har pratat med pat.nämnden nu som inte gav ett skit,tyvärr.
Hon malde bara på om hur farligt det var med snitt och att det bästa för barnet är att födas vaginalt.
Döööh?! 
hennes kollega som tydligen är barnmorska skulle dock ringa mig imorgon,hon trodde att kollegan var mer kunnig inom detta området.
tror jag också,av hennes svar att döma. 
byta läkare funkade visst inte enligt pat.nämnden då min läkare är klinikchef och har det övergripande medicinska ansvaret.
japp,nyköpings lasarett.
hade ingen aning om att det kunde vara såhär svårt att få hjälp med någonting, har aldrig haft problem med vården tidigare och är fantamig helt förundrad över hur oempatiska vissa är som jobbar inom vården?!
jag är själv undersköterska och skulle aldrig i mitt liv lägga över ansvaret på patienten såhär, mår någon jag vårdar dåligt så nog fan ser jag till att kämpa för att få dom att må bättre? det ser jag iaf som min skyldighet.
haha..gå till tidningen....kanske kunde vara nåt.
tyvärr litar jag inte på att folk fattar själva grejen med att "kräva" ett snitt av humanitära skäl, är snarare rädd att jag kommer att bli idiotförklarad om jag går ut med det. 
jag tänker vänta tills jag har fått tag i min BM och se vad hon säger, jag har mitt lilla brev som stöd och jag har iaf etablerat en kontakt med pat.nämnden.
Jag vill vara säker på vad jag säger innan jag pratar med kärrin...ursäkta, läkaren menade jag naturligtvis.
och,jo,det stämmer att den här bäbisen är beräknad till samma månad som min lilla ängel.
Ingen planerad graviditet alls,alltså...men väldigt välkommen!
svanflikkan85: som sagt...läkaren som tagit beslut är klinikchef och har alltså det slutgiltiga ansvaret.Även om jag går via en annan läkare på mödravården är det hon som tar det slutgiltiga beslutet.En annan läkare kan bara rekommendera ett snitt.
pormoicheia:
min kropp vet hur det är att försöka krysta fram ett barn utan att ha krystvärkar,min kropp vet hur det känns att föda fram en hal,livlös liten kropp som inte skriker,min kropp vet hur det känns att i flera dygn ha värkar för att sedan få en EDA lagd för sent(9cm) så att de enda värkarna jag egentligen hade behövt försvann,min kropp vet BARA hur det känns att misslyckas med ett födande ch det är precis det min kropp minns.
därför reagerar jag med panik.
tror inte att det pekar på att något skulle gå bättre denna gång,men tack iaf för att du försöker.
Önskar att jag hittat någon som velat försöka lite tidigare.
hade jag kunnat "välja" hade jag valt att inte ha panikkänslorna.
Jag önskar att jag kunde föda vaginalt utan att riskera både min och bäbisens hälsa,men jag ser det inte som att det ens finns ett "val" nu.
angelfransson:meh...jag är verkligen inte bra på att gråta framför folk,jag är för inåtagerande.Jag blir tjurig och tyst istället när jag blir ledsen/upprörd
jag har brytit ihop många gånger för min BM,kanske därför hon har fattat allvaret och inte läkaren?
jag träffade läkaren under en kvart,20 minuter ungefär..fanns inte en chans att jag hade hunnit bryta ihop på den korta stunden.
pormoicheia:min "plan" är att ta tagi det andra så fort Mini är ute från magen,men jag vill inte riskera att förvärra situationen ytterligare genom att påbörja någon jävla terapi sista veckorna av min graviditet,när jag egentligen bara ska få njuta av magen och lalla runt här hemma och packa bb-väskan och snuttigulla med alla små bäbiskläder.
vi får väl se vad min BM säger om kuratorkontakten när hon ringer upp mig.