klara av smärtan med bara lustgas så har jag ju en vilja i ryggsäcken liksom.
Hallonfrossa: Ok, men det känns ju lite betryggare att det kanske går lättare denna gången.
Det brukar faktiskt gå lättare och i alla fall snabbare än första förlossningen. Har en kompis som fick sin andra flicka i okt. Och från första värken tills hon var ute tog sammanlagt 2timmar hon hann inte ta någon form av bedövning alls.
Och det stämmer ju verkligen det folk säger om att ingen förlossning är den andra lik, så den du ska gå igenom nu kanske går jätte bra, det viktigaste är att du tror på det själv. Har man bara tankar i huvudet på att det inte kommer gå bra på nått sätt så går det aldrig, man måste liksom peppa upp sig själv hela tiden. Det gör jag även om det ör första gången för mig, annars klarar man sig ju inte om man inte tror på sig själv, det är ju det viktigaste.
narie24 skrev 2009-02-15 13:37:09 följande:
narie24: jag har packat BBväskan men har inte skrivit något förlossningsbrev än. måste ta o sätta mig ner o göra det snart. Det är ju bara 39 dagar kvar för mig nu, o det går ju så fort.
A love J: Stort grattis :)
var det erat första? Hur var det då? Gick allt bra?
tror precis på det Charmeuse säger.
karinlilla: tack så mycket för detta tips o råd. det är tacksamt.
Jag har blivit starkare o tänker hela tiden att jag ska fixa det. Tänker ju på min lilla knodd, hur mycket ja vill träffa de lilla pyret, då blir man starkare.
Det här ska gå...det måste gå.