Lättare adoptera syskon?

Jag vill verkligen slå ett slag för att försöka adoptera biologiska syskon. Jag och min man hade det som utgångspunkt hela tiden när vi skulle inleda vår adoptionsprocess. Vi valde land efter det(Slovakien) och vi argumenterade för det genom hela utredningen. Vi fick utredaren att skriva utförligt varför vi skulle ha syskon. Detta avgjorde troligen att vi faktiskt fick våra tvillingpojkar till oss i sommras. Vi hade medgivande 1 barn ej fyllt 4 och två där det älsta ej fyllt 5. Pojkarna var 2,5 år när de kom till oss. Argumenten att biologiska syskon skulle ha svårare att knyta an till föräldrarna tror jag knappast går att belägga, att det är konkurrens mellan syskon är det ju jämt och skulle man dela på biologiska syskon för detta argument vore det omänskligt. Så mitt råd är att stå på er om syskonadoption och om utredaren kommer med motargument så se till att de styrker sin tes med vetenskapliga belägg. Jag ser det som att våra pojkar kommer att ha glädje av varandra hela livet och troligen kommer att vara tacksamma för att ingen skiljde dem åt. Lycka till!!!

Jag ska bara kommentera detta med tiden också, för oss gick det väldigt snabbt. Jag vet inte om det var för vi hade syskonmedgivande men jag tror inte det gjorde det sämre för oss. De allra flsta vill ju ha ett barn som dessutom är mycket litet. Från att vi skickade in våra papper till att vi fick BB så gick det bara 4 månader, men det gäller nog att ha väldig tur förstås. Men jag instämmer i Cengelens kommentar, hör med organiskationerna (vi hade BFA)

Om man vill ha biologiska syskon så tror jag adoption från Europa ger störst chans av någon anledning.

Jag kan bara säga att det var superjobbigt den fösta tiden med två killar som ville ha vår odelade uppmärksamhet men jag tror att det måste man som förälder kunna hantera. Det gäller att ha fasta rutiner och inte acceptera angrepp på varandra och ha ett lungt handlag (svårt många gånger). Jag var ledsen många gånger och undrade seriöst vad vi gett oss in på, men efter 9 månader hemma så har lugnet lagt sig och vi står inför samma uppgifter som de allra flesta föräldrar måste hantera, trots, utbrott och många fantasktiska stunder tillsammans med barnen. Att adoptera biologiska syskon är en gåva och ja det är jobbigt men man måste se det i ett längre perspektiv än bara den första tiden.